För några dagar sedan blev Hans Lindblad sjuttio år. Det känns konstigt. Visserligen har han “alltid” funnits med i politiken. Under många år var han ständig vice ordförande i folkpartiets ungdomsförbund. Under lång tid satt han i riksdagen för Gävleborsgs län och var fps försvarsexpert. En gänglig yngling, som kunde ge ett något tankspritt intryck. Möjligen beroende på att han alltid höll en mängd olika tanketrådar på gång i hjärnan.
Direkt folklig kan man nog inte säga att Hans är, nykterist och intellektuell, analytisk. Det som “stör” det mönstret är han stora beundran för Lill-Babs, Barbro Svensson. Något som inte är helt vanligt bland riksdagspolitiker...
Lyckligtvis fortsätter Hans att vara aktiv även sedan han avgått från riksdagen. Hans bok “Jag var för snäll” är en oerhört intressant läsning som främst handlar om hans riksdagstid. Just nu håller han på med en biografi över Sven Wedén, fp-ledaren som efterträdde Bertil Ohlin och pga sjukdom tvangs att avgå alltför tidigt. Det ska bli en intressant bok, om en imponerade politiker som var tidigt ute med sitt intresse för företagsdemokrati, vinstdelning etc. I dagens politiska klimat kanske han skulle ses som för mycket “vänster” för att tillhöra ett icke-socialistiskt parti. Men Wedén var alltså en av Ohlins närmaste och en tid fp-ledare.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar