Massmedia tar inget ansvar

Följande är en text jag klipper från Olle Wästbergs nyhetsbrev från idag.

Rubrik: Mediebranschen tar inget ansvar, den är en bransch bland andra

President Obama sa sig nyligen vara förvånad över att medierna bara bryr sig om vad som händer just denna minut och att den långa sikten nästan aldrig finns med i medierapporteringen. Att det ofta är på det sättet är uppenbart – också i Sverige – varför Obama blev överraskad är mindre uppenbart.

Det har alltid funnits en konflikt mellan viljan att ge läsarna och tittarna vad de borde behöva i stället för vad de vill ha. Och visst har Public Service ett brett uppdrag med inslag av folkbildning. Men i grunden är medierna en bransch som måste tjäna pengar.

Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren formulerar det träffande på mediegranskningssiten Second Opinion:
"Vi föreställer oss att medierna berättar hur omvärlden är beskaffad. Men jag tror detta är en nostalgisk syn som vi borde försöka lämna efter oss. Journalister är inte barfotaforskare, de jobbar i upplevelseindustrin. De får betalt för att underhålla, inte organisera, det allmänna medvetandet. Och de gör det utifrån en medial plattform som drivs av att hela tiden upprätthålla publikens uppmärksamhet, i hård konkurrens med andra avsändare."
http://www.second-opinion.se/so/view/1835

Numera finns journalister som skriver för siter på nätet och får betalt efter hur många träffar deras texter får. Det lär inte uppmuntra till långsiktigt sanningssökanfr.

Den ledande amerikanske mediejournalisten James Fallows har skrivit grundligt om just mediernas tydliga roll som kommersiella företag bland andra.
http://www.theatlantic..com/magazine/archive/2011/04/learning-to-love-the-shallow-divisive-unreliable-new-media/8415/

Samtidigt som de breda medierna ser samhällsfrågor som ett specialintresse att jämföra med videospel eller mode finns nu möjligheter att driva opinion och sprida kunskap på ett sätt som aldrig förr. Det har ju senast visat sig under den arabiska frigörelsen i Mellanöstern.
---
Min kommentar. I vart fall gäller dessa konstaterande gammelmedia, massmedia. Betr internet så är det framför allt ett ungt media, och avsändarna kan sjävlfallet nå många läsare, men ofta på ett mera slumpmässigt sätt. Som Olle antyder finns dock tendenser till massproduktion av "nyheter" även där och då inte bara på gammelmedias internetsidor. Samtidigt så kan fler nå ut, än genom traditionella media, och läsarna kan vara av högst varierande antal, liksom att avsändarnas ambitioner ofta(st) inte primärt, eller ens sekundärt, är att tjäna pengar. Avsikten är ofta att diskutera, bredda och fördjupa kunskaper. Den nya formen av grävande journalistik.

I vart fall delvis så präglades starten för gammelmedia av en vilja att diskutera, förmedla objektivast möjliga nyheter och kunskaper, att vara kanaler för opinionsbildning. Detta gällde såväl tidningarna, som ändå givetvis måste gå ihop, och gärna mer, och publicserviceorgan som SR och SVT. Numera är det, som Olle konstaterar, pengaintjänandet som styr (pressen) och publiksiffrorna (SVT i konkurrens med kommersiella teve och radiobolag).

Frågan är vart internet går, dvs främst då bloggar och liknande fora för opinionsbildning? En farhåga är givetvis att den opionionsbildande delen av internet röner samma öde som traditionella meda. Dagens politiska etablissemangs intresse för internet är helt uppenbart att i den mån det inte är en megafon för de styrandes åsikter så ska det bara vara en kommersiell försälningskanal. Inte ett fritt och självständigt folkbildningsisntrument eller en plats där åsikter kan brytas och kunskaper ska kunna hämtas - och diskuteras.

Ska katolska kyrkan förbjudas? Eller "bara" censurera lite

Ropen på censur och förbud av alla slag skallar runt omkring oss. Inte minst vill en del, främst tydligen politiker, censurera och begränsa internet. Där finns barnporr, bevars.
Jaha, frågar jag, är det internets fel? Är det inte människor som publicerar det? Blir det mindre förgripliga saker av att vi försöker förbjuda det?

Kanske är det människors attityd i sig som vi i stället borde försöka påverka? Och erkänna att det ofta ligger kommersiella avsikter bakom. Försök klämma åt dem som säljer skiten. I stället för att ropa på lagar om censur.

Nej, nu var jag naiv.

I dessa dagar poppar det upp alltfler pedofilskandaler inom den katolska kyrkan. Präster och biskopar som förgripit sig på barn, vars föräldrar trodde att i kyrkan var de säkra.
Ska vi dra parallellen till internet och barnporren, så då borde katolska kyrkan förbjudas. Eller hur?

Eller ska vi nöja oss med att censurera alla nyheter om påven och hans kyrka? Fram för allt då på internet. Ingen (?) vettig människa vill ju veta om barnporr eller pedofeli! Censur, censur.

Då blir ju allt bra då.

