Jag känner att jag borde skriva en lång och utförlig, heltäckande text som reder ut mina tankar och reaktioner på det elände som SD lyckades skapa kring sin osmakliga reklam i T-banan i Stockholm, med hjälp av SL (Stockholms lokaltrafik, för de som inte befinner sig i stan så frekvent).
Men det är så stort ämne och tiden så knapp att jag väljer att skriva kort och plocka in någon replik och citat från bl a facebook och smärre kompletterande kommentarer.
Alltså. Det parti i Sveriges riksdag (SD) som klart och konsekvent, men ibland med inlindade formuleringar, anser att allt som de anser främmande för det svenska samhället, det ska ut, bort, förtalas, hindras. Flyktingar/asylsökande, som de oftast kallar - mera neutralt men omfattande fler - för invandrare, de ska inte komma hit, de ska stoppas vid gränsen, och den fria rörligheten inom EU den ska inte omfatta romer, och tiggare som inte är svenskar de ska förbjudas tigga och tiggande ska kallas "organiserad brottslighet"... etc etc. Det beslöt att trappa upp sin medianärvaro ytterligare.
Så köpte de (med pengar från sitt stora partistöd?) reklamplats i tunnelbanan, dels på väggarna, dels hängande över huvudet i rulltrappan, så att ingen skulle undgå att se det. Formellt vände den sig till turister och bad om ursäkt för tiggeriet de möter i Sverige. Det gav genklang runt om i världen, som tecken för hur "svenskarna" (genom det stora partiet SD) ogillar det främmande, på invandrare genom att peka ut utländska tiggare. Stort medialt påslag. "Svensson" såg, insåg ju budskapet, SD vill stoppa invandringen, stoppa och diskriminera tiggarna. En del gillade det budskapet, andra inte. Men snart sagt alla förstod det. Men alla förstod inte att SL godkänner sådan reklam med hets mot folkgrupp. Jag har läst en lagtext som förbjuder sådant (hinner inte ta fram den nu), och även regler med liknande innehåll för reklam som även SL ska följa.
Och SD gnuggade händerna. För en relativt ringa peng hade de fått ett mediagenomslag som till och med överträffade partiets högt ställda förväntningar.
Så ordnades en demonstration emot reklamen. Bra, menar jag. Men tyvärr stannade en mindre del av demonstranterna inte vid en värdig och lugn demonstration, utan några rev ner några affischer och åstadkom en del tumult. I någon mån förståeligt, med tanke på avsändaren SD:s vidriga ideologi. Men så korkat. Så kontraproduktivt.
För nu fick SD ännu mera uppmärksamhet och kunde dessutom spela martyr, eftersom deras budskap av många ansågs borde ha stoppats. Att stoppa reklamen, och riva ner några affischer, det sågs som ett brott mot åsiktsfriheten och - än värre - yttrandefriheten. Och yttrandefriheten är viktig, det anser jag med.
Det många debattörer, som därmed även de trädde på offerkoftan på SD, inte gjorde kopplingen till, det var att, även om yttrandefriheten är viktig, så finns också ett skydd i lagstiftningen (och opinionen) emot t ex missaktning för folkgrupp, anspelningar på ras, hudfärg etc (diskriminering) diskriminering,
I BrB 16 kap § 8 läser jag:
"8 § Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids
hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan
sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell
läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två
år eller om brottet är ringa, till böter.
Är brottet grovt döms till fängelse i lägst sex månader och
högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall
särskilt beaktas om meddelandet haft ett särskilt hotfullt
eller kränkande innehåll och spritts till ett stort antal
personer på ett sätt som varit ägnat att väcka betydande
uppmärksamhet. Lag (2002:800).
I nästa paragraf talas om att näringsidkare inte får diskriminera.
Vi har således yttrandefrihet, men vi får inte i uttalande eller annat meddelande som sprids hota eller uttrycka missaktning... etc enl ovan. Och det är alltså inte bara s.k. högmålsbrott (uppmaning till uppror etc) som inte är förbjudna.
...
Jag vill också ge en läsvärd bloggtext med rubriken "”SD vill att det ska brinna och vi hjälper till”.
Jag delar i huvudsak skribenten, Tor Löwcrantz, uppfattning. Luras inte att spela med i SD:s mediaspel.
Och låt oss inte godkänna att deras vidriga budskap ska skyddas under hänvisning till yttrandefriheten. Lagen, och yttrandefriheten, innebär inte att vad som helst ska få sägs, men inte heller att att vad som helst kan förbjudas med hänvisning till lagen när denna skyddar i lagen utsatta grupper (t ex tiggande romer) emot hot och missaktning etc. Skyddet är emot hatbrott, som försvar för demokrati och yttrandefrihet. Så ser jag det.
---
Och när jag ska lägga ut denna text ser jag rubriken: Tiggare beskjutna i Boden.
Var har skytten/skyttarna fått inspiration månntro?
---
- Den här reklamkampanjen är den mest lyckade på flera år, så mycket utrymme och uppmärksamhet vi har fått för den kan man inte förvänta sig att få, säger Henrik Vinge. Presschef hos SD. (TT)
Jojo.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
06 augusti 2015
Yttrandefrihet, hets mot tiggande romer och lite därikring
Etiketter:
beskjutna tiggare,
brottsbalken,
hatbrott,
reklamregler,
romer,
sd,
SL,
tiggare,
yttrandefrihet,
åsiktsfrihet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar