Blir Filippinernas president en "Dirty Harry" en Trump, eller något annat?

Hörde i radion i morse med ett halvt öra om att den enligt opinionsmätningarna främste kandidaten i presidentvalet beskrevs som Asiens Donald Trump. Det är nog inte så filippinarna i gemen ser honom. Visst, Rodrigo Duterte är en populist, som går emot det politiska etablissemanget, men, men...
Filippinerna är ett land som knappast kan kallas en riktigt stabil demokrati. Marcos var länge diktator (vald, men ändå en diktator) och presidenterna har ofta varit av "skiftande" kvalitet, och armén har medverkat både till att avsätta och tillsätta presidenter med militär bakgrund. Visst har det funnits presidenter med god vilja och demokratisk läggning, men den politiska klassen består av några få familjer och många ledande politiker är eller anses vara korrumperade. Partiväsendet bygger i stort sett på personer, inte på ideologier. Valfusk och röstköp (ett par kilo ris för en röst) har varit vanligt. Och en tiondel av landets innevånare (110 milj inv på 2/3 av Sveriges yta) arbetar utomlands. I stor utsträckning är det de utlandsarbetandes hemskickade pengar som håller i vart fall de fattigaste vid liv.

Aquino

Den avgående presidenten Benigno (Noy-Noy) Aquino (liberal, av en känd och respekterad familj) får inte ställa upp för omval, men har varit rätt populär, i vart fall till en början. Ekonomin har växt mycket starkt, och han har, trots frånvaro av egen majoritet i parlamentet, lyckat genomföra både billigare sjukvård och högre lärarlöner för att höja läraryrkets status, och t ex förlängd grundutbildning. Men fortfarande är många väldigt fattiga. Och både militär och politiska motståndare har kritiserat honom starkt de senaste åren. 

Duterte

I Davao City, den stora miljonstaden på den stora sydön Mindanao (som både drabbats av muslimsk gerilla och politisk terror) har Duterte länge varit populär borgmästare. Davao C lär ha den minst förorenade miljön bland de större filippinska städerna, och anses som en välskött stad med begränsad brottslighet och där inte minst narkotikan bekämpats framgångsrikt.

Vem är då Duterte? Ja, han tillhör inte det politiska etablissemanget, tvärtom. På det sättet liknar han Trump, och hans väldigt direkta och odiplomatiska språk kan påminna om Trumps. Däremot är han knappast invandrarfientlig, och jag har svårt att tro att han varken är rik eller korrumperad. Men han är väldigt populär i Davao C. Han är advokat, juristutbildad men både pratar och beter sig som vanligt enkelt folk. Han bor enkelt och klär sig enkelt. Han ville inte alls kandidera som president, tvärtom. Han är drygt sjuttio år och ville nog antingen fortsätta i Davao eller sluta med politiken, men övertalades av sina anhängare att ställa upp. "Men," sa Duterte, "då blir jag väl anklagad för korruption och satt i fängelse när jag slutar, så brukar det ju gå för presidenterna."
Populär alltså, men ändå blev jag förvånad att han också verkar ha nått ut så bra även utanför Davao C och Mindanao.
Hans slipade motståndare, som bl a innefattar ättlingar till tidigare (avsatta och korrumperade) presidenter och toppolitiker, har sökt komma åt honom på alla sätt. Han har ju också gjort en del plumpa och grova uttalanden. Ibland halvt om halvt avsedda som skämt. Och en motståndare säger sig ha "bevis" på att Duterte är mångmiljonär. Vilket dels lett till att denne motståndare anklagas för att ha fifflat för att komma åt hemliga bankuppgifter, och dels till att Duterte visat upp kontoutdrag som visar att han har ynka 17 000 peso på det aktuella kontot. Det motsvarar cirka 3 500 kr. Men att kontot existerar, vilket motståndaren sökt bevisa genom att skicka några tusen peso till kontot.....  Motståndarna hävdar dock att Duterte har en massa miljoner, som han inte kunnat förklara. 
Själva har de dock uppenbarligen stora resurser, som de lägger ner på sina valkampanjer. Duterte däremot "bara" pratar och diskuterar (vilket kan följas även på internet), och de som vill ha en T-shirt med Duterte får själv köpa en hos de som trycker upp och säljer dem, medan konkurrenterna delar ut tröjor gratis...

Jag måste dock erkänna att jag inte kan får något riktigt bra grepp om vad Duterte står för, vilken idoelogi han har och vad han vill åstadkomma, hans program. Några saker är dock tydliga. Han gillar inte att Kina gör anspråk på några omtvistade små öar, som Filippinerna anser som sina. Och han kommer att effektivt bekämpa brottsligheten. Metoden verkar populär, men är inte precis rättssäker. Och kan ha gett honom epitetet "Dirty Harry".

Ett par exempel, som gör mig tveksam. Redan för flera år sedan hörde jag, när vi var i Davao C, av en (svensk) bekant att denne hade en granne i kvarteret (ett blandat medelklassområde) som rätt nyligen blivit skjuten. Dödad av DDS, dvs en mc-buren polispatrull, som gjort processen kort med en (förmodad) knarkkung. Borgmästare Duterte ansåg att personen i fråga var skyldig, och att det var onödigt att hålla på med domstolsprocesser etc. Att avliva avskummet direkt sparar pengar och är effektiv brottsbekämpning.  Och så ser han fortfarande på dessa saker, han ska ta itu med knarkhandel och våldtäktsmän - utan pardon och över hela landet - om han blir president.  Uppenbarligen är det något som folk gillar. Men rättssäkert är det ju verkligen inte.  Dödsstraff utan rättegångar, där den misstänkte har en chans att försvara sig. Nej, tack.  Fastän det är klart, det är nog inte utan att både polis och domstolsväsendet har sina brister, så frågan är förstås hur mycket mera rättssäkert det är... 

Andra exemplet. Ifjol när vi var i Filippinerna hade vi ett långt samtal med en av Dutertes män i stadsfullmäktige. En rätt ung, trevlig och enkel man, som vi kände då han tidigare också bott intill oss. Jag försökte pressa honom på vad Duterte ville, vad han och hans "parti" stod för ideologiskt. Ja, det var en del praktiska småfrågor, men det närmaste en "ideologi" jag kunde få fram var att Duterte var "federalist", dvs ville att makten skulle ligga i regionerna, i provinserna. Något slags decentralisering av makten. OK, det är väl möjligen en förklarlig åsikt hos en borgmästare, som vill göra det så bra han kan för sina medborgare.  Men knappast det första man tänker sig att en president vill sträva efter, att "småpåvarna" ska ha makten i st för presidenten (och parlamentet)...

Nå, jag har alltså en del (starka) invändningar emot Duterte. Men samtidigt så ser jag honom, tills annat bevisats, som en rätt pragmatisk och ideologilös man av god vilja, som en person som faktiskt vill bekämpa brottslighet, och göra det - allmänt sett - bättre för vanligt fattigt folk. Och varken är socialist eller högersinnad kapitalist. En praktiker, som vill se snabba resultat och ogillar intrigerande politiker, som lever som en klass för sig.
Och visst, det gör honom till ett slags populist. Dock väldigt långt ifrån sådana som Donald Trump.
Dock Noy-Noy Aquino menar att Duterte har diktatoriska tendenser.  Och vill att de andra presidentkandidaterna ska enas om att stoppa Duterte.  

Kommer Marcos tillbaka? Notiser runt filippinska valet

När nära 89% av rösterna i det filippinska valet räknats är ställningen mellan huvudkandidaterna helt oförändrad. Se tidigare bloggposter; här och här för bakgrund.

Som kuriosa kan därutöver nämnas att i valet till representanthuset (med totalt max 250 ledamöter) har den populäre boxningsvärldsmästaren Manny Pacquiao vunnit en plats. Om han ställde upp för något parti eller som oberoende har jag inte lyckats få fram.

