Har upphovsrättsmaffian tagit över ?

Hörde ett litet inslag igår kväll (torsd 18 aug, Aktuellt) som fick mig att hoppa till mellan nyheterna om skuldkrisen och Victorias graviditet.

Jag snappade inte allt, men det gick ut på att förhandlingarna mellan Copyswede och några andra kollapsat. Så nu skulle Copyswede lägga på mera skatter (ok, de kallar det avgift) på varje såld lagringsenhet, dvs t ex USB-minnen och hårddiskar. Tyvärr följde inte intervjuaren upp sin goda inledningsfråga med följdfrågor av principiell eller praktiskt natur.

Copyswede, det är alltså den paraplyorganisation som upphovsrättsmaffian bildat för att samla in de privatkopieringsersättningar (avgifter = skatter) som riksdagen beslutade om för många år sedan som efterföljare till den s.k. kassettskatten.

Den gamla kassettskatten kom 1982 och avskaffades 1993 efter diverse turer. Vad som hänt därefter känns lite förvirrande, eftersom principen diskuterats flitigt i flera omgångar, och olika former av skatter kommit och gått.
Som ett kuriosum kan jag nämna att den fd riksdagsmannen Olle Wästberg (fp) i ett nyhetsbrev från 26 nov 1998, alltså för snart tretton år sedan, skrev:
"Riksdagen har just beslutat om en ny skatt på tomkassetter. Ytterligare ett exempel på hur verklighetsfrämmande politiska beslut kan vara."
Lagen trädde i kraft 1 jan 1999. Numera har vi alltså privatkopieringsavgiften. Den ska ersätta upphovsmännen för den helt lagliga kopiering som kan ske av musik o dyl.
Motiveringen till skatten finns i denna länk.

Nå, redan den gamla kassettskatten var schbloniserad och väl saftigt tilltagen, men kunde till nöds godtas (frånsett den principiella invändningen att det är orätt att alla ska betala en avgift för något som bara vissa gör). Rätten att kopiera och lagra var ändå rätt vid på den tiden.

Det som nu skett är att avgiften stigit våldsamt, samtidigt som rätten att kopiera och lagra de facto kraftigt inskränkts. Man kan, om det inte bara beror på musikindustrins girighet, att det som kallas privatkopiering numera dessutom ska avgiftsbeläggas för att täcka in mer eller mindre förekommande piratkopiering! Privat och pirat är inte samma sak!

Det är en motivering som jag inte kan godta. Och saken blir inte bättre av att den inte erkänns som en motivering rakt ut av lagstiftarna.

Enligt nyhetsinslaget ska nu läggas nya avgifter på USB-minnen med några tior och på (externa?) hårddiskar med någon hundring. Och detta beslutar Copyswede, eftersom förhandlingarna spruckit.

För det första. Varför ska alla betala för att vissa lagrar sådant som är lagligt, om än upphovsrättsskyddat? Och varför ska jag och många andra betala en skatt för att lagra sådant som vi själva skapat, t ex våra egenhändigt fotograferade digitala bilder. Det är principiellt helt galet! Och dessutom fördyrar de vår (helt legala!) användning av våra redan beskattade (momsen) datorer! Vad jag förstått vill Copyswede även på samma sätt beskatta mobiltelefonerna...

För det andra. Vart har riksdagens beskattningsrätt tagit vägen? Hur kan Copyswede spräcka förhandlingar med mediatillverkarna och självt bestämma avgifterna/skatterna?
Hur kan det komma sig att två intresseorganisationer (= jäviga i någon mening), som inte företräder vare sig skattebetalarna eller konsumenterna förhandlar om en skatt och att den ena kan besluta om hur det ska bli? Nu är det kanske meningen att tillverkarna av minnen för datalagring ska förhandla med Copyswede för att reducera skatten eftersom all lagring (självfallet) inte sker av upphovsrättsskyddat material. Men tillverkarna är inte konsumenter/skattebetalare - och dessutom verkar de kunna köras över av Copyswede.

OK, jag förstår att riksdagen i sin outgrundliga vishet (dvs dumhet) stiftat ett slags ramlag som ger ett par parter rätt att ta över beskattningsrätten inom detta område. Men jag protesterar emot att detta kan ske. Att riksdagen överlämar till andra att besluta om en skatt, det menar jag måste strida emot grundlagen, i vart fall dess syfte.

Jag förutsätter att piratpartiet reagerar mot Copyswedes förfarande. Men menar att namnet på partiet är missvisande. De verkliga piraterna de är Copyswede och upphovsrättsmaffian de företräder.
Man kan göra många jämförelser kring detta, men det får bli en annan gång.

Och jag undrar varför det inte finns starka krafter inom riksdagen som reagerar krafigt över detta! Riksdagen ska ju företräda folket (inte särintressen), och inte frånsäga sig sin beslutsmakt. Varför tiger ni, riksdagsmän?

Antipiraternas Ipred göder jurister, inte artister

Redan för länge sedan (nov 2008 och därikring) skrev jag om hur det finns lagar som "ger" pengar till artister genom den moderniserade kassettskatten. Dvs, vi alla som köper kopieringsmedia betalar en skatt som avses gå till artister för att kompensera ett tänkt bortfall av inkomster för dem. I vilken mån dessa av oss inlevererade skattepengar når målet, det kan diskuteras. Detta eftersom pengarna går till en av dessa "upphovsrättsorganisationer", Copyswede, och skall därifrån fördelas vidare. En fingranskning ger vid handen att det förfaller som om mycket stannar någonstans på vägen. Läs gärna de givna länkarna, inkl kommentarer. Observera att kassettskatten avsåg att "kompensera" för laglig kopiering t ex från radio etc. Men att den i modern tappning även lägger skatt på media som vi använder när vi hanterar datorer, ex-vis genom att lagra våra privata digitala bilder, eller göra säkerhetskopieringar av program och filer. Detta kallas även privatkopieringsersättning...

Opassande Emma gjorde igår en påminnande kommentar kring detta problem. Påminnande, men framför allt en koll av dagsläget, där hon visar att idag är det juristerna som tjänar på den lag, Ipred, som upphovsrättsmaffian fick riksdagen att godkänna. Ipred var ju tänkt (? - eller i vart fall var det den officiella motiveringen) att ge upphovsmännen bättre ersättning genom att göra fildelning olaglig.

Vad har då hänt? Jo, såhär skriver Emma:
"RIAA har de senaste tre åren betalat sina advokater 60 miljoner dollar, vilka drivit in 1,3 miljoner dollar i sin tur."
Alltså, advokater kostar, och det anser tydligen upphovsrättslobbyn är OK. Men artisterna får småsmulor.
Vidare pekar hon på hur t ex filmindustrin kostar på mångmiljonbelopp på advokater för att kunna sno verkliga upphovsmän/kvinnor på ersättningar.

Slutsats. Upphovsrättsindustrin, där alltså filmbolag, multinationella skivbolag, men även förment artistskyddande organisationer ingår, dess intresse är rent egoistiskt - inte att se till att verkliga upphovsmän får rejäla ersättninga. Däremot göder de sina egna organisationier och jurister med feta arvoden.

Värt att begrunda. Inte minst för den riksdag som drev igenom Ipred.

Påminnelse, de får redan rundligt betalt

Scaber Nestor har på sin blogg kollat upp de senaste uppgifterna om privatkopieringsersättningen. Den avgift vi alla betalar när vi köper lagringsmedia, och som är efterföljaren till det som ursprungligen kallades kassettskatten.
Jag skrev om detta redan i höstas, se nedanstående länkar. Har inte haft tid att kolla Scabers tolkning av Copyswedes rapport för 2008, men det kan ju den som är intresserade själv göra. För övrigt ligger det ju helt i linje med vad som framkom i november redan. Bara med den skillnaden att det rör sig om ännu mera pengar...

Märkligt är att denna kunskap inte nått ut till alla, men det är förståeligt att upphovsrättsindustrin inte själv vill visa för allmänheten att vi redan betalt. Mycket vill ha mer.

Jag ger här ett par länkar till vad jag skrev då. Vid en snabbkoll verkar det fortfarande ha bäring, tyvärr.

http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/11/privatkopieringsersttning-allts-de-fr.html

och
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/11/ska-inte-ungarna-lra-sig-att-betala-fr.html

Denna senare bloggpost är en genomgång av Ipred och Ipredkramarnas argument, och vad jag anser om dem...

Uppenbarligen finns det anledning att påminna om sakernas tillstånd än en gång.

Privatkopieringsersättning... alltså, de får betalt. Uppdatering.

Gamla kunskaper om kassettskatten och några bloggkommentarer fick mig att fundera över hur förhållandena är idag. Och jag googlade runt en del. Här är resultatet om hur jag uppfattar den faktiska situationen idag.

Den gamla kassettskatten kom 1982 och avskaffades 1993 efter diverse turer. Vad som hänt därefter känns lite förvirrande, eftersom principen diskuterats flitigt i flera omgångar, och olika former av skatter kommit och gått.
Som ett kuriosum kan jag nämna att den fd riksdagsmannen Olle Wästberg (fp) i ett nyhetsbrev från 26 nov 1998, alltså för tio år sedan, skrev:
"Riksdagen har just beslutat om en ny skatt på tomkassetter. Ytterligare ett exempel på hur verklighetsfrämmande politiska beslut kan vara."
Lagen trädde i kraft 1 jan 1999.

Nå, termerna kassettskatt och kassettersättning används fortfarande, men den mer eller mindre officiella termen är numera privatkopieringsersättning.
Se Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Privatkopieringsers%C3%A4ttning
Där framgår att denna ersättning är en direkt fortsättning av det som tidigare kallades kassettskatt etc, likaså nämns att det finns kritik mot konstruktionen och att ersättningarna går till Copyswede. Medlemmar/delägare i Copyswede är just den flora av upphovsrättsorganisationer och "företag" som idag lobbar för IPRED. Hur ersättningarna sedan fördelas sker genom ett ytterst komplicerat system som ibland i vart fall i teorin skall nå upphovsmannen, i andra fall verkar det mera tveksamt. Dessutom kostar givetvis administrationen.
Här en länk till Copyswede (som alltså i dagens debatt är en part i målet, men jag förutsätter att dess beskrivning av det juridiska sakförhållandet är någorlunda korrekt. Däremot finns där mycket polemiska skrivningar till skattens försvar.).
http://www.copyswede.se/default.asp?ML=10521

Att Copyswede inte är oomstritt framgår t ex av denna länk från dec 2004, där de utmålas som musikbranschens lakejer.
http://www.idg.se/2.1085/1.29635

Medlemmar i Copyswede är:
Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS)
Nordisk Copyright Bureau (NCB)
Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation (SAMI)
Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM)
Svenska Fotografers Förbund
Svenska Journalistförbundet
Svenska Musikerförbundet
Svenska Tecknare
Sveriges Dramatikerförbund
Sveriges Författarförbund
Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF)
Sveriges Läromedelsförfattares Förbund
Sveriges Yrkesmusikerförbund (Symf)
Teaterförbundet.
Att det är mycket olika slag av artister, konstnärer etc förklarar att fördelningen och beräkningen av ersättningarna sker på olika sätt, beroende på bransch.

Hur fördelningen av ersättningen för 2007 skedde kan man läsa i denna länk:
http://www.copyswede.se/files/lddUUUUF.pdf

Intressant kan vara att nämna den nu gällande taxan, dvs det som vi som konsumenter betalar inkluderat i priset när vi köper olika lagringsmedia, för rätten att kopiera. Skatten utgår idag på CD, DVD och "hårddiskar". De senare kan vara från minnet i en MP3-spelare till HD i datorer och DVD-spelare.
Taxan för CD och DVD varierar från 1 kr till 5,88 kr per skiva beroende på lagringskapacitet.

Copyswede skriver: Ersättningen är till för att ... kompensera upphovsmän, utövande konstnärer och producenter för den i lagen tillåtna kopieringen för privat bruk av upphovsrättsligt skyddat material.

Taxan för större minnen (HD) är, om de är mindre än 58 GB, 35 öre per MB.
För en HD/lagringsutrymme på 58–80 GB är taxan 200 kr,
för 81 GB–250 GB är det 275 kr, och för större än 250 GB är avgiften 35o kr.

Det är denna ersättning som ökat lavinartat, från 35 milj kr 2003 till någonstans mellan 200 - 250 milj kr detta år.

Min reflexion är denna:
Att lagra och kopiera är inte samma sak. Vi lagrar program vi köpt, vi gör säkerhetskopior av privata bilder etc, och ibland kopierar vi musik el film, som vi köpt i annat format till något mera hanterbart.
Att ta en skatt per såld kassett/tape av de gamla typerna kändes OK, om än de var lite höga. För de nyttjades väl uteslutande till (privat-)kopiering av musik.
Men att ta ut en generell skatt på CD är mera tveksam till. Där kopierar man ju ner en massa annat än musik/film. Som säkerhetskopiering av privata filer och egna foton.
Och betr HD är det än mera suspekt. Jag har i vart inte för vana att lagra musik eller film på mina hårddiskar. Det är givetvis individuellt, men jag antar att alla till stor (största?) del använder hårddisken till annat.

Dessa skatter är ju till för att ta betalt för något som man kan göra, men som man i hög(sta) utsträckning inte gjort, och som man inte vill ha och ej kommer att nyttja för de ändamål som skatten går till. Snacka om dubbelt betalt, den fungerar ju som en flerdubbelt betalning i många fall. Ofta(st) utan någon som helst prestation gjorts av "artisterna". Mycket märkligt.

Och nu vill upphovsrättslobbyisterna utvidga detta ytterligare genom en högst dubiös lag som ger dem rätt att bedriva utpressning, och genom att de själva skall träda i polisens ställe.

---
För den intresserade kan jag nämna att jag har en liten diskussion med "Populisten" i kommentarerna, vari vi båda närmare utvecklar våra synpunkter på vad som kan vara skäligt och rimligt i detta med kassettskatt eller privatkopieringsavgift.
Måhända kan det ha visst intresse att göra de distinktioner vi där debatterar och preciserar.
---
För kännedom även detta. För okristligt länge sedan skickade jag en text till Piteå-Tidningen, vilken även i huvudsak funnits här på bloggen, den 15 okt (http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2008/10/vad-jag-krver-av-en-riksdagspolitiker.html)
. I lördags publicerades den i PT, och den som vill läsa den finner den på denna länk:
http://www.pitea-tidningen.se/debatt/artikel.aspx?ArticleId=4170561

F.ö. anser jag att FRA-lagarna ska rivas upp.