Jag skrev redan igår (se nedan) att jag ser fördelarna med ett allmänt barnbidrag överväga vad som eventuellt kan ses som fördelen med en behovsprövning.
De som vill ha ett behovsprövat bidrag brukar säga att det kan inte vara rätt att ”rika” (då sällan definierat vad som menas med rik) kan sätta in barnbidraget på ett konto så att barnet ska kunna köpa en Porsche vid myndighetsdagen, och att med datorer kan det inte vara så svårt att göra behovsprövningen.
Frånsett att lyxbilsköp torde vara ytterst sällsynt (om ens förekommande), så torde det vara så att om någon ekonomisk förälder lyckas spara lite av bidraget så är det tänkt för att minska lånebehovet vid barnets studier. Och det är väl en samhällekonomisk fördel!
Det man inte tänker på, eller vill erkänna, är att folks ekonomiska situation snabbt kan ändras, vilket ingen myndighet kan vara helt uppdaterad på. Eller ens bör lägga sig i. Man flyttar isär, gifter sig, skiljer sig, flyttar ihop, man växlar mellan studier och arbete och arbetslöshet. Drabbas av sjukdom. Etcetera. Hur mycket byråkrati vill det till för att hålla koll på detta? Hur mycket blanketter, vantolkningar och fel uppstår av detta? Och fiffel. Ska det bli retroaktiva återbetalningar, eller utbetalningar i tid och otid?
Nog kommer det att skapa jobb, men knappast de produktiva jobb som regeringen säger sig vilja skapa. Självfallet innebär det också att många drar sig för att öka sin arbetstid från deltid till heltid om barnbidraget försvinner. Vad har samhället då vunnit? Vad har den enskilde vunnit? (Däremot förlorat i pensionsunderlag, vilket man kanske inte tänker på medan barnen är små.)
Hur många föräldrar i gränslandet för den inkomstgräns som kan föreslås (snart sagt vilken den än blir) kommer att överväga att på papperet flytta isär för att kunna behålla barnbidraget. Eller t o m flytta isär på riktigt, vilket samhällsekonomiskt kanske är än värre. Och vart hamnar tanken på barnets bästa i sådana resonemang?
Det allmänna barnbidraget är till för barnen, ska inte vara något som skapar fiffel och inproduktiv byråkrati!
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar