Koll på soporna - en skitsak?

Läser in ett infoblad från renhållningsbolaget (kommunalt) i Piteå att nu ska avfallskärlen (soptunnorna) i kommunen få en egen identitet!!!! 

"Vi leva i tidevarv", som gubben sa. 

Tänka sig. Egen id, integritetsskyddad också då (humor) ? OK, det är kanske inte så farligt. Soptunnor är ju  människor de med. Eller? Men hoppsan, tunnorna knyts till adresser, och (förmodat) innehåll. Inte så farligt. Den som inte har farliga sopor, bara rent mjöl i påsen, har inget att dölja. 

Eller hur? 

Så kan man väl kopplat ihop datorerna i sophämtningsbilarna med FRA också så kan de kolla att ingen har något skit för sig. Och vidarebefordra detta (inte skiten, utan infon) till vetgiriga storebror så han kan ta oss i örat. Eller vidta andra "korrigeringsåtgärder".
Någon däremot?

Låter jag irriterad? Det är jag.
Måhända är det inte den största integritetskränkningen,  och visst är det bra med sopsortering etc för miljön. Men går det inte för långt? De fördelar som målas upp med datoriserade soptunnor är strunt, och i den mån de förekommer så är de för bolaget, inte för oss kunder. Om nu någon kund (dvs kommuninnevånare) ser någon fördel i detta så borde det givetvis vara frivilligt. Men att alla ska ha ha soptunnor med id med adress, innehåll och kärlstorlek, det är ett klåfingrigt storebrorspåfund, som jag dessutom ska betala för i min avgift till det kommunala bolaget. 

En skitsak, kanske, men jag blir alltmer irriterad över att Storebror på alla sätt bestämmer in i minsta detalj om hur vi ska leva och hanteras, registreras och övervakas - ända in i soptunnan.
Den välmenande (?) överhetsattityden är kvävande. Och kan missbrukas - och gör det. Det har vi sett i FRA-lagen och det ser vi i hur USA registrerar allt och alla. Och USA är inte värst. "Småregistrerandet", där  en del registreringar kan förefalla oskyldiga  men sammantagna gör det alltför lätt att kartlägga varje människas liv och leverne och i slutändan även åsikter, det finns väldigt nära oss. Och det grövre spionerandet från överhetens sida på oss, det finns också på skrämmande många håll. 

Är det inte dags att säga NEJ nu, så länge vi har chansen. 
---
Denna länk är på samma tema. http://nakedcitizens.eu/

Gilla ·  · Slut

Varför tar ni ifrån oss kollen av våra liv??? (Tredelningen, del 3.)

I valrörelsens slutskede är det lätt att tappa fokus om vad valet gäller. Vi översvämmas av disparata utspel - och opinionsundersökningar som också leder oss att tänka på annat än sakfrågorna, grundfrågan. När jag påpekar mina frågor om detta, då skakar valarbetarna från de etablerade partierna irriterade på huvudet och kör fram propaganda i stället för att diskuera.

För mig handlar valet om demokratins framtid i Sverige. Hur ska den se ut, vilket innehåll? Får vi vara delaktiga, eller ska vi av en överhet, i form av ett politiskt etablissemang, sorteras bort från både inflytande och anständigt liv?

Om vi inte får ta och behålla kontrollen över våra liv, vad är då ett litet bidrag eller en skattesänkning hit och dit värd? Visst är det viktigt med arbete. Men till vilket pris? Är det viktigare att arbeta än att låta kroppen, eventuellt med hjälp av läkare och mediciner, återhämta sig, även om det tar tid?
Är det viktigare att bli något slags slavarbetare åt ett företag eller någon offentlig institution med behov av arbetskraft än att få försöka, med rimliga villkor, överleva på det man kan bäst?
Sysselsättningsterapi med märkliga beteckningar som hindrar oss från att göra vettiga saker med våra kunskaper? Utbildningar som nedgraderar vår kunskap, och inte efterfrågas.

Är det viktigare att följa stela reglementen, som dessutom inte stämmer mellan olika överhetsmyndigheter som ålagts att samarbeta men inte förmår det, än att få chansen att överleva?

Det verkar så.
De regelsystem som byggts upp under decennier och dessutom ständigt förändrats, och i syfte att "förfinas" och ge lägre kostnader för staten, de har ju lett dit. Regler för sjuka, långtidssjuka och arbetslösa. Regler som styr försäkringskassa, arbetsförmedling och A-kassor. Och som låser in oss till den grad att vi bör vara friska och med heltidsjobb försedda för att klara av dem. Annars förlorar vi snabbt kontrollen över vår tillvaro. Om det nu inte bara gäller en veckas influensa, ett benbrott eller en månads paus mellan olika jobb i karriärstegen.

Hur ska en företagare (säg en frilansskribent, en författare, en it-konsult, en musiker etc) kunna få ordning på sin inkomst och sitt liv om han/hon måste stänga (lägga ner) sin firma, som börjat svikta som inkomstkälla, för att inte riskera sin SGI. Enl arbetsförmedlingens påbud. Är man företagare är man inte arbetslös (även om firman inte ger några el mycket låga intäkter) och kan inte få a-kassa. Arbetsförmedlingen fixar ju dock inga jobb. Fk däremot säger det är ok att jobba med firman. Motstridiga besked. Lika med kaos. Skulle man dessutom bli sjuk... ahh, kalla på psykdoktorn. Hur nu det ska ge jobb. Det jobb man behöver för att bli frisk och få ordning på tillvaron.

Jag stoppar där med denna beskrivning hur det ser ut för verklighetens folk, den del av folket som kan vara mycket välutbildad och ha familj men som inte är frisk, inte är med fast jobb försedd och stadigt placerad i en trygg medelklass. Eller som trots medelklassplacering mopsat sig emot samhällets övervakningsnoja och blivit "rättshaverist", dvs inte omfattas av den rättssäkerhet som man trodde borde gälla alla.

Är demokratin bara till för friska, välartade och undergivna medelålders medelklassmänniskor med välavlönade fasta anställningar, som inte protesterar emot att bli övervakade och integritetskränkningar?
Ska inte samhällets trygghetssystem gälla alla, även de som behöver dem? Ska den som är sjuk, äldre eller arbetslös klassas som paria, som en som ska skämmas?
Är det rimligt att alla vår verksamheter, inklusive de mest privata, ständigt ska övervakas, registeras, lagras, kollas för alla. Med hänvisning till att det kan finnas skurkar och terrorister.
Naturligtvis finns det skurkar, men de smartaste kommer undan sådan system. Och vore det inte mera motiverat att inrikta sig på brottslighet och misstänkta? I stället för att kolla alla.
Erfarenheten visar att masskontroll och övervakning är dyr och ineffektiv. Varför då kolla allt och alla?

För att just hålla oss på mattan? Så vi inte vågar ha kontrollen över våra liv själva? Så vi inte ska våga tycka eller göra något som Storebror övervakaren inte gillar? Så vi inte vågar tänka fritt, inte vågar kommunicera med varandra? Så vi inte vågar protestera när mobilen blir en elektronisk fotboja? Etc.

Är det demokrati?

Stuprör och överblick

I kölvattnet på de sju sossarnas motion om moratorium för integritetskränkande lagar är det ett par tankar som poppar upp hos mig.
En har Anders Widén hunnit inte bara tänka utan även skriva om.

http://djingis.blogspot.com/2009/02/varlden-ligger-50-ar-fore-riksdagen.html

Det handlar om stuprören. Detta att politiken och politikerna har skygglappar p g a att de har sina viktiga men ändå avgränsade områden att "ta hand om". De blir mer eller mindre experter på "små" områden. Och av gammal vana så lämnas ärenden till de utskott (liknande) som tidigare fått dem. Även om situationen idag är en annan än för femtio år sedan.
(Kul illustration med en bild på Gunnar Heckscher, en m-ledare som var så mycket före sin tid att han fick sparken av sitt parti.)
Ytterst få politiker har till uppgift att se helheten, ha ett helikopterperspektiv. Och än färre har förmågan att göra det.

Det andra är närbesläktat. I vart fall i dagens läge. Då tänker jag på den motion om en Integritetsbalk som Camilla Lindberg la i riksdagen i höstas. Jag vet inte vad som hänt den - om något hänt.
Däremot vet jag att det är/var en viktig motion. Jag diskuterade lite med Johan Westerholm om den, och vi såg rätt lika på saken. Integritetsfrågorna hamnar idag på fel ställe och överblicken saknas. En integritetsbalk skulle tvinga fram att i vart fall de frågorna sågs ur ett vidare perspektiv än de gamla stuprörens.

Vi översvämmas nu av en mängd märkliga lagar och lagförslag, i Sverige och i EU, så det knappt går att hänga med. Därför är ett moratorium, ett stopp, betr detta flöde så viktigt.

Men kommande steg, om motionen kan få genomslag inte bara i s utan även i andra partier och i riksdagen, det är t ex
a) en integritetsbalk
b) en fristående författningsdomstol
c) sen kommer en massa annat givetvis, som får tas steg för steg, som att avskaffa felaktiga lagar (FRA mm), stifta lagar som SKYDDAR integritet, rättssäkerhet med mera.

Kontrollsjukan leder till 1984

Vi passerade årtalet 1984 utan att direkt tycka oss uppleva att Orwells bok förverkligades. Men nog var vi redan då några steg på väg. Problemet är ju att främst socialdemokratin tillämpar den s k salamimetoden. Man skär en bit i taget. Går oftast små steg för att skapa ett socialiserat kontrollsamhälle. Socialism och kontroll över människorna hör ju ihop. En av de som kritiserade detta och karaktäriserade det som "de små stegens tyrrani" var väl förre fp-ledaren Bengt Westerberg (eller var det redan Ola Ullsten, jag blir osäker i skrivande stund). Både Bengt och Ola har ju av senare tiders "liberaler" anklagats för att vara halvsossar... Så där ser man hur stor historielösheten är.
När s velat ta större steg har de misslyckats, jfr Löntagarfondsstriden.

På senare år har, trots maktskiften, kontrollerandet av medborgarna tagit ny fart. Nu förs ständigt fram krav av allt skarpare kontroll av sjukskrivna, av arbetslösa etc. Senast har vi kraven från sossarna Österberg-Astudillo. Kontrollen av arbetslösas benägenhet att söka jobb ska ytterligare skärpas enl dem. Misstron från eliten emot folket blir att större.

Vad annat är, i grunden, striden om FRA-lagen egentligen fråga om. Makten-eliten vill ha koll på oss medborgare. Storebror ska se oss.

Det hoppgivande är att nu protesterar folket. Trots att etablissemanget säger att vi inte ska vara oroade.
Det oroar oss kanske än mer.