Skriva bör man, annars dör man.

 Jag har inte skrivit en massa böcker. Men LÄST. Oxå ryssar, mest gamla ryssar, förstås. Och har dragit på mig mycket böcker. Köpt. Men periodvis också lånat, på bibliotek. Jag begriper inte hur folk kan leva utan att läsa böcker. Tryckta, med pärmar, hårda eller mjuka. 

Visst, idag sitter jag, liksom så många andra, vid en skärm. Datorskärm. Mobilen gillar jag inte! Men jag njuter att se mina bokhyllor, alltför överfulla .... men helllre det än glesa hyllor. Älskar att bläddra bland böckerna, och hittar mycket gamla böcker, biblar, predikosamlingar. Och tunga böcker som min far köpte i USA, eller Canada när han var där i sin ungdom - under första världskriget. 

Och Karl Rune Nordkvist ... ja, han fanns där när jag växte upp i Hälsingland. Med tidningen Ljusnan, som trycktes på förmiddagen och delades ut på eftermiddagen.

Leve boken - och ö h t det tryckta ordet.
Ljusnan, frisinnad tidning för Hälsingland. Debatterade så smått med dess kulturredaktör P W Häger. Någon ggn. 
Och Norran,  dvs tidningen Norra Västerbotten, också den med frisinnade förtecken. K H Wikström var väl redaktören.  
Jag växte upp i Vallsta, där jag var flitig kund, gick de hundra meterna från mitt hem, till IOGT-NTO-lokalen, där biblioteket låg en trappa upp. En vägg med barn. och ungdomslitteratur, en vägg med blandad facklitteratur och en lång vägg för skönlitteratur. Plus en vägg med fönster. Bibliotekarien, som till vardags var stins, satt vid kortändan av det stora bordet som fyllde rummet och var fyllt med böcker som lämnats tillbaka - eller som var nyinköpta och skulle registreras.  Biblioteket kallades folkbibliotek, och var öppet  några kvällstimmar varje onsdag. 
Och jag var där varje onsdag, när vi bodde i Vallsta. 
Det var viktigt att läsa. Fick också mycket böcker av mina föräldrar. Så det inte bara skulle vara läxböder...  Ja, jag vann också ett korsord för barn, och fick som pris  "Kaparkaptenen", en stor och tjock bok.  
Den har jag förstås kvar ännu. 
Hemma hade vi också "Svensk Uppslagsbok" i bortåt 40 band inkl tilläggsband. Och jag läste och läste. Och köpte fler böcker. 

Läslust, i dessa datortider!? Tvång eller lust?

 Snubblade på FB på en tråd, startad av Ola Larsmo, på hur man ska få folk (barn, unga) att läsa.

Avstampen var man ska visa att det är lustfyllt och meningsfullt att läsa, och det gör du bara genom att själv visa att det är viktigt och kul för dig. Inte genom att moralisera. Man får barn att läsa genom att själv läsa.
En del menade att det i praktiken inte funkade så bra. Eller inte alls, i dagens dator, internet, och poddklimat. 
En del förespråkade (initialt) hårda tag, tvinga barnen att läsa, stäng alla skärmar och idka högläsning, gärna flera gånger om dagen. Ta bort alla streamingtjänster. 
Andra, inkl jag, redovisade hur deras uppväxt varit  en god miljö med mycket böcker. Nära till bibliotek. Åter andra att det inte hjälpt, i vart fall inte fullt ut för alla barn. Eller att lyssna på böcker kan vara en alternativ  väg. Ljud, inte bara att läsa i tysthet för sig själv. 
Jag konstaterar att miljöer och uppväxtförhållande skiftar starkt mellan vad  vi som diskuterat (som  nu kan vara allt från ca 30 till runt 80 år) är nu - och när vi var barn eller unga 

Sammanfattar kort ämnet/diskussionen enligt följande, med ett exempel, som kan inge visst hopp.
1) Jag vill gärna tro att tillgång till mycket böcker i hemmet, gärna kombinerat med en öppen och läsvänlig miljö med "läskunniga" föräldrar är en bra grund för att barn ska läsa, och fortsätta med det även som vuxna. Men ibland hjälper inte det, eller så finns inte den miljön.

2) I och med datorernas ankomst, som i hög grad trängt undan böckerna i skolan/undervisningen, så har en viktig läs-stimulans försvunnit. Då inte bara för vanlig kunskapsinhämtning, utan också för litteratur i bredare, litterär mening.

Datorer (mobiler) har sannerligen inte hjälpt att öka bokläsandet - tvärtom!

3) Men filmen då, den klassiska långfilmen då? Den kom ju före datorernas genombrott. Mja, jag vet inte. Kanske den i någon mån (tillfälligt?) kunde öka läslusten genom att biofilm nådde nya stora grupper. Många filmer har ju också filmats på en roman eller äldre pjäs som grund.

Men när teve alltmer fylldes av filmer, som anpassats till det mediet, så är jag tveksam om det stimulerade läsandet också. 

4.) Har dock ett sent och bra exempel på hur det (enl pkt 3) kan fungera. Vi (familjen ) har i teve sett filmen "En man som heter Ove". Två gånger. En härlig, gripande film, om en något egen man och hans omgivning. Jag förutsätter att ni känner till den. Alltnog, min son (16 år), fick av en vuxen dotter till mig, hans syster,  boken/romanen (av Fredrik Backman) som var underlag till filmen. Efter en tid såg jag boken, och började läsa den. Kunde inte släppa den. Fylld av samma humor och kärleksfull inlevelse som ju också präglat filmen.

Förstås. Fastän ännu mer.
Filmen, som var rätt lång, rymde inte allt som finns i boken. Romanen innehåller fler episoder, och mycket är mera beskrivet i boken, kanske går lättare att få fram i skrift än  i bild.
Jag skrattade och grät hela tiden jag läste, och kommenterade högt. Sonen blev nyfiken, och när jag var klar med boken, så började han läsa den. Blev lika fångad.

Summa. Så visst kan en film, som man sett på teve, locka till läsning av tjocka romaner. Men då måste man förstås ha tillgång till romanen också. Och bli nyfiken på om boken är bra också. Eller, som i detta fall, ännu bättre.

Biblioteket Internet

Nej, tanken att jämföra internet med ett jättestort bibliotek, den är inte ny. Men Christian Engström har på sin blogg utvecklat det, beskrivit det på ett fint sätt.
http://christianengstrom.wordpress.com/2009/03/25/piratpartiet-gillar-bibliotek/#comment-6247
Och jag vill betona att det inte bara är piratpartiet som gillar bibliotek. För min egen del hade jag ett litet enkelt folkbibliotek bara ett par hundra meter bort när jag växte upp. Givetvis var jag där varje torsdagkväll när det var öppet. Avverkade hylla för hyll, vägg för vägg. Från barn- ungdomsavdelningen via facklitteraturen till skönlitteraturen.
Den vanan satt i länge, om än något uttunnad på senare år. Bland annat pga alltför bångnande bokhyllor hemma, som rymmer en hel del som ännu inte hunnit läsas! Finns det något så frestande som bokrea? Eller fanns. Tidsbrist är tyvärr en faktor som begränsat läsandet. Liksom förekomsten av internet.

Bibliotek i olika former är en sann liberal tanke, bildning, folkbildning åt alla. Ack, om dagens "liberaler" insåg det också. Liksom de insåg det för 150 år sedan, och liksom boktryckarkonsten bidragit till demokrati och utveckling.

Därför känns helt Christians text, där han jämför bibliotek och internet, helt riktg! Biblioteken var och är mycket viktiga. Att föra ut den tanken till allmänheten är ett fint pedagogiskt upplägg. Internet är ett bibliotek, som bidrar till vår utveckling.

Ah, men det är så mycket skit på internet invänder då "bekymrad vän av ordning".
Visst, men det finns det på biblioteken också. För att inte tala om vad mycken tryckt smörja som finns i övrigt. Vill någon förbjuda bibliotek - eller tryckerier för det? Inte jag i vart fall.