Visar inlägg med etikett kanos. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kanos. Visa alla inlägg

01 januari 2009

Strandliv, phil-style


Skugga eftersträvas.


Ätandet börjar.


Mat, mat, mat.


Det gäller att hålla sig framme.


Maten börjar var uppäten. Men än finns ju snacks och efterrätter.

---

Idag har det, hittills, varit ett förträffligt väder för att ligga vid stranden för att sola och bada. Men så det ju detta med att febern hänger kvar i kroppen. Och just nu börjar det blåsa så det kan vara lite farligt att åka färja ditut. Förresten är dagen så långt framskriden att de som varit på beachen åker hem. I stället får jag filosofera över olika former av strandliv.

Sola och bada, det är ju det som familjer gör när de åker på utlandssemester. Möjligen kombinerat med besök av diverse kulturella attraktioner som gamla kyrkor, slott, muséer och slikt. Det sista kan man i stort sett utesluta när det gäller Filippinerna. Men bad och sol finns.

Är det så att du och ditt sällskap är en barnfamilj (med svensk fru) eller ett par som nyss träffats, och du lyckas övertala kvinnan att ”bara” ägna sin tid åt dig. Då kan ni ägna er åt sol och bad, bara ni. Det förutsätter dock att hennes familj inte känner till din närvaro (eller existens).

Detta är dock inte det normala, tvärtom. En sak är att vi västerlänningar far till en strand för att just sola och bada. För filippinare och filippinskor (även de gifta med en kano) gäller att man absolut inte vill sola sig. Man är redan en aning ljusbrun, som en snygg solbränna. Det är vithet man eftersträvar. Bada då, ja en kort stund kan vara ok, men mest är det för barnen.

Nej, till beachen far man för att ÄTA och umgås med släkt och vänner. Är du en vit man förutsätt du betala resor, färja, inträde och mat för alla. ”Alla” det innebär hela släkten, svägerskor, svågrar, barn, föräldrar, mostrar, fastrar och deras respektive med flera. I extremfallet kanske det stannar vid ett tiotal förutom din familj, men oftast 20-25 personer eller fler. Minst ett par måltider, med flera rätter givetvis, efterrätter, snacks etc. Detta ska givetvis planeras och tillagas i förväg, fisk kan dock grillas på plats om man kommit ihåg att köpa och ta med grillkol.
Det ska fraktas ut och serveras.

Tror du att du får någon större tid för bad?
Knappast. Och skäm ändå inte ut dig genom att bada naken, dvs med bara badbyxor. Och din kvinna bör helst ha mera kläder på sig än när hon shoppar på stan.

Men, släkten blir lycklig.

Medge dock att det inte var så du först tänkte dig ”en dag vid beachen”. Men din filippinska kvinna kommer snabbt att informera dig om att sol och bad (för två plus ev barn) det betyder självklart skugga och mängder av mat för ett helt kompani.


Efterrätter.


Även makaroner med något slags majonnäsgegga är en efterrätt. Liksom spagetti med tomatsås, som även kan passera som mellanmål. Men aldrig som riktig mat. Riktig mat är ris.


Fyra sorters efterrätt på samma tallrik. Nu ska noteras att det var vi som bestämde ordningen i vilken maten skulle serveras. "Normalt" ställs efterrätter (om de finns) fram samtidigt som maten. Vilket får till följd att många börjar med desserten.
Eller rättare sagt. Man lastar så mycket man kan på samma tallrik, äter snabbt för att hinna ta en gång till. Eftersom alla har samma taktik hinner många inte ta om så ofta som de vill. Men mer än mätta blir de givetvis.

Mätta och glada på väg hem efter en dags stärkande strandliv.

30 december 2008

"Kanos are rich"

Kanos-americans är den beteckning som filippinare har på alla (vita) västerlänningar. Och kanos är rika.

De vet det då de ju sett på amerikanska teveprogram att så är det. Männen är advokater, läkare eller ospecificerade mångmiljonärer. I dollar. Med slottsliknande hus och flera bilar.
För övrigt å bidrar turistande kanos till att sprida bilden, de gör ju inget, bara spenderar enorma mängder pesos. Och när de skaffat en filippinsk fru så vill hon gärna att släkten ska tro det också.

Att det är en sak att spendera pengar på semester, och en annan i vardagen. Det vill man inte tro. Att båda måste förvärvsarbeta för att det ska gå runt, tror de är en saga, det gör de ju inte i Filippinerna, i detta "fattiga" land. Att i västerlandet vi måste betala västerländska priser, det går inte hem. Eller att vi har enormt höga skatter. De ser ju hur vi stoppar in bankkortet i bankomaten (ATM), och där verkar ju finnas hur mycket som helst...

Att vi som regel jobbat hårt ett helt liv för att få ihop till en resa och för att köpa alla presenter, so what? Att vi måste snåla och prioritera hårt hemma, nej det kan de inte tro. Och där i Amerikat går ju de slanka, unga advokatfruarna och slår dank. Så är det på teve, vilket måste vara sant. De enda som jobbar i USA är fiippinska housemaids.

Nej, americans are rich, all of them. English spoken dollar. Och obegränsade mänger dollar strömmar in hela tien, utan egentligt arbete.