Blir det en god jul?

Affärsmännens julreklam dränker oss redan. Köp, köp, köp. Samtidigt som demokratin ifrågasätts och hotas. Människor runt om oss lever utan frihet, i stället rasar krig, ofta inbördeskrig, och tvingar folk på flykt. I USA har just en president valts, av en minoritet, som talat och talar om att bygga murar och att hindra folk att komma till landet.
Jag har svårt att komma i någon julkänsla.
(Dessutom är jag sjuk, om än förhoppningsvis snart på benen igen. )

Jul firar vi i Sverige, och i många andra västländer, som en kristen högtid, till minne av Jesu födelse - som snabbt, på grund av en grym regim, resulterade i att Jesus och hans föräldrar blev flyktingar.
Ja, jag vet, det finns inslag i dagens julfirande här uppe i den kalla Nord, som påminner om de "religiösa" förkristna matorgier som skedde när vårt land var trägudars land. Människoffer slipper vi (förhopnningsvis) numera. I stället är det i mycket affärsmännens jul. Och Kalle Ankas.

Allt eftersom välståndet förbättrades så såg givetvis affärsmännen till att vi inte bara handlade mat till jul utan alltmer julklappar. Fler och dyrare för varje år. Med tevens ankomst som centralpunkten i hemmen så blev också Kalle Ankas jul viktig, julgranen lever kvar men kommer lite i skymundan.
Kalle Anka håller oss i alla fall hemma.

Annars går det mesta ut på att ge, vilket numera tolkas som att köpa.
Själv vill jag gärna se att julen ger oss tillfälle att göra någon glad, att vi kommer ihåg varandra. Det betyder ju verkligen inte att det ska köpas en massa, inte att tvingas stressa runt och hitta något (dyrt) att slå in i paket.
Att göra något borde betyda att ge av sin tid om omtanke. Att vara tillsammans, om möjligt inte bara fysískt, utan även själsligt, att inte vara på nätet, i mobilen medan vi äter julskinkan eller ser på Kalle (eller läser julevangeliet - hur många gör det numera?)   Julen är en familjehögtid, men trots det kan det ju vara svårt att ha alla man älskar omkring sig. Ev frånvarande motiverar givetvis att man slår en signal till den/dem. I synnerhet om man glömt att skicka en julhälsning via snigelpost.

Julen bör alltså innebära att vara tillsammans, i större eller mindra kretsar, och inte glömma de som är helt ensamma. Att i första hand ge av sin tid. Vara tillsammans, äta tillsammans, prata, skratta, dela minnen. Och det utan en massa extra ståhej, som stressar och kostar pengar.

OK, man kan ju också ge en liten julklapp till de som är nära. Helst inte för stort och påkostat dock. Kanske något som man själv gjort, något som man bakat, smärre saker som visar att man tänker på varandra, gillar varandra. Men som inte jagar och stressar oss att övertrumfa varandra i dyrbarheter.  Och inte glömma barnen, men det är nog ingen risk, om man inte är helt barskarpad. Men då gäller det att stålsätta sig emot reklamen som försöker göra allt till måsten.
Många gånger passar det bra att ge en bok. Som man noga valt ut, för att passa mottagaren och dennes intressen. Som gör att denne dessutom lockas att släcka smart-fånen, surfplattan eller datorn för att hålla i papper, slippa se på en flimrande skärm en stund.

God Jul. Och ta inte ut julen i förväg. Advent betyder väntan, är en förberedelstid. Inte att man ska "provsmaka" på själva julen så man är mer än less på den redan före juldagen.

En fridfull och fröjdefull jul är vad vi behöver i denna tid när alltför många lider och plågas av krig, sjukdomar, flyktingskap, hunger/svält, trakasserier av olika slag. Ge dem en tanke, och om möjligt lite av din tid också.
Så kanske vi går mot bättre tider.

Kampen emot det onda, apropå Fantomen/Dragos

I min barndom läste jag Kalle Anka och lite Bamse när han dök upp. Och det fanns en och annan serietidning också som kom förbi mina ögon.

I Norran, dvs Norra Västerbotten, frisinnad tidning, fanns en gång Dragos, som serie i svart-vitt. Och Dragos är detsamma som Fantomen. Då såg jag Dragos bara som något spännande. Fantomen läste jag i väntrummet hos frisören.
Men visst var det så att Kalla Anka och många andra serier bara är serier, utan speciell sens moral. De skulle vara roliga att läsa, och möjligen driva lite med typer som Joakim von Anka.

 När jag på äldre dagar kollat in t ex Fantomen igen, både i serieform och som film, då slås jag av det tydliga budskapet att man, i likhet med Fantomen, ska bekämpa det onda. Ta ställning för det goda, emot nazister, bovar, rasister och folk som förtrycker andra.
Visst förekommer det våld och framför allt övernaturliga krafter i denna kamp. Men de används av Fantomen för det goda och emot det onda. Och liknande sens moral finns/fanns också i andra serier från denna tid, som ex-vis Stålmannen (Superman). Bamse går ju lite i den stilen också, om än det är en ren "snällhet" som predikas, som bara tar till Bamses krafter pga dunderhonungen.

När jag kollar dagens serier är nog det mycket mera tveksamt om den eventuella moralen i dem. Kanske finns det undantag, men...

Adventskalender eller julkalender? Teve och tidsanda.

Nu ska vi vara snälla.

I min barndom hette det adventskalender. Innehållet bakom luckorna var mestadels snällt, med en religiös underton. Med tiden kom ett och annat paket in, för att visa den alltmer kommersialiserade bilden av julen.
Advent betyder ju väntan, väntan på julen, på Kristi födelse. Inte väntan på Kalle Anka, som teve fått oss att tro. Inte heller betyder advent att det är den tid vi ska stressa oss genom att shoppa julklappar, som köpmännen lyckats få oss att tro. Med resultat att vi, ligger proppmätta och utmattade framför teven efter att ha öppnat alla de "kärleksbevis" som dyrt inhandlade onödigheter ska föreställa.

Så kom då teve med Julkalendern. Ett underhållningsprogram för barn. Med ett kort avsnitt varje dag från 1 dec till och med julaftonen. Ofta trevliga program, en del till och med minnesvärda. Men ytterst sällan med någon antydan om att julen eller adventstiden har någon som helst koppling till det kristna budskapet. Men som sagt, snällt, ibland lite spännande, gärna mystiskt med spöken. Eller om en gumma som plötsligt blev liten som en tesked. Så kom då på köpet (ja, visst kostar julen...) beteckningen advent och adventskalender bort. Julkalender blev begreppet även utanför teve. Och en julkalender kan handla om vad som helst.

Men inte riktigt till hundra procent. Vår son fick i år en kalender av Svenska kyrkan,.som kallades adventskalender, och som faktiskt i någon mån hade en ton av advent, speciellt då i de texter på baksidan om handlade om kyrkan, om Jesus, om advent och om att ge barn som föds i fattiga delar av världen en bättre framtid.

Texterna under luckorna är riktade till barn, och snälla. Om att vara snäll, tänka på andra och att var och en duger. Känns kanske lite vagt och svagt. Att vara snäll, är inte det rätt så menlöst?
Nja, det behöver det ju inte vara!

Dagens lucka, den 23 dec, har texten: "Berätta för någon att du tycker om den."  Det bör vi alla göra. Till andra i familjen, om vi har någon. Men även till andra. Tänk efter, visst finns det någon som du tycker om? Och alla vill vi väl vara omtyckta, känna någon annans omtanke. Genom att det sägs, och kanske till och med genom en liten kram. Det behöver inte vara med julpaket. I många fall kanske det vore mycket bättre med någon annan form av konkret omtanke än just en julklapp, förutom ett varmt ord.

Gårdagens lucka dolde texten: "Vad längtar du efter?" Jag tror inte att den som formulerade det i första hand tänkte på en önskelista av julklappar. I vart fall gör inte jag det. Det jag längtar efter är så stort och måhända så orealistiskt som en bättre värld. Genom att bekämpa fattigdom, okunnighet, ofrihet, tvång och förtryck. Genom utbildning, demokrati, samarbete, och den fred som förutsätter frihet i gemenskap och tolerans. Till en värld utan krig - och utan flyktingar.

Låt oss vara "snälla",  och faktiskt hjälpas åt att göra världen bättre. Genom att tänka på varandra, och inte bara på oss själva. Att inse att vi lever i en värld som hänger ihop, att vi inte stänger in oss.

Bra jul-teve, och dålig...

Läser att Kalle Anka i teve på julafton tappar något i popularitet. Men hade ändå 3,5 milj tittare. Inte illa det heller. Och vad kan egentligen konkurrera den tiden?  Köpfesten bör rimligen ha avtagit kl 15 på julafton. Och kyrkornas eventuella aktiviteter ägde väl rum omkring lunchtiden, med div julspel och andakter. Kan inte påminna mig ha sett något i andra kanaler som lockade. Kan det ha varit att en del inte kunde vänta med julklappsutdelningen till efter Kalle Anka?

I mitt tycke så var julaftonens i särklass bästa teveprogram "Kan du vissla, Johanna", med Per Oscarsson, som en gammal man vars sista dagar på äldreboendet lystes upp av ett par grabbar, med längtan efter en "morfar".  Aningen kärv men stark och naturlig kärlek från låtsasmorfar, som aldrig fick några barn, och sund och frisk kärlek från grabbarna. Lysande spelat.
Och så senare på julafton, halvtimmen före Rapport, Tage Danielsson geniala "Karl-Bertil Jonssons julafton".  Också det om mänsklighet, människokärlek, en vilja att hjälpa.

Däremot var det tunt i SVT senare på julafton, efter dessa program och avklarad julklappsutdelning och julmiddag.  Diverse julkonserter med rätt så blekt innehåll i en märklig mix av konventionellt och krystat "populärt".  Det sluttande planet utför betr SVTs "underhållningsprogram" fortsätter.

Inte är det bättre i fyran heller, flåshurtigt, och/eller så enkelt att det är genant.

Betr SVT så är det gamla favoriter, som de två ovan nämnda, och div repriser som i någon mån kan rädda kvällarna. De tidiga kvällarna. Lars Molins "Midvinterduellen" är ju en höjdare om den enskilda människans kamp mot byråkrati och myndigheter. Och tack för de små glimtar vi ibland kan få med Monica Zetterlund i rutan. Från den tid underhållning kunde göras med kvalitet.