En del kommentarer till Borgs och moderaterns omsvängning betr skatterna menar att Borg inte tänker.
Men nog tänker moderaterna. Men det leder till så knepiga resultat. De vill ju på något sätt vrida vaknet ur händerna på sossarna, som ju vill höja skatterna. Och då ska m det också.
Först sänker de skatter som inte behöver sänkas, i vart fall inte så mycket. Och gör det orättvist. Sen lånar de till dessa skattesänkningar.
Sen byter de fot, och höjer en massa skatter. I en enda röra. En del fullt OK (spritskatt etc) en del annat mer el mindre galet. Tar bort avdraget för pensionssparande eftersom det inte behövs någon sparstimulans, säger Borg.
Det avdrag som pensionssparare fått (nja, fått?) är uppskjuten skatt. Nu blir det dubbelbeskattning för den som fortsätter spara till ålderdomen. Först skatt på den inkomst man sparar på, sen skatt en gång till när pensionen (eventuellt) betalas ut. Moderat logik som slår knut på sig själv. (Väldigt lik den som sossarna för övrigt brukar hamna i.)
Och så sänker M bidragsdelen av studiemedlen, för att studenterna ska låna - låna för konsumtion. Eller så ska de extraknäcka så de inte hinner med studierna, som alltså tar längre tid. Konsekvens?
Och höjd bilskatt - så det blir ännu dyrare att bo i glesbygd. Dvs se till så folk flyttar till överhettade storstäder med bostadsbrist och skyhöga hyror. Hm....
Det var ju mera förslag, men dessa räcker väl för att visa hur vimsigