Jag väcktes brutalt ur slummern av nyheten om att pianisten Esbjörn Svensson avlidit i helgen av en bilolycka. Bara 44 år ung.
En jazzpianist i rang med Bengt Hallberg och Jan Johansson. Liksom dessa ett namn med internationell lyskraft. Liksom Jan Johansson en jazzpianist som nådde även lyssnare utanför jazzens innersta cirklar. Liksom Jan J omkommen i ung ålder vid en bilolycka. Jan J dog ju i nov 1968, endast 37 år gammal.
Esbjörn blev några futtiga år äldre, men med sin trio EST nådde han även en yngre publik och kändes som en av våra få "yngre" musiker med en lyskraft utöver det vanliga. Och detta vare sig han spelade sina egna kompositioner eller gav sig i kast t ex med Monks musik. I allt lyhörd, med energi, fantasi och inlevelse.
---
Sedan dessa rader skrevs har det framkommit att det visserligen var i en olycka som Esbjörn omkom. Dock ej en bilolycka utan i en dykningolycka. Rätt ska vara rätt.
Och tragedin är lika stor för det.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar