En grävande journalist på teve har räknat fram att partistödet ökat drastiskt under senare tid, då hopräknat både det från staten, från landstingen och från kommunerna.
Tidigare har jag förordat visst ökat partistöd, och framför allt ett rättvisare system än det som byggts upp av socialdemokratiska regeringar och lokala majoriteter. Detta eftersom det krävs en bättre balans och att offentliga bidrag är bättre än mer eller mindre hemligt stöd från företag eller organisationer (glöm inte LO)!
Nu är jag negativ. Partierna har ju knappt några medlemmar längre. Ökade ekonomiska resurser ger ledningarna ett orimligt övertag över de fåtaliga medlemmarna. Partiopinoner tystas och körs över (jfr FRA-frågan). Att partierna har så få medlemmar gör att de dels inte alltid är så representativa för sina väljare och dels är det lätt för en liten grupp människor att ta över och ändra inriktning, om de är skickliga att manövrera taktiskt.
Se bara på hur snart sagt alla partier i Sverige mer eller mindre bytt sin praktiska politik under senare år. Ibland inte bara praktiskt utan även "på papperet".
Visst partistöd behövs nog. Men det ska vara rättvist. Och partierna måste - av egen kraft - förmå attrahera fler medlemmar. Det kan inte vara rätt att en liten "elit" i de olika partierna ska disponera inte bara makt utan också stora ekonomiska resurser som de kan använda för mediapåverkan på oss.
Dialog är att föredra före propagandaspridning.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar