Julen - in real life, tack.

Julen är ett elände för många ensamma, såväl som för andra.
Julen borde vara en gemenskapens helg. I stället stressar vi för mycket, tar ut julen i förtid, pyntar till vansinne, och handlar en massa onödiga julklappar för att visa hur mycket vi tycker om varandra.
Men tar oss inte tid att vara tillsammans, egentligen.
Vi blir inte lyckliga av julklappar i sig. Möjligen av tanken bakom.
 Men vi tror att vi kan köpa lycka och gemenskap, inget kan vara mera fel.

Ge tid i stället. Var tillsammans. Med eventuell familj, eller andra. Skippa alla elektroniska konstlade internetgrejer. Umgås in real life. Låt FB-vännerna vara i fred. Så att de hinner vara med sina nära och kära.
OK, är du helt ensam och du har vänner som också är helt ensamma, så ta kontakt med dem, kanske t o m genom FB eller andra sociala medier. Men stressa inte bort din tid på FB i st för att ge tid och vänlighet in real life.
GE tid och vänlighet. Stressa av. Det skulle minska många olyckligas plågor. Och ge oss själva mera lugn och tid för återhämtning också. Lite lycka kanske.

Tid och samvaro in real life, inte köpa, inte handla, shoppa tills vi stupar, inte hinner med att vara glada åt julen, Låt oss inte drunkna i räkningar och överskridna krediter på våra bankkort.  Detta överdrivna shoppande gör oss bara alltmer stressade och olyckliga.

Men lite julmat som vi äter tillsammans med andra, det ska vi unna oss. Om vi inte äter så vi spricker. Låt julmaten i stället bli ett tillfälle för avspänd samvaro.

God Jul.

Hjälper mitträcken - vajrar?

Det var en stor trafikolycka i vår närhet i söndags, bara någon ynka kilometer bort. Ambulanserna tjöt förbi i ett. Tre döda, en familj i det närmaste utplånad, och en massa skadade när en buss och en bil kolliderade i hällregn.
Att vi precis kommit hem efter en veckas bilsemester gjorde olyckan smärtsamt nära också.

Nu skylls olyckan på avsaknaden av mitträcke på vägen, den "moderna" varianten där grova vajrar späns mellan stolpar. Vägverket har inte pengar och menar sig inte kunna göra något trots att kommunen velat hjälpa till ekonomiskt.

Men, hur effektiva är "vajerräcken" ? OK, de delar vägen, skiljer åt trafiken efter färdriktning. Men, sänker de farten? Eller höjer de farten pga den skenbara trygghetskänsla de ger? Jag ser också att dessa räcken och vajrar ofta är skadade på olika sätt. Hur mycket stoppar de? Knappast bussar och tunga långtradare i vart fall. Möjligen lätta personbilar i låg fart.

Är det inte så att vägarna numera är så bra att de inbjuder till för höga farter? Fartkameror och skyltar irriterar mer än de hjälper. Skyltar av alla de slag är så många att man inte hinner registrera dem alla. Långa raksträckor gör att man blir sömnig samtidigt som de fina vägarna lätt gör att många trycker lite extra på gaspedalen.

Kanske ger de gamla, inte alltid perfekta, och slingrande vägarna en lugnare körning än dagens autostrador?

Eller - är vi hjälplösa offer för stress, fartblinda och omedvetna om att regn, snö och kyla, likväl som hög värme och sol i ögonen är naturliga inslag och som vi måste anpassa oss efter?