Så ska försvaret halveras. Igen. Hur ofta kan det ske? Har Sverige egentligen ett försvar?
Trots allt kostar det fortfarande en del pengar, men det tycks inte vara mycket vi medborgare får för pengarna. Vems är felet? Är det militärens - eller regeringarnas fel?
Ska det vara sysselsättningsskäl, industripolitik som styr försvaret? Eller lusten att hellre spendera skattemedlen till något annat?
Trots alla nedskärningar så lär antalet officerare vara sådär dubbelt så många som (de meniga) soldaterna.
Jag läste någonstans att idag finns fler överstar än fänrikar. Men det är klart, nyrekryteringen är svag, en fänrik är en ung officer som förväntas göra karriär. Överstar var av tradition regementschefer. Idag finns knappt några regementen ("förband") kvar, så överstarna sitter på någon stab i Stockholm. En ny fänrik har ingen lysande karriär framför sig.
Och de ytterst fåtaliga värnpliktiga som utbildas, de skickas efter den korta utbildningen utomlands på FN-tjänst.
Samtidigt lär det finnas planer på att köpa en handfull svindyra "Super-Jas"-plan. Vilka ska flyga dem, flygflottiljerna läggs ju ner? Ska de stå och rosta på marken någonstans i hangarer, då det inte finns pengar att låta dem flyga?
De rester av flotta som finns kvar ligger vid kajen.
Vilka finns kvar att försvara Sverige? Utan ett försvar som ger respekt blir Sverige ett lockande byte.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar