Hur få representativa representanter i riksdagen?

Annika Beijbom har tagit upp frågan om hur nomineringsprocessen "fungerar" i riksdagspartierna. Ett mycket väsentlig och intressant fråga. Hon gjorde det genom en artikel på politikerbloggen, med rubriken Gammelpartierna är rigida. Det var en bra genomgång av flera av de problem som finns inom de partier som har provval. Alla har ju inte ens det, i vart fall inte genomgående. Hennes artikel följdes idag av ett inlägg av två miljöpartister, som prisade den egna ordningen... Båda artiklarna har föranlett ett antal kommentarer.

I följande resonemang inkluderar jag inte Piratpartiet, dels sitter det inte i riksdagen (än) och dels är det så nytt att det är svårt att veta hur deras nomineringsprocesser kommer att bli i fortsättningen. Av det lilla jag vet om detta hos pp verkar det dock hittills vara en tämligen omfattande demokratisk nominering. (Annika ser dock intressanta inslag i pp´s sätt att hantera nomineringarna.)

Annika pekar bl a på att partiernas medlemstal är låga och att medlemmarna inte alltid ens uppfattar vare sig att det är nomineringsdags eller dags för provvalet. Det leder givetvis till att det är mycket få medlemmar engagerade i nomineringar och provval.
Alltså, få medlemmar i redan små partier. Hur representativt är det valresultat som då kommer fram?
Idag är datorer och internet snart sagt var mans egendom. Dock ej inom partiernas medlemskadrar. Det lär finnas föreningar där inte ens en tredjedel av medlemmarna har e-mailadress! Hur effektivt få in dessa, förmodligen äldre medlemmar utan e-post, i en provvalsprocess? Hur sker den politiska debatten och skolningen utifrån dessa förutsättningar? Det är ju inte många som fysiskt besöker de månatliga (i bästa fall) kafferepen som ska forma politiken.

Man får förutsätta att den debatt som eventuellt förekommer inom partierna sker dels i en liten nomenklatura på hög nivå, dels bland en liten minoritet av datorkunniga medlemmar. De flesta medlemmar tillhör ingendera gruppen!

Nu kanske partierna menar att det faktum att provvalen oftast inte är beslutande, utan bara rådgivande, gör att skevheter som uppstår genom dåligt valdeltagande och slumpmässigt utfall korrigeras i den slutliga nomineringen. Den som sker inom nomineringskommittéer (hårt styrda uppifrån och av "regler" säger att en lista ska ha ett visst antal kvinnor och visa en spridning mellan åldrar och bostadsort t ex) och föreläggs ett, oftast dåligt besökt, beslutande nomineringsmöte.
Men vad säger att en nomineringskommitte förmår att göra en prioritering som är den som vare sig medlemmar eller väljare egentligen vill ha?

Ytterligare en sak. Hur representativ är en nomineringsprocess som startar sådär ett år före valet? Det hinner hända mycket under ett år. Folk flyttar, får andra prioriteringar, folk avlider.
Samtidigt sker samhällsdebatten allt snabbare, inte minst genom internet och bloggar.

Nog krävs det nytänkande på många håll och alternativ till dagens ordning för att vi ska se nomineringsprocessen som mera demokratisk än den varit under senare tid.

Fascister, svek, nomineringar och konstig dator. Plus svenskt yrkesförbud

En sak lär vi oss av bråken och demonstrationerna kring Davis Cup-matcherna i Malmö. Fredliga och demokratiska demonstranter ska inte beblanda sig med extremister. Fascister till höger (ofta arbetslösa, lågutbildade killar) och till vänster (ofta "välartade", välutbildade och från burgna miljöer) har en sak gemensam: föraktet för demokrati och förkärleken till våld som politisk metod.

Anders Widen har en intressant text
http://djingis.blogspot.com/2009/03/lite-hjalp-till-moderaterna.html
som resonerar om nomineringar och svek.
Det finns mycket att säga om dessa saker, men för dagen nöjer jag mig med att här i stort sett citera den kommentar jag skrev hos Anders.
1) I folkpartiet var det unga/nyblivna riksdagsledamöter som vågade säga ifrån betr FRA. Inom centern och moderaterna orkade inte de unga göra det. Varför denna skillnad? Jfr gärna Hans Lindblads funderingar här kring detta i höstas.
2) Många av de aktiva inom de partier som förvisso blivit allt glesare befolkade, de ser varje avvikelse från den aktuella partilinjen som ett svek.
Även om svikaren kanske är den ende som håller fast vid ideologi och program, medan partiledning är de som egentligen svikit.
3) Inom s går det väl till som Anders beskrivit. Men inom de flesta andra partier har det i stället varit vanligare med provval. I princip borde det senare vara mera demokratiskt. Men mot bakgrund av att (alla) partier fått allt färre medlemmar och att deltagandet i provvalen är lågt, så är jag idag mera tveksam.

Hur än nomineringarna går till så har ju de ledande i partierna utomordentliga påverkansmöjligheter, eftersom det är deras vilja och åsikter som når alla medlemmar. Ledningen tar sig ett tolkningsföreträde. De som tycker annorlunda kämpar i underläge.

För övrigt uppför sig min dator underligt sedan en tid. Några tecken på det är svårigheter att öht få igång internet och operativsystemet, omöjligt att defragga hårddisken, och det går inte att återställa systmeninställningarna till en tidigare mera problemfri tid.
Jag har dessutom svårigheter att pinga mina blogginlägg. Det verkar inte funka alls, vilket märks på sjunkande antal besök. De som har mig i sin bloggroll ser dock när jag lagt in en ny text.

TILLÄGG. En sak som upprör mig idag är också att det förekommer yrkesförbud på svensk arbetsmarknad. Jag vill gärna rekommendera Leo Erlandssons text om detta, länk: http://blog.erlandsson.info/2009/03/08/han-sparkades-fran-edb-for-sina-politiska-asikter/

I detta fall var det till och med, vad jag förstår, en sak som hänt på fritiden och utan minsta extremistiska inslag. Tvärtom. Det är skandal att den som vill arbeta för demokratiska ideal skall riskera jobbet pga detta. Vilken riksdagsledamot tar upp detta i riksdagen för att rätta till den laglucka som kan finnas???