Höger-vänster och medkänsla. Om empati, del 2.

Att de gamla på ett äldreboende i Halmstad tvingades att ligga i sängarna medan personalen såg på teve. Det är givetvis ett tecken på bristande medkänsla, empati. Men det finns fler. Hur man behandlat apatiska barn till asylsökande flyktingar är ett annat.

I en kommentar till ett tidigare inlägg undras, smått förtvivlat, om "vi" blir avtrubbade med tilltagande ålder. Att "vi" inte lär av tidigare generationers misstag. Att man som ung ska vara socialist, annars har man inget hjärta, men som äldre måste man bli höger om man har förstånd.

Jag hoppas och tror att det är fel! Att vi, som kollektiv betraktat (fast jag gillar inte att se på människor som kollektiv), har svårt att lära av historien kan dock ha viss riktighet.

Jag tror inte att personalen i Halmstad röstade till höger... men de visade sannerligen ingen empati. Det visade inte heller s-ministern Barbro Holmberg, vare sig med de apatiska barnen eller i andra flyktingärenden.

Det man hoppas är ju vi förmår välja ledare som har lite bättre insikt. Faran är dock, som de aktuella debatterna visat, att merparten av dagens politiska ledare för mycket är koncentrerade på att vinna MAKT, för maktens skull och inte för att förverkliga några goda idéer.

Talesättet om hjärta och hjärna, har jag lärt mig lyder ungefär såhär:
"Är man inte vänster i sin ungdom har man inget hjärta, men blir man inte höger som äldre så har man inget förstånd."

Men, för mig är inte vänster och socialist detsamma. Och höger och konservativ är inte helt detsamma heller. Dessutom har jag invändningar emot talesättet i sig.

Som liberal anser jag mig vara vänster, speciellt som jag är socialliberal. Som socialliberal anser jag att man ska kunna kombinera hjärta och hjärna. Dessutom hoppas jag att även äldre kan ha ett ungt hjärta! Det bevisas av att givmildheten bland äldre sägs vara betydligt större än hos yngre!

Nu tror jag inte att medkänsla med automatik innebär att man ska ha en viss ideologisk inriktning. Däremot menar jag att det borde vara naturligt för en socialliberal att kunna känna empati. Och världen skulle vara bättre om alla kunde känna empati, oavsett eventuell ideologi.

Samtidigt så har jag svårt att se att de personer som, i uppenbar egoism, tillskansar sig fantasilöner och än mer fantasifulla pensioner och andra fallskärmar visar någon medkänsla för sin omgivning. De, liksom de som beviljar sådana extrema förmåner, driver ett psykologiskt spel som innebär nedvärdering av andra och dessutom driver upp kostnadsläget i stort. I någon mån har de ett ansvar för finanskrisen.

Är personlig integritet bisarr?

Författaren Anders Widén, som själv inte är fildelare, är djupt bekymrad över att författareförbundet anslutit sig till IPRED-kramarnas skara.
En som inte är bekymrad utan tvärtom tackar "författarna" för detta är schlagerkompositören och fp-politikern Mikael Wendt i Skövde. Han skriver på sin blogg till och med att "den digitala personliga integritetens värde är bisarrt överdriven."

Jag förstår att mer än en hoppar till för detta ytterst märkliga påstående. Inte minst när det kommer från en person som kallar sig för liberal. Det jag åter tvingas konstatera är att folkpartist och liberal inte längre är sammanfallande begrepp. Tyvärr.

På MWs blogg har utbrutit en intensiv debatt, där en mängd kommentatorer bemöter hans åsikter. Jag är en av dem. Och MW har hittills kommit med ett par smärre försök att besvara kritiken, med föga övertygande resultat. Därför känner jag att jag här vill repetera och något utveckla en del av mitt inlägg på Wendts blogg.

Jag vänder mig där direkt till Mikael Wendt enligt följande:
Du Mikael kan ha vilka åsikter som helst på internet (än så länge, med FRA-lagarna blir det mera riskabelt), men du bör rimligen vara beredd på att diskutera dem och - om möjligt - visa att åsikterna bygger på insikter.
Däremot kan du inte kräva att dina åsikter skall bli en tvingande, integritetskränkande lag för andra, som inte delar dina åsikter. Och även om du får har dina åsikter för dig själv har jag svårt att se att, som du uttrycker dem här i denna fråga, har det minsta med liberalism att göra!

Ett av liberalismens främsta och viktigaste kännetecken är respekten för den privata integriteten. Det underkänner du. Det är obegripligt för mig som liberal.

IPRED är inte, som du säger, det bästa förslaget hittills. Det är det sämsta, om än hittills enda formellt "heltäckande" förslag som visats. (Dessutom finns i skrivande stund inte den proposition som förmodligen (tyvärr) kommer att utgå från IPRED.)

Det vilar, liksom FRA-lagen, på felaktiga förutsättningar och är ett juridiskt moras. Som liberal borde du bejaka den fria marknadens villkor. Men här vill du istället reglera till förmån för en liten grupp "upphovsrättsbyråkrater".
Det finns mycket att säga om det förlegade i hur dagens (dvs gårdagens) system för ersättningar är uppbyggda. En del är sagt i kommentarerna till din bloggpost, men mycket mer finns att säga.

Vad är egentligen ett helt fritt och självständigt skapande? Etc. Viktigt att erkänna är dock att det ska finnas efterfrågan för en kulturyttring som konsumenten är villig att betala för, om man ska kunna kräva betalt. Annars har den inget värde.
Idag fungerar, betr musiken, internet för många som forna tiders provspelning i skivaffären. Dvs som en marknadsföring. Därigenom har försäljningen av betald nerladdad musik ökat dramatiskt!!!!

Vad jag förstår så ingår det en skatt i priset för varje försåld CD/DVD, som tillfaller musiker etc genom deras organisationer. (Om organisationerna inte förmår kanalisera ner det till de egentliga upphovsmännen är en annan sak. Vilken dock borde i hög grad intressera musiker och kompositörer!)
En skatt som just ska kompensera för eventuellt "förlorad" intäkt för utebliven försäljning i butik. Denna skatt tillkom en gång i tiden då folk för privat bruk spelade in musik från radion till kassett.
Det är dock inte rimligt att begära betalt 2 eller 3 ggr för samma tjänst eller vara!!! Det är ju det som de 37 "artisterna" i DN-artikeln faktiskt begär.

Den absolut tyngsta invändningen mot IPRED är dock att den skapar en stor rättsosäkerhet. Det är så långt ifrån liberal rättssäkerhet som man kan komma. Det är inte rimligt att intresseorganisationer (dessutom med kommersiella intressen!) skall få rätt att bedriva privatspaning med större befogenheter och i stället för polisen! Och detta för att kunna bedriva en "inkassoverksamhet" som liknar maffiametoder och på synnerligen bristfällig "bevisning".

Jag vill även ge dessa länkar för läsning:
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/10/vem-ska-jagas-fildelaren-eller.html
och
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/11/gstbloggare-camilla-lindberg-om.html
och en lite större genomgång av principer att ha i åtanke
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/11/ska-inte-ungarna-lra-sig-att-betala-fr.html
och
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/11/om-kultur-klokhet-och-om-riksdagens.html
samt
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/11/vem-stjl-vem-ska-ha-ersttning-hur-varfr.html
Jag rekommenderar även denna DN-artikel.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=851463
Liksom slutligen fp-aren och liberalen Daniel Rhodin som på FP-bloggen för Eslöv har detta tänkvärda inlägg:
http://fpeslov.blogspot.com/2008/11/ipred-en-komplettering.html

--- F.ö. anser jag att FRA-lagarna ska rivas upp.