Bravo SD, men ni "glömde" några saker Uppdatering

Hör i SR att SD föreslår att några hundra miljoner ska anslås till att rädda nedläggningshotade skolor i glesbygden. För att landsbygden ska leva. Skolor behöver elever, och ska folk bo på mindre orter sp krävs det ju en skola.

Så är det. Men än bättre skulle det vara om det faktiskt fanns ett elevunderlag. Vilket det blir om familjer flyttar in så att den nedgående trenden bryts. Och då finns det en snabbt fixad åtgärd. Ta emot flyktingar också till glesbygden! Där finns ju som regel också tomma bostäder. Det som behövs är förstås att det också finns eller skapas jobb i byn, så de stannar kvar. För de vill ju jobba, och då lever ju byn upp. Det blir fler barn i skolan, fler kunder till affären, kanske till och med blir underlag till fler verksamheter i byn.
Ert förslag borde därför ha tryckt på just hur elevunderlaget ökar om det kommer flyktingar till landsbygden, och inkluderat en stimulans till fler jobb i byn eller dess närhet också. Kanske som hantverkare, anställda och egna företagare, ja med större befolkning behövs ju mera service också, både offentlig och privat. Uppmana och stimulera kommunerna att öka sysselsättningen.

Flyktingar och fler jobb, det kan få landsbygden att blomstra, och skolorna att överleva! Det ni, tänk på det SD!

Och på köpet räddar ni några medmänniskor undan krigets fasor. Det kan ni väl inte ha något emot - eller?
---
Tillägg:
Men aldrig får man vara glad.
OK, nu trodde jag aldrig på SD:s goda vilja ens betr glesbygdsskolorna. Men nog är det märkligt (eller inte) att SD samtidigt som de vill "ge" några hundra miljoner till dessa skolor så drar de in en massa miljarder i statsbidrag till kommunerna.
Inte bara rent generellt till skolorna utan i så hög grad att det blir ett dråpslag emot den del av välfärden som kommunerna står för.
Femtiotre (53) miljarder! Och det utan att det märkts i medias rapportering om SD:s budgetförslag.
Läs denna länk, i vilken en kommunpolitiker observerat detta.
Hon skriver bl a "den här besparingen handlar inte om de särskilda statsbidragen kommuner får för flyktingmottagandet, det här är en besparing utöver det. Jag tycker att det börjar bli dags för Sverigedemokraterna att svara på hur de har tänkt sig att förbättra välfärden med 53 miljarder kronor mindre att bedriva välfärd för. Välfärden är för viktig för att styras av diffusa statliga sparbeting och glädjekalkyler."
Det svar som förmärkts ger inget besked, en hel det prat, men förstås hänvisas till mindre pengar till flyktingmottagande. Men det räcker ju inte.  ....
Tänk om SD:s sympatisörer visste detta. De tror ju att SD vill stärka äldreomsorgen, tja allt.

Gör en miljon dig rik? Vad är den verkliga miljonvinsten?

Dagens Industri och Expressen skriver idag om att en miljon kr gör att svensken känner sig rik. Nå, för stockholmare behövs två miljoner för att nå rikedomskänslan. Jag gissar att det är det dyra boendet som skruvar upp nollåttornas krav.

Men, ärligt talat, vad får man för en ynka miljon? Ja, de svar som refereras i artiklarna visar att svenskarna är realistiska. De behåller jobbet, men reser en del om en miljon skulle ramla över dem.

Och hur man blir miljonär, tja, det sker genom arv eller genom en spelvinst. Att arbeta sig till det är snudd på omöjligt, ivart fall på ärligt och skattat jobb. Då ska man lyckas tråckla sig fram till ett toppjobb i något börsföretag då. Frågan är hur det ska bedömas också...

Men hur var det nu då? Vi behåller jobbet...
Just det. Tänker man efter en smula så räcker en miljon inte långt. Ett par rejäla resor, visst. Men mera då? Lösa in lite av huslånen? Alternativt att renovera lite. Inte blir det något lyxliv inte och ingen kåk i Spanien. Nej, miljonen kan bli en liten krydda om man har ett jobb redan, ett fast och gärna hyfsat betalt jobb.

För den som inte har arbete, är arbetslös eller långtidssjuk försvinner en oväntat tillskott snabbt i att betala räkningar och putsa upp fasaden lite genom att äntligen skaffa de där nya glasögonen man länge behövt skaffa. Dvs för att hålla näsan över vattnet en tid. Det blir ingen krydda, däremot en andhämtning.

I dagens tredelade samhälle är det nog så att den verkliga miljonvinsten består i att vara frisk och ha ett fast jobb. Den arbetslöse behöver mycket mera än en miljon för att känna lite fast mark under fötterna och våga tänka på lite lyx i stil med dyrare utlandsresor, betalda tandläkarräkningar och en ny, kontant betald bil.

Isobel saknar, liksom jag, alternativ, men...

Just jag skulle posta föregående post, så hittade jag Isobel Hadley-Kamptz artikel i Expressen om dåliga partier och bra människor. Hon vet inte vilket parti, eller ens block hon ska rösta på.

Jag kan ju börja med att rekommendera henne att inte rösta på block!!! Rösta på ett parti, och då helst ett parti som inte bara har en-två bra kandidater, utan en bra politik.

Erkännes att det är inte lätt dock. Det belyser hon väl.
Skriver ex-vis: "Trots personvalets uppenbara begränsningar väljer jag alltså hellre enskilda kandidater. För det finns massor av bra människor i nästan alla partier. Om jag fick drömma skulle Alice Åström (V) vara de rödgrönas justitieministerkandidat och då skulle jag inte längre tveka lika mycket."
Så går hon igenom flera kandidater, summerar plus och minus, där minusen står för resp parti som sådant.

Men hur kan det bli annat, i ett land där opinionsundersöknigar blivit viktigare än politikens innehåll?
Och där man bara räknar med de partier som f n befinner sig i riksdagen. Och försöker parera för vad som händer om ännu ett kommer in.

Nå, ett hyfsat alternativ finns just utanför riksdagen, och jag menar piratpartiet. Jag har det verkligen inte lätt heller att välja parti. Piratpartiet är inte perfekt, långt därifrån. Det har ett löjligt och missledande partinamn, dess partledare har klampat rejält fel ett par gånger, och partiet har inte den bredd jag önskar. Det har inte ens orkat exemplifiera speciellt tydligt hur dess huvudinriktning - integriteten - kan tillämpas på så många områden.

Men det har inte de andra partierna heller. Tvärtom, de slirar eller direkt motarbetar den personliga integriteten liksom övriga viktiga principer som piratpartiet står för. Och integritet har en nära koppling till om och hur människan ska få rätt till kontrollen över sitt eget liv, inklusive arbete.

Jag ser också tydligt hur integritespolitiken kan tillämpas över ett brett fält, så det bör inte bli ett problem i praktisk politik. Att integritet och rättssäkerhet hänger ihop är också rätt givet!

Kultur och kunskap är två andra piratpartiteman. De är inte lätta att göra one-liners av, men beskriver hur kulturen är inlåst idag, men måste öppnas upp för de nyskapande kreatörerna och för utveckling av samhället. Varvid bl a sysselsättning kan skapas som ersättning för tynande branscher i gammalmodig teknik. Där ser jag en koppling, som pp självt inte förmått marknadsföra, men som borde tas fram bättre i jobbdebatten.

Och piratpartiet har ett flertal mycket kompetenta och vettiga kandidater, som inte ens behöver stå i motsats till partiets program för att vara vettiga! Här bara ett exempel, det finns fler.

Läs Isobels artikel, och tänk sedan efter vad som är väsentligt för dig!

Ska AF snedvrida konkurrensen?

I Borås lär förekomma ett projekt i samabete mellan Borås stad och Studieförbundet Vuxenskolan kallat SV Compass. Givetvis uppbackat av Arbetsförmedlingen. I projektet ska folk som är i det s.k. utanförskapet få bidragsjobb. Dvs de gör legojobb till mycket lågt pris åt olika företag. Därigenom så snedvrids konkurrensen och vissa företag kan, genom dessa billiga legojobb, göra sig av med tidigare reguljärt anställda.
Tror någon att de i projektet bidragsanställda kommer ut i det ordinarie arbetslivet genom detta?
Minskar utanförskapet genom att göra lågavlönade legojobb i en "skyddad sektor"?
Vad händer med de som får sparken från sina jobb p g a AF-betalda bidragsjobb?
Hur kan det näringsliv - som annars hyllar fri och rättvis konkurrens - utan betänkligheter (verkar det som) ta emot bidrag på detta sätt och sätta konkurrensen ur spel?

Frågorna är många.