I dagens DN-debatt finns en utomordentlig artikel om den svenska rädslan för arbetskraftsinvandring. Hur den försämrat och försämrar förutsättningarna för både välfärden i Sverige liksom för de presumtiva invandrarna.
Svensk flyktingpolitik är ju, eller har i vart fall tidigare (säg fram till sekelskiftet ungefär) varit, välvillig om än alltför valhänt omhändertagande och därmed i praktiken diskriminerande genom att den skapat ett bidragsberoende.
Under 50-60-talen så var arbetskraftsinvandringen inget som upplevdes som problem. Sedan har det gradvis svängt. Inte minst LO har en att mera uttalad skepsis, och den allmänna opinionen verkar ha tagit intryck av det faktiska fiaskot med flyktingpolitiken och låtit det påverka attityden till även arbetskraftsinvandring.
Jag citerar här bara slutklämmen i DN-artikeln (DN 4 maj 2008) och hoppas att de är en tillräcklig aptitretare för att ta del av hela artikeln.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=766424
"Invandring bryter loss människor från fattigdom. I slutet av 1800-talet valde en stor del av svenskarna att invandra till USA. Och pengarna som invandrare skickar hem - cirka 300 miljarder dollar per år officiellt, kanske lika mycket till inofficiellt - överskuggar de 100 miljarder dollar som västländernas regeringar ger i bistånd. Återvändande invandare tar också med sig kunskaper och nya idéer. Afrikas första internetkaféer startades till exempel av invandrare som återvänt från Europa.
En friare invandring är inte ett hot. Det är en möjlighet. Det är ingen välgörenhetsgärning. Det kan vara till fördel för alla parter. Det är en fråga om mänskliga rättigheter och om internationell solidaritet lika mycket som egoism. I slutändan handlar det om att skapa en öppnare, mer dynamisk och progressiv värld."
Alltså, länken till hela artikeln är: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=766424
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar