Jul 2019

Julen 2019. Som "vanligt" på senare år, en massa adventgrejer för tidigt och nära nog lika tidigt pyntning och julgran, klädd t o m, alltför tidigt. Men stressigt med klappar man inte kan komma ut och köpa. Får till en del räddas av internet - och bortglömt "restlager". Och så  planering av hyfsat med julmat, som kan ätas (trots bekymmer med mun, tänder, svalg och mage).

Sonen Erik läste julevangeliet. Men här vid julbordet. 

Mörker. Snö.

Julafton ändå räddad av julevangeliet från Lukas, uppläst av sonen med målbrottsröst. Från och ur den gamla familjebibeln.

Kalle Anka därpå, förstås. Som numera inte känns som en eftergift till kommersialismen utan tvärtom, faktiskt.
Men, av det som teve bjuder på julafton  är allt "Kan du vissla, Johanna", bäst. Gripande, med totalt osentimentalt spel av både smågrabbarna och deras "morfar" (Per Oscarsson). Osentimental nostalgi om människors ensamhet samtidigt med sökande efter gemenskap.
OK, Karl-Bertil Jonssons julafton, den är också ett måste.  Och Svensson, Svenssons jul funkar också bra som komisk underhållning, även om den känns rätt daterad.

Dopp-i-grytan och hyfsad julmat i övrigt. Julklappsutdelning, där boken om Piteås 400-åriga historia var den jag uppskattade mest.
Fin julotta i teve från Boda, men nog kändes det märkligt att julevangeliet där lästes på dalmål med Boda-tvist.

Den fem timmar långa teve-versionen av Fanny och Alexander, var en överraskande stark upplevelse. I sin fulla längd dock på tok för lång, Har tidigare nog bara sett en kortversion av akt 1 och div snuttar av senare akter.  Men min reaktion nu är att den närmast burleska, och långrandiga inledningen gör att "man" inte orkat med resten tidigare. För det är ju i de senare akterna som det hettar till i reaktioner och kriser på ett så gastkramande och närmast outhärdligt sätt.

Nå, den starkaste upplevelsen var ändå de fyra första (av åtta) avsnitt av "Berättelsen om Jesus" som sändes i SVTs kanal två. Etiketterad som drama-dokumentär. Alltså inte en spelfilm, som den i och för sig välgjorda "klassiska" Jesusfilmen, utan en mera "neutral" och vetenskaplig genomgång, som ändå är väldigt stark genom att den bygger på inte bara de fyra evangelierna i Nya testamentet, med ordentliga analyser av dessa, utan också på annat källmaterial från denna tid, liksom ett otal experters analyserande och klargörande kommentarer, t ex om flera av lärjungarna - inkl de kvinnliga, och av moder Maria och Jesu bröder, men också av det politiska maktspelet och den judiska religiösa/politiska elitens agerande visavi de romerska makthavarna.
Och hur de kristna efteråt beskrivit detta spel, för att inte reta upp romarna.

Det återstår att se om de följande avsnitten håller samma klass.
(Undrar bara när de avsnitten kommer... )

Bra jul-teve, och dålig...

Läser att Kalle Anka i teve på julafton tappar något i popularitet. Men hade ändå 3,5 milj tittare. Inte illa det heller. Och vad kan egentligen konkurrera den tiden?  Köpfesten bör rimligen ha avtagit kl 15 på julafton. Och kyrkornas eventuella aktiviteter ägde väl rum omkring lunchtiden, med div julspel och andakter. Kan inte påminna mig ha sett något i andra kanaler som lockade. Kan det ha varit att en del inte kunde vänta med julklappsutdelningen till efter Kalle Anka?

I mitt tycke så var julaftonens i särklass bästa teveprogram "Kan du vissla, Johanna", med Per Oscarsson, som en gammal man vars sista dagar på äldreboendet lystes upp av ett par grabbar, med längtan efter en "morfar".  Aningen kärv men stark och naturlig kärlek från låtsasmorfar, som aldrig fick några barn, och sund och frisk kärlek från grabbarna. Lysande spelat.
Och så senare på julafton, halvtimmen före Rapport, Tage Danielsson geniala "Karl-Bertil Jonssons julafton".  Också det om mänsklighet, människokärlek, en vilja att hjälpa.

Däremot var det tunt i SVT senare på julafton, efter dessa program och avklarad julklappsutdelning och julmiddag.  Diverse julkonserter med rätt så blekt innehåll i en märklig mix av konventionellt och krystat "populärt".  Det sluttande planet utför betr SVTs "underhållningsprogram" fortsätter.

Inte är det bättre i fyran heller, flåshurtigt, och/eller så enkelt att det är genant.

Betr SVT så är det gamla favoriter, som de två ovan nämnda, och div repriser som i någon mån kan rädda kvällarna. De tidiga kvällarna. Lars Molins "Midvinterduellen" är ju en höjdare om den enskilda människans kamp mot byråkrati och myndigheter. Och tack för de små glimtar vi ibland kan få med Monica Zetterlund i rutan. Från den tid underhållning kunde göras med kvalitet.