Den avgående presidenten Gloria M Arroyo, hon ger inte upp politiken utan ställde också upp till representanthuset och vann en stol också.


Den ytterst "kraftfulle" borgmästaren Rodrigo Duterte i Davao City, landets näst största stad, har suttit de perioder som lagen tillåter och fick inte ställa upp för omval. Men det går ju bra om man är populär att låta dottern ställa upp. Och hon vann...









Något mera märkligt och än mera illavarslande är att den förre diktatorn F Marcos änka, Imelda Marcos (hon med de många skorna), som blir 81 år i sommar, lär ha vunnit en post i representanthuset, likaså har en dotter till Imelda och Ferdinand Marcos vunnit en politisk post. En son vann en av de åtråvärda senatsposterna. Har familjen Marcos tänkt satsa på stor come-back? Har de filippinska väljarna glömt Marcos diktaturvälde?
(Bild: Imelda Marcos med en av sina skor.)

När 86% av rösterna räknats är ställningen...

När 86% av rösterna i det filippinska presidentvalet räknats så leder Noynoy Aquino fortfarande. Han har 13,1 milj röster, tvåan Estrada har 8,4 milj och trean Villar, som förklarat sig besegrad har 4,7 milj röster. Aquino har således lika många röster som tvåan och trean tillsammans. Fyran Teodoro har 3,5 miljoner röster, feman Villanueva knappt en miljon och sexan Gordon knappt en halv miljon röster. Övriga tre kandidater har bara några tiotusental röster vardera.

Därmed kan man nog dra slutsatsen att det ska hända något mycket märkligt om någon annan än Aquino vinner även slutligt. Det är märkligt nog att en fd president (Estrada) som tvingats bort från ämbetet på grund av korruption och därav följande fängelsestraff kommer tvåa med god marginal. Estrada har ingen egentlig högre utbildning men en bakgrund som skådespelare.

Studerar man hur det ser ut med valet till vicepresident och av senatorer så kan man notera att det inte verkar bli Aquinos vicepresidentkandidat Roxas som segrar, utan det gör nog Estradas man, Binay, om än med ganska knapp marginal. Påfallande är att många politiker i Filippinerna har varit skådespelare, som t ex Gloria M Arroyos motkandidat Fernando Poe Jr i förra valet, eller så tillhör de politikerfamiljer. Det förefaller som att tillhör man inte en politikerfamilj så måste man ha en bakgrund som populär skådespelare för att vinna framgångar i filippinska val!

Noynoy Aquinos mor, som dog ifjol, var en mycket omtyckt president och hans far var senator och demokratiförkämpe, i kampen mot Marcos diktatur. Manilas internationella flygplats bär faderns namn.

Estrada har bl a en son som ligger bra till i senatorsvalet, Jinggoy Estrada, och förre diktatorns Ferdinand Marcos son, med samma namn, ligger på sjunde plats i det valet med över 11,6 milj röster! Och dessa två är bara några exempel.

Presidenten, som väljs på sex år, har stor makt och är även regeringschef. Parlamentet har två kammare, senat och representanthus. Senaten har 24 ledamöter med 6-åriga mandatperioder, medan representanthuset har högst 250 ledamöter med 3-åriga mandatperioder. Senatens ledamöter väljs nationellt. Av representanthusets ledamöter väljs 206 i enmansvalkretsar och de övriga från partilistor. Det är alltså ett blandsystem med en liten gnutta proportionellt val men i övrigt majoritetsval i enmansvalkretsar.

För den som inte känner till landet kan jag nämna att det är det enda kristna landet i Asien, har utbredd fattigdom, korruption och byråkrati trots ett gott utbildningsväsende. Landet är nära allierat till USA, och i framför allt dess södra del pågår sedan decennier olika inbördeskrig om än i begränsad skala. Det är främst muslimska grupper och en numera rätt svag kommunistisk gerilla som bekämpar regeringen och centralstyret från Manila.