Skriva bör man, annars dör man.

 Jag har inte skrivit en massa böcker. Men LÄST. Oxå ryssar, mest gamla ryssar, förstås. Och har dragit på mig mycket böcker. Köpt. Men periodvis också lånat, på bibliotek. Jag begriper inte hur folk kan leva utan att läsa böcker. Tryckta, med pärmar, hårda eller mjuka. 

Visst, idag sitter jag, liksom så många andra, vid en skärm. Datorskärm. Mobilen gillar jag inte! Men jag njuter att se mina bokhyllor, alltför överfulla .... men helllre det än glesa hyllor. Älskar att bläddra bland böckerna, och hittar mycket gamla böcker, biblar, predikosamlingar. Och tunga böcker som min far köpte i USA, eller Canada när han var där i sin ungdom - under första världskriget. 

Och Karl Rune Nordkvist ... ja, han fanns där när jag växte upp i Hälsingland. Med tidningen Ljusnan, som trycktes på förmiddagen och delades ut på eftermiddagen.

Leve boken - och ö h t det tryckta ordet.
Ljusnan, frisinnad tidning för Hälsingland. Debatterade så smått med dess kulturredaktör P W Häger. Någon ggn. 
Och Norran,  dvs tidningen Norra Västerbotten, också den med frisinnade förtecken. K H Wikström var väl redaktören.  
Jag växte upp i Vallsta, där jag var flitig kund, gick de hundra meterna från mitt hem, till IOGT-NTO-lokalen, där biblioteket låg en trappa upp. En vägg med barn. och ungdomslitteratur, en vägg med blandad facklitteratur och en lång vägg för skönlitteratur. Plus en vägg med fönster. Bibliotekarien, som till vardags var stins, satt vid kortändan av det stora bordet som fyllde rummet och var fyllt med böcker som lämnats tillbaka - eller som var nyinköpta och skulle registreras.  Biblioteket kallades folkbibliotek, och var öppet  några kvällstimmar varje onsdag. 
Och jag var där varje onsdag, när vi bodde i Vallsta. 
Det var viktigt att läsa. Fick också mycket böcker av mina föräldrar. Så det inte bara skulle vara läxböder...  Ja, jag vann också ett korsord för barn, och fick som pris  "Kaparkaptenen", en stor och tjock bok.  
Den har jag förstås kvar ännu. 
Hemma hade vi också "Svensk Uppslagsbok" i bortåt 40 band inkl tilläggsband. Och jag läste och läste. Och köpte fler böcker. 

Nazist var s-regeringens utredare betr apatiska barn (uppdat.)

Minns någon Barbro Holmberg? En gång i tiden för inte så länge sedan utvisningsminister (ja, officiellt hade hon någon annan titel, men det var mest utvisningar hon sysslade med) i den s-märkta regeringen under Göran Persson. Sedermera förflyttad till landshövdingeslottet i Gävle, vad nu de stackars gävleborgarna gjort för ont för att drabbas av henne.

Denna Barbro Holmberg var mycket aktiv för att utvisa flyktingfamiljer och detta oavsett hur utvisningen drabbade barnen. Många barn drabbades av apati. Men se det trodde inte (?) Barbro Holmberg på. Alltså tillsatte hon en statlig utredning för att bevisa sin ståndpunkt. Hon "lyckades" rekrytera folk av sin egen uppfattning, bl a Läkaren Thomas Jackson, dvs att barnen simulerade (sic!). I stort sett alla verkliga experter i övrigt i Sverige hade rakt motsatt uppfattning än Barbro Holmberg och Thomas Jackson.

Nu rapporteras det, bl a i SR, SVT och VF, att "experten" Thomas Jackson efter en tid i Nationalsocialistisk front numera är medlem i Svenskarnas parti. Det senare vad jag förstår en fortsättning av det förra. Båda högerextremistiska partier med nazi-influerad ideologi.
År 2005 var läkaren Thomas Jackson expert i den socialdemokratiska regeringens utredning om barn med uppgivenhetssyndrom. Med referens till Jackson skrev man att en möjlig orsak till barnens apati var att de låtsades.

