Höstterminen 2012 inleds försöksverksamhet med spetsutbildningar i grundskolan.
I Piteå har en högstadieskola tagit ett utmärkt initiativ för att förbättra utbildningen, och att inte bromsa elever! Det gäller engelska och matematik.
Vi har ju sett hur svenska elever sackat efter jämfört med i andra länder. Detta samtidigt som alltfler elever känner att de hålls tillbaka, bromsas, för att de vill gå snabbare fram. Lärarna vågar, pga regler och den attityd en del skolpolitiker har, inte differentiera utbildningen efter elevernas förmåga. Ingen får vara bättre än någon annan. OK, det gäller inte i idrott, men i kunskapsämnen är det tabu att vara mera än högst genomsnittslig.
Initiativet beskrivs bra i Piteå-Tidningen.
Så långt allt bra. Men tidningen beskrivet också att Barn- och utbildningsnämndens ordfärande Ruth Rahkola (s) reagerat surt. Hon kallar spetsutbildningen för elitklasser, vilket den röda majoriteten i BUN är motståndare till.
"I yttrandet inför nya skollagen var nämnden negativt inställd till spetsutbildningar redan i grundskolan. Vi anser att det skapar en segregation mellan elever, säger Rahkola."
Detta är en typiskt konservativ 60-talsinställning som fortlever än idag hos en del sossar (och vänsterpartister). De hyllar den gamla flumskolan, där ingen skulle få lära sig mera än någon annan. Att den långsammaste styrde takten. I deras ögon betyder jämlikhet att stanna upp, att inte släppa fram elevernas nyfikenhet och kunskapstörst. För då kan det uppstå "segregation".
Jag vill nog påstå att då uppstår i stället stagnation. Piteås s-ordf i BUN verkar styras av en rädsla för kunskap.
Självfallet ska alla hjälpas fram efter vars och ens förutsättningar. Men det ska gälla alla. Även de som mera läsbegåvade. Det är inte bara idrottinriktade som ska få utvecklas för att bli bättre.
Spetsutbildningen ska inte på något sätt sänka utbildningstakten för någon. Ingen får sämre eller långsammare utbildning än tidigare. Men man släpper bromsen för de som vill framåt. Vad är det för fel i det?
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
30 september 2011
Alla ska kunna lika lite - rädsla för utbildning styr BUN-ordf
Etiketter:
kunskapsrädsla,
Piteå-Tidningen,
politik,
skolpolitik,
spetsutbildning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Alldeles riktigt. Som utflyttad, utbildad pitebo med en del utlandserfarenhet kan jag inte annat än skämmas för Ruths resonemang. När man redan tillåter andra inriktningar så som idrott etc att "spetsutbilda" sig med fler timmar i schemat för just den iaktiviteten känner man direkt vibbarna av total jantelag och bakåtsträvande i och med hennes reservation för att neka kunskapssugna ungdomar fortsatt stimulans i kunskapsämnen som matte och engelska där vi i Sverige bevisligen ligger efter, framför allt inom matematiken. Jag tycker det känns bedrövande och pinsamt att man kan förvrida en fråga som egentligen handlar om att alla ska nå så långt de kan inom skolans ramar till något forntida klassresonemang om elit hit och elit dit. Med tanke på alla andra inriktningar inom idrott, dans etc kan man inte kalla det annat än rent hyckleri i min bok. Något jag tycker att till och mer Ruth själv borde inse. Pinsamt pinsamt pinsamt. Låt dom lära sig och utvecklas, ska det vara så svårt?!
Martin. Jag kan bara instämma. Och konstaterar att insändarna på PT:s blogg till denna artikel går helt i linje med kritiken emot BUN-ordf.
Men leder det till ngt?
Så här är det i Jantelagens Piteå. Teoretiska kunskaper ska fördelas lika. Elever med bättre förutsättningar / intresse för teoretiska studier ska skolan inte stimulera att utveckla sina intressen. Det ska man däremot göra när det gäller dans- och fotbollstalanger. Jag önskar att nämndsordförande Rahkola kunde förstå vilka signaler hon skickar till skolungdomarna. Och framför allt att hon förstod vilka konsekvenser dessa signaler ger för ungdomarna i Piteå.
Skicka en kommentar