Coca-colaland (bild)

Filippinerna har några huvudsakliga ingredienser i sin nationella mix. Före spanjorernas ankomst för sådär 500 år sedan var det ett antal små, tämligen fristående kunga- eller hövdingedömen.
Spanjorernas erövring innebar att landets blev en administrativ enhet och fick namnet av en spansk kung, Filip.

Spanjorerna gav landet den katolska kyrkan och spanska ord förekommer flitigt i ”filippinskan”. Annars är det mest några rostiga statyer och smutsiga kyrkor som påminner om den spanska tiden.

Spanjorernas makt bröts och övertogs av USA för ca 100 år sedan. Därmed gjorde den amerikanska engelskan sitt intåg.
Den andra bestående ”gåvan” är Coca-colan.
Plus kärleken till US-dollarn.



Idag har Phils, som är den flitigt använda förkortningen för landets namn, två officiella språk; engelska och tagalog (filippinska). Dessutom finns ett otal dialekter, där bisayan/visayan (cebuano) står ut extra som den förhärskande dialekten i de södra och mellersta delen av landet. Folk i söder behärskar ofta tre språk, bisayan, tagalog och engelska (i varierande grad).

Katolska kyrkan dominerar totalt, trots att det finns många andra religioner också. Toleransen är stor.

Det mest kännetecknande är dock att ”money rules” samt Coca-cola. Coca-colaskylten är den vanligaste reklamskylten här. I och för sig tätt följd av Tanday, den lokala (!) spritsorten, som också finns jämsides med coca-colan i varje sari-sari store i den djupaste djungeln.

Coca-cola är för mig en läskedryck, som jag till nöds kan tvinga i mig om det inte finns andra alternativ till snacks (mellanmål). Här är det den vanligaste måltidsdrycken, och dricks i kopiösa mängder. Sött och fettbildande.
Och ”amerikanskt” och därmed fint...

Jag befinner mig i Coca-colaland.

"Kanos are rich"

Kanos-americans är den beteckning som filippinare har på alla (vita) västerlänningar. Och kanos är rika.

De vet det då de ju sett på amerikanska teveprogram att så är det. Männen är advokater, läkare eller ospecificerade mångmiljonärer. I dollar. Med slottsliknande hus och flera bilar.
För övrigt å bidrar turistande kanos till att sprida bilden, de gör ju inget, bara spenderar enorma mängder pesos. Och när de skaffat en filippinsk fru så vill hon gärna att släkten ska tro det också.

Att det är en sak att spendera pengar på semester, och en annan i vardagen. Det vill man inte tro. Att båda måste förvärvsarbeta för att det ska gå runt, tror de är en saga, det gör de ju inte i Filippinerna, i detta "fattiga" land. Att i västerlandet vi måste betala västerländska priser, det går inte hem. Eller att vi har enormt höga skatter. De ser ju hur vi stoppar in bankkortet i bankomaten (ATM), och där verkar ju finnas hur mycket som helst...

Att vi som regel jobbat hårt ett helt liv för att få ihop till en resa och för att köpa alla presenter, so what? Att vi måste snåla och prioritera hårt hemma, nej det kan de inte tro. Och där i Amerikat går ju de slanka, unga advokatfruarna och slår dank. Så är det på teve, vilket måste vara sant. De enda som jobbar i USA är fiippinska housemaids.

Nej, americans are rich, all of them. English spoken dollar. Och obegränsade mänger dollar strömmar in hela tien, utan egentligt arbete.

Krisfaktorer, lite funderingar

Vill för mig själv snabbt söka bena ut lite om vad som kan vara olika faktorer till den rådande finanskrisen i USA, Sverige och världen. Utan inbördes ordning.

1. Girighet. Lönsamhet och vinst är ju goda, välståndsskapande begrepp. Men när det slår över i girighet har det alltid visat sig farligt. Denna kris är inte den första som bottnar i att en bubbla pga girighet plötsligt spricker.

2. Blankning. Det märkliga instrument som används på aktiebörsen. Jag har inte djupdykt i detta, och aldrig använt. Men spontant så undrar jag varför blankning inte förbjudits i Sverige, som skett i en del andra länder. Det förefaller ju som att det är ett instrument som inbjuder till osund spekulation i vinster pga förluster. Även det ett slags girighet.

3. För generösa banker. Då tänker jag i första hand på hur det varit möjligt att låna för mycket vid husköp. I Sverige var det länge först ett bottenlån och sedan ett topplån man tog, plus att man gjorde en egen insats. Eftersom har lånen krupit upp allt högre till taket och insatsen minskat. Försvunnit. Och nu annonseras det om att det behövs inget topplån, bottenlånet täcker ALLT. Insats pratas det inte om, möjligen med mycket små bokstäver.
Detta är givetvis att lura folk, speciellt i en tid med låga räntor (som nu raskt stiger).
I USA har man dessutom kunnat låna till låga räntor och till mera än köpeskillingen!

(Vill man ha en sund ekonomi kanske man skulle kräva en kontantinsats på sådär 50% vid husköp. Tufft? Ja, men onekligen skulle det bli färre som fick lämna hus och hem pga av att de inte kan betala lånen då. Det skulle hålla tillbaka kostnaderna för nyproduktion och dämpa prisutvecklingen kraftigt. Ge lägre inflation, vilket är bra för alla med normala inkomster.)

Så uppmuntrar man till överkonsumtion, till högre fastighetspriser, till exploderande produktionskostnader (med skenande vinster), och till inflation. Klart att det spricker då. Trollen spricker i solen.

Men bankerna ville ha höga utlåningsvolymer, gav bonusar till cheferna, många höga lån var tecken på en framgångsrik bank. "Kreativa chefer" ...

4. Så detta med ologiska valutakurser. När ett lands ekonomi spricker pga en fastighets/lånebubbla som i USA, då bör dess valuta anses som osäker. Speciellt när staten dessutom pumpar ut hundratals miljarder dollar, för att '"rädda systemet". Dvs sätter igång sedelpressarna. Det ger inflation, men borde även indikera en lägre valutakurs i förhållande till länder med bättre ekonomi, som Sverige.
Det vore logiskt.
Men så fungerar inte marknaden (folket som sysslar med börs- o valutaaffärer). De reagerar inte rationellt. Dvs det anser de att de gör, men deras rationalitet heter psykologi.
De anser att en liten valuta, som SEK, är osäker att köpa (trots god svensk samhällsekonomi!) och köper i stället den stora US-dollarn (trots att USA-ekonomin nu hålls uppe av inflationsdrivande sedelpressar, inte av reella tillgångar).
På så sätt "räddas" dollarn - men dras SEK ner i träsket, trots att det inte borde vara nödvändigt.

Inte vet jag om jag har rätt i alla detaljer i detta resonemang, men så går mina tankar just nu.

Finanskris med dyrare dollar

Jag har inte hunnit tänka till hur det kan komma sig, men kanske någon har kläm på detta.

Sverige har en mycket god ordning på samhällsekonomin och statens finanser, säger Anders Borg. OK, lågkonjunktur på g, men ingen riktig kris.

I USA däremot så har staten enorma underskott, skulder. Plus en fastighetskris som utvecklats sig till en bankkris som blivit en stor finanskris. De är riktigt risigt till.

Ändå sjunker kronan i förhållande till US-dollarn. Och i förhållande till euron.
Har alltså Sverige sämre ekonomi än inte bara euroländerna utan också än kris-USA.

Ja, jag vet att USAs kris når Sverige också, men än har den inte nått oss fullt ut. Och vi ska ju inte oroa oss enl Borg och Riksbanken.

Så ???