- Jag menar att föräldrarna uppmanar eller näst intill tvingar barnen att ligga sjuka och stilla, sa Jackson själv i ett avsnitt av SVT:s Uppdrag Granskning år 2006.

Partiledaren Daniel Höglund är givetvis glad och bekräftar för Kulturnyheterna/SVT att Thomas Jackson har ansökt om medlemskap:
- Jag tror att han kan bli en stor tillgång. Det blir en ökad legitimitet när offentliga personer går ut och tar ställning för partiet.

Djup suck. Egentligen är jag inte förvånad. Det var ju en mycket märklig människosyn som både Barbro Holmberg och hennes rådgivare, Jackson m fl visade. Och det krävdes en massiv opinion emot detta för att till slut ändra "principen" och tillåta de apatiska barnen att stanna.

Borde inte både s-ministrar och andra vara vakna och medvetna om vad de släpper fram för främlingsfientliga fördomar när de genom sitt stöd legitimerar nazistiska idéer?

Tillägg. Ser nu att även AB skriver om detta. Bra. Nu har även Ljusdals-Posten och tidningen Ljusnan (liksom andra hälsingetidningar!) en ruskigt bra ledare om Barbro Holmberg (numera landshövding där) och hennes ansvar. Läs det med!

Vart tog Snoddastorget vägen?

Under veckans hemsökande av ungdomsplatser kollade jag som hastigast in också Bollnäs. Bodde där några år och besökte staden och mina föräldrar regelbundet även sedan jag flyttat hemifrån.

Bollnäs uppstod som en järnvägsknut. En köping som blev stad. Inte speciellt vacker, i vart fall inte i stadskärnan. Men med en gedigen liberal och frisinnad tidning, Ljusnan. Med namnet efter den vackra älven Ljusnan. Någon gång under sent 50-tal el tidigt 60-tal (?) revs en del anskrämliga träkåkar i centrum och det uppstod ett tomrum, minns jag rätt kallades det Brotorget. På ena sidan fanns (och finns!) bl a Helins bokhandel, där jag köpte läroböckerna under min läroverkstid i staden (daglig busspendling från den lilla byn Vallsta).

Nå tiden gick, Tempo etablerade sig norr om den tomma tomtplätten. Tempohuset finns kvar men härbärgerar ett rätt avskalat Åhléns.
Tiden gick än mer och Snoddas blev inte bara en rikskändis som bandyspelare och folklig sångare. Han blev ett slags varumärke för Bollnäs och stan anlade ett Snoddastorg. Med staty, och fontän och allt. Minns inte om Snoddastorget var det officiella namnet, men det fanns där. Jag skrev en gång t.o.m. en artikel om det, så det måste vara sant. Borde kanske kolla om jag har kvar artikeln i pappersformat någonstans.

När jag nu skulle titta på torget fanns det inte! Dvs, där finns än en gång en tom grus- och leryta. Vad hände? Läser så i Ljusnan, där den liberale (jo, hon kallar sig så) ledarskribenten hoppas på att några av dessa butikskedjor som befolkar alla stadskärnor, ska etablera sig där. Minns jag rätt nämnde hon HM, eller var det Kapp-Ahl? Sak samma, det märkliga var att hon fick det till att det skulle vara något slags kulturgärning om ett affärskomplex skulle bygga på "torget".

Apropå det finns i ett tämligen nytt affärshus, strax nedanför det fd Snoddastorget och intill Stadshuset, där om jag minns rätt ICA huserade en tid men där den största ytan upptas av en nattklubb! Skön motvikt är dock den välsorterade torghandeln, alla möjliga grönsaker och frukter, precis intill Stadshuset, med Bollnästranan (också kallad Maraboustorken...)

Visst är det bra med affärer i stans centrum, inte bara i utkanternas lador för lågpris- och elvaruhus. Men borde det inte finnas plats för kultur i verklig mening också? Och Snoddas var ju dessutom inte precis finkultur, utan både folklig. Och en sportsman! På den tiden dessa inte var multimiljonärer.

Som sagt, vad hände med Snoddastorget? Och vilket kulturbegrepp har Ljusnans nutida ledarskribenter?