Nationalism är en fredsfara

Att vara fosterlandsvän var ofta det naturliga för många mer eller mindre lätt konservativa personer, främst i medelklassen och överklassen. Ansågs knappast som farligt i någon mening. Och var det kanske inte heller, om det inte gick för långt.
Tyvärr så kunde det gå för långt, dvs i en slags nationalism som inte bara värnade det egna landet, utan dessutom hävdade att det egna landet och dess innevånare var "bäst", överlägsna andra, och att landet borde expandera. Kunde man påvisa att det fanns landsmän i andra, framför allt närliggande, länder så borde de givetvis "befrias" genom att grannlandet införlivades med det egna.

Om vi håller oss till relativt modern tid så är nog nazismen (nationalsocialismen) ett av de mest markanta exemplen på hur farlig sådan expansionslysten nationalism kan vara. Men nationalism trivs också under andra ideologiska förtecken, som kommunism eller socialism. Till och från behöver inte den farliga expansionslusten någon politisk etikett heller, utan lever sitt eget liv och som det förefaller speciellt gott i ett totalitärt klimat.

I en fungerande demokrati har extrem nationalism av det aggressivt expansiva slaget normalt sett svårt att vinna gehör. Däremot i en ny och svag demokrati finns risken att maktsugna (ofta samtidigt giriga) personer använder nationalism som ett instrument för att ta över och behålla makten. Nationalism utvecklas också gärna i länder med vacklande samhällsekonomi där den demokratiska basen är svag.

Min tes är alltså att nationalism kan förekomma med olika förtecken och används för syften som inte behöver vara annat än att en makthunger som den/de makthungriga inte kan uppnå på demokratisk väg, möjligen då just genom att spela på, som ett instrument för att nå makten.

Vi finner då att det inte bara är den "gamla" nazismen som kan vara aggressivt nationalistisk. Det var i hög grad även den kommunism som gjorde Ryssland till ett Stor-Ryssland under beteckningen Sovjetunionen, som dessutom införlivade ett antal lydstater under sitt välde. Även det kommunistiska Kina är klart nationalistiskt expansivt och oroar i hög grad ett antal grannländer. Och håller ett grepp om andra. Att kommunistledarna i Kina bytt till en vulgär och rå kapitalistisk ekonomisk politik har på intet sätt  minskat de nationalistiska tonerna, snarare tvärtom. Trots ny ekonomisk politik (som också gynnar den politiska klassen extremt) så använder de nationalismen för att behålla makten så länge de kan. Och vad är Nordkorea annat än ett extremt farligt land där nationalism och kommunism kombineras?

Dagens Ryssland under Putin är det för dagen mest flagranta och farliga exemplet på hur farligt det blir när en "ledare" använder och spelar på nationalistiska känslor för att behålla och utvidga sin maktsfär även till grannländer. Putins Ryssland är knappast kommunistiskt i den gamla meningen, men är tveklöst (efter några år med spirande demokratiska försök) ett postkommunistiskt land med auktoritetstro, tro på att det är bra med "starka" ledare, att "Moder Ryssland" ska expandera.
(Nog är det ändå märkligt att så många röststarka "vänstermänniskor" i Sverige ser minst sagt förlåtande på Putin-Rysslands extrema och aggressiva nationalism.)
Den extrema nationalismen har blivit en överideologi, som kan förenas med vad som helst, utom demokrati och fredlig samlevnad med andra.

Nationalism är i dess mera uttalade form, och oavsett "höger- eller vänsterstämpel",  farlig för demokrati och fredlig samexistens inom ett land, men vid makten blir det även en fara för fred, frihet, demokrati och samexistens över huvud taget i hela världen.

Om artister, experter och förmåga att använda förnuft eller information.

Bono har tyckt till om fildelning och menat att Kina är ett föredöme i bekämpningen av det fria internet. Exakt så sa han kanske inte, men det var andemeningen. Många har besviket och/eller förbittrat kommenterat detta. Bl a Joshua Tree. Det moraliska fallet känns stort.

Som jag ser det är bara ännu ett bevis på att artister, oavsett vilken nivå de befinner sig på, inte per automatik har gott omdöme, vare sig i politik eller något annat.
Det man borde kunna begära att de har såpass mycket bakom pannbenet att de inser sina brister och inte uttalar sig i frågor de inte begriper. Eller att de har rådgivare med gott omdöme.

Visst, det är ju fritt för vem som helst att säga vad som helst, men att utnyttja en position inom ett område (t ex som populär artist) för att säga dumheter, eller ännu värre, om känsliga politiska frågor.… sådant som visar brister i demokratiska fundamenta. Jag finner inte ord.

Så detta med det tack och lov misslyckade terroristdådet i USA i julhelgen. Många politiker och "säkerhetsexperter" skriker om mera kontroll. Spelar på rädslan. Tindra skriver intressant om detta.

Nu har jag inte läst alla rapporter om detta fall. Men det känns ändå bra att Obamas reaktion till stor del är att de s.k. experterna främst misslyckats att använda tillgänglig info. Att det inte, i första hand, är mer kontroll som behövs. Utan tvärtom ett intelligentare handhavande av det man redan har.

Sen menar jag att det redan finns för mycket information om oss vanliga människor hos myndigheter som vi inte kan lita på. Om en hel del onödigheter och kontroller rensades ut så skulle det troligen bli enklare för "experterna" att spåra verkliga terrorister.

Om det nu verkligen är det som de är ute efter.

OS-invigningen, en imponerande propagandeshow

Motvilligt måste jag erkänna att OS-invigningen idag blev en imponerande propagandashow. Kina utnyttjade alla resurser för att ge en glättad bild, att visa att de är "best-in-show".
Samtidigt har dessa invigningar blivit så omfattande och pompösa att de är tröttande - hur påkostade de än är.

Och vi får inte glömma att det är en fasad som Kina visar. Förtryck och diktatur är lika hård som tidigare. Felet är att IOK en gång beslöt att än en gång ge de olympiska spelen till en diktaturstat.

Skammens OS

Protesterna emot att hålla årets OS i Kina har varit beklämmande få och lama.
Varför?
Är alltför många sportintresserade helt likgiltiga för att med OS så legitimeras den diktatur och mördarregim som styr Kina?
Är affärsintressena så starka att alla demokratiska hänsyn får vika?

Jag vet inte, men vi får ju ständiga tecken på att diktaturens förtryck är konstant och högt i Kina. Kameraövervakning överallt och laddade stridsspetsar/robotar står färdiga att avfyras runt de olympiska arenorna. Fattiga människor tvingas bort från Peking för att inte störa utländska OS-turisters bild av Kina. Hundratusentals extra poliser ska bevaka ordningen i Peking under OS. Människor avrättas för bagatellbrott efter skenrättegångar. De mänskliga rättigheterna sitter lika illa till som alltid under kommunistdiktaturen.

Regimen tål inte ens kritik på internet. Nu straffas t ex Du Daobin för att ha spridit regimkritiska åsikter. Och de stora internetoperatörerna och mobilbolagen ställer upp på regimens kontroll av vad som sker i mobiler och internet.

De olympiska spelen 2008 i Peking är skammens OS.