Så kan vi passa på att censurera och förbjuda allt annat som vi inte tycker om heller. När vi ändå är på gång. Till exempel, förbjud försvarsadvokater, som bara gör det svårt för domstolarna genom att kräva bevis. Förbjud föräldrar att ha åsikter om deras barn ska få drogtestas. Censurera obehagliga dokumentärfilmer att visas, vi mår ju bara illa av att se hur barn och oskyldiga dödas. Och varför ska poliser behöva tåla att deras övergrepp visas upp? Censurera internet. Förbjud bloggar.
En enda religion räcker väl också! Annars blir det bara bråk.
Och en dagstidning räcker väl - de är ju ändå samma nyheter och åsikter som vi kan läsa i dem.
Och inte behöver vi nyheter och Uppdrag granskning i teve? Ge oss underhållning 24 om dygnet i stället. Bara det inte är satir.

Sedan behöver vi inte tänka längre.
Föresten, då får vi inte tänka heller. Lika bra det. Inga mer bekymmer.

Vargavinter

Bl a den stränga kylan har avhållit mig från att öppna datorn några dagar. Det har verkligen varit en vargavinter, först flera veckors envetet snöande, sedan sträng kyla. Teknikerna må säga vad de vill, men nog är kyla och snö medskyldiga till att både internet och teve-utsändingar stundtals varit fragmentariska. Till och med radion, detta annars så pålitliga media, har drabbats av sändings- och mottagningsstörningar. Annars har jag lyssnat extra noga på den seanste tidens väderleksrapporterna. Det är inte roligt när det är minus 32 grader ute och el-värmen inte orkar med samtidigt som priset stiger till rekordnivåer.

Att inte politikerna tar itu med el-leverantörerna, och den märkliga prissättningen, det är en skam. Nu måste det ske! Likaså att service och underhåll av kärnkraftsanläggningarna skall ske på sommaren när det är varmt och semesterstängt i industrin, inte på vintern.

Visst ska vi spara på el, men vi lever i ett kallt klimat och man ska väl ändå inte behöva frysa ihjäl. Alla har ju inte råd att investera i alternativ uppvärmning!

En trist vinter har det också varit för vargarna. Det verkar som att jägarna gått man ur huse för att ta kål de stackars vargarna. Jag kan säkert tänka mig att i undantagsfall kan en varg vara farlig, i vart fall för mindre djur, vilda som tama. Men tamdjuren ska ju hållas inom stängsel.
Nej, drivkraften för jägarna är nog att de ser vargen som en konkurrent om viltet. Och att jakthundar och vargar inte kommer överens. Men jag har svårt att se att detta ska vara ett stå starkt argument att både regering som opposition i stort faller för det.

Märkligt nog så är det uppenbarligen inte tryggare för vargar som lever i djurpark. Malmö djurparks alla vargar avlivades eftersom några av dess vargar försökt ta sig ut i friheten. Osökt kommer jag att tänka på hur det var i de kommunistiska staterna för murens fall. Den som sökte sig till friheten riskerade livet. Blev varg i veum.

Måtte vargavintern ta slut.

Reglering blir maktens censur av medborgarnas åsikter

Många vill styra internet, skriver Farmorgun. Alltför rätt. reglerings-och censurlusta finns överallt. Oftast åberopas goda syften. Men vart leder det?
Jag får genast denna tanke när jag läser gode vännen Peters blogginlägg om att reglera media. Han anser att media, press och teve, i hög grad bedriver borgerlig högerindoktrinering av oss mediakonsumenter. Därför vill han reglera media.

OK, visst förekommer indoktrinering. Om än i olika grad av medvetenhet och omfattning. Vi får då inte heller glömma att hur vi ser på den beror på våra egna glasögon. Peters invändning kan spegelvändas av en massa moderater, som anser att SVT och SR är rena kommunistfästena där ohöljd socialistpropaganda vräks över oss.

Jag tycker dock att det har under senare år blivit aningen bättre i SVT och SR. Och samtidigt lite sämre i stora delar av främst rikspressen, och i någon mån i kommersiell teve. Där är det dock mest allmän fördumning som gäller, knappast medveten högerpropaganda. Bara konsumera mera. Att upphöja konsumism till högerpropaganda är dock lite överdriven förenkling.

Dock, min motfråga blir: Vem ska då reglera media, om de bör regleras? Ja, naturligtvis blir det ju makthavarna! Vilket ju är regering och riksdag (oavsett vilken färg dessa har)!
Alltså skjuter man sig själv i foten med kravet om reglering. All reglering går efter maktens önskemål. Och det är medias uppgift att granska makten. Det sista som ska regleras är därför media.

Det som krävs är en självsanering efter gamla, bortglömda journalistiska principer. Hur den ska gå till är förstås en annan och svårare fråga.

Ett tecken på risken med att reglera är hur makten nu i hisnande fart försöker reglera det nya mediet internet efter sitt huvud. Det är ju så hemskt och farligt om folk får tycka och tänka själva. Som detta med bloggandet till exempel.

Vi ser också att den röda röran inte menade något med sitt motstånd emot FRA-lagen, de svävar nu på målet inför avgörandet i oktober. De vill alltså kunna reglera efter sitt huvud. Reglera blir direkt eller indirekt detsamma som att censurera.
Oss medborgare och vår frihet att tänka och tycka är det sista makthavarna tänker på.
Oavsett om de betecknar sig som höger/moderater eller sossar/vänster.