Inkomster och boendekostnader, lite funderingar

Jag (och familjen inkl ett barn i skolåldern) bor i Piteå kommun. Vi har mycket låg familjeinkomst. Men vi klarar oss, visserligen med nöd och näppe, men så länge min hustru har inkomst så går det. Anledningen är att i Piteå så är boendekostnaderna låga, relativt sett.
Vi bor i en villa, en bit utanför centralorten och den är inte helt modern. Men det är OK så länge det inte uppstår akutbehov av reparationer och underhåll. Och höjda el-priser, t ex på grund av höjd nätavgift, är en mardröm vi inte vill uppleva. Men just nu så klarar vi oss, eftersom vi lever sparsamt.

Nu läser jag i tidningen (=PT) att Piteå har den högsta husköpkraften, dvs klarar boendekostnderna bäst i förhållande till hushållsinkomsten. Och det beror inte på höga inkomster, utan på i snitt "hyfsat mycket bostad för kostnaden".
I vårt fall saknar vi ca 250 000 kr i förhållande till medianinkomsten/år i Piteå, men vi klarar ändå gränsen (enl Boindex) för att kunna bo i villa i Piteå. De i Piteå som kommer upp till medianinkomsten har således gott om utrymme för andra kostnader - och för sparande. (Jag hoppas att de amorterar av på bolånen, så att höjda räntor inte ger dem en chock den dag det inträffar. )

Än intressantare blir det om vi jämför med hur mycket villaboende kostar i Stockholm, som i och för sig är den extremt dyrast orten i Sverige. I Stockholm krävs nämligen en inkomst som är drygt fyra ggr högre än i Piteå för att kunna bo i villa.
Smaka på det...

Jag har inte kollat aktuell statistik, men det är nog en kvalificerad gissning att andelen som bor i villa i Stor-Stockholm är betydligt lägre än i Piteå.  Att bo i lägenhet är inte heller billigt precis i Stockholm. Speciellt nya hyreslägenheter i Stockholm kostar skjortan, och en bostadsrätt kostar miljoner.

De (tillfälligt) låga räntekostnaderna har sedan några år hållit nere boendekostnaderna. Likaså att många lån tagits utan amorteringskrav. Vilket ju betyder att det är banken som äger huset, och att stigande räntor får en explosiv kostnadseffekt. Det gäller hela landet.

Varför då lägre boendekostnader i Piteå än i Stockholm, men också jfrt på andra orter? Ja, inte beror det på att kommunägda Pitebo (tidigare Stiftelsen Piteåbostäder) håller nere hyrorna jämfört med privata hyresvärdar. Och till och från har det varit brist på lägenheter, både i centralorten och i byarna.

Jag är inte socialdemokrat, men just i denna fråga måste jag ge det socialdemokratiska styret i Piteå en eloge. I motsats till i de flesta andra s-styrda kommuner så har de i Piteå varit mera positiva till möjliggöra byggande av och ägande av småhus! Det har lett till en viss valfrihet. Visserligen är andelen bostadsrätter lite litet, men det har funnits både hyresrätter och villor. I och med en, i stort sett, god framförhållning i planerandet, så har det funnits tomter att bygga på och det har byggts såpass mycket att villapriserna inte stigit så bortom all reson som på andra håll i landet (storstäderna). Byggkostnaderna har nog ungefär varit desamma, men det har funnits en tillgång till hus att köpa i hyfsad utsträckning.
För  om det inte finns villor att tillgå så dels stiger priset, och dels tvingas många kvar i lägenhet, eller mot sin egentliga vilja (vilket också höjer kostnaden för att bo i lägenhet!).

Hur överlever folk i Stockholm? Visst är i många fall lönerna där kraftigt mycket högre än i resten av landet. Men, alla kan ju ändå inte ha miljonlöner! Eller?
Så uppstår boendesegregation...

Hamilton har rätt - denna gång

Jag gillar radion. Med radio menar jag SR:s P1. Där får man både allmänna nyheter och information av mångahanda andra slag. Och man slipper sitta och titta på en skärm för att höra. För någon timme sedan hörde jag ett inslag där Carl B Hamilton (fp) intervjuades om bolånen. I vissa slag av frågor kan jag inte alls instämma i hans åsikter, men jag måste erkänna att han är ekonom.
Kontentan var denna gång att det inte ska förekomma amorteringsfria lån. Ja, men så självklart! Det är inte sunt vare sig för samhälls- eller privatekonomi med lån som inte amorteras av. Att boendekostnaderna ökar explosionsartat beror i vart fall till stor del på att bankerna konkurrerat om kunderna på ett osunt sätt, som blåst under spekulationsbubblan. Bankerna tjänar pengar på räntorna, och har i ökande grad erbjudit amorteringsfria huslån.
Dessutom fick man ju låna till hela huspriset under några år, vilket man bara helt nyligen sökt komma åt genom att kräva en insats.

En randanmärkning: det innebär ju att bankerna inte bara äger husen initialt, utan hela tiden. "Villaägaren" hyr då huset för räntekostnaden. Dvs blir ett slags förvaltare, som ansvarar för att husets värde inte minskar. Vilket i huvudsak faktiskt inte beror på "ägaren" utan på hur bl a bankerna sköter sig.

Faran för samhällsekonomin är att bankerna lånar ut för mycket, priserna stiger rakt upp i skyn. Vilket givetvis förvärrats av de låga räntor som varit en tid. När folk tror att de inte behöver betala tillbaka det de lånat, då bryr man sig inte om priset nämvärt. Bubblan blåses upp tills den spricker. Som den gjorde i USA. Folk tror de bor billigt... och bankcheferna ökar sin omsättning och får fina bonusar. Allt spelar samman för en allmänt höjd prisnivå, till förfång för de med låga inkomster och pensioner. Det finns ingen anledning att pressa byggkostnaderna. Byggare och banker tjänar pengar.
När bubblan spricker faller huspriserna, men folk står där med sina lån som överstiger värdet av husen. Och då plötsligt vill, dvs måste bankerna ha in pengarna. Tja, se hur det gått i USA, och var på god väg att hända i Sverige.

Självfallet är det bättre att strama åt i tid. Kontantinsatsdelen bör nog höjas ytterligare en del. Men framför allt ska givetvis alla lån amorteras, även huslånen. Då blir det åter en press på byggkostnadera, spekulationen att villor och bostadsrätter alltid stiger i pris, den dämpas och får en koppling till verkligheten.

Visst, det kan kännas snopet för en ung bostadsköpare att inse att lån ska betalas tillbaka. Men därigenom kommer boendekostnaderna på sikt att bli lägre än med nuvarande system. Om än det kan verka tvärtom på kort sikt. Och så kommer villa- och bostadsrättsägare i sinom tid faktiskt bli ägare, inte hyresgäster som "förvaltat" bostäder år bankerna. Och bankerna blir stabilare.

Det verkar som om även Stefan Attefall (kd) och en del andra politiker börja luta åt samma håll. Fastän Thomas Östros (s) kan garderar sig genom att dels vara luddig och dels skylla på regeringen - för en tendens som började under s-regeringen...