För den som lever på eller strax under det som kallas existensminimun är det en ständig plåga att gå och handla (med kraftigt stigande matpriser) men lika plågsamt att läsa om alla nya pålagor som kommer och planeras.
Regeringen sägs bl a planera kraftigt höjd bensinskatt. Ack ja.
Och nu också en obligatorisk A-kasseförsäkring, med en årsavgift på minst 5.000 kr per år. Närmare detaljer okända, men ett skrämmande perspektiv öppnar sig.
Nå, ska A-kassan vara obligatorisk så ska den givetvis finansieras genom skatten! Det duger inte att sänka skatterna för de välbeställda och gömma kostnaderna genom att ta ut avgifter från de som inte har råd.
Vart tog valfriheten vägen?
Varför en ny myndighet? Är det meningen att jobben ska fixas genom att införa nya byråkratier?
Vet alliansen inte att de som går ur A-kassan gör det på grund av att de inte har råd, att redan dagens avgifter är för höga - eller förtränger de det? De som gått ur tar en medveten (?) risk att stå utan A-kassa om de blir utan jobb.
Eller så har de inget jobb för att kunna betala A-kasseavgiften. Varför tvinga folk till något de inte har råd med? Av det som läckt ut så verkar det i vanlig ordning drabba de som redan är drabbade! Denna regering, liksom föregående, tycks tro att alla männsiskor har en inkomst av minst 30-35.000 kr per månad. Ibland verkar de tro att det är vad folk har att röra sig med efter skatt till och med!
Jag förutsätter, utan minsta garanti för att ha rätt, att ett färdigt förslag ska innehålla ett otal undantag för de som är pensionärer, de som studerar, de som arbetar deltid, för de redan arbetslösa med flera. Det skulle dock innebära just en byråkratisk överbyggnad, som motiverar den höga avgiften. Dessutom, med obligatorisk a-kassa så borde det inte heller vara en max-gräns på 300 ersättningsdagar. Utan jobb och utan a-kassa, hur ska den avgiften betalas?
Måtte regeringen backa!
Jag är sannerligen ingen socialist, men ibland undrar jag om höger-alliansens regering är smygsossar. Socialister, som för en omvänd Robin Hoodpolitik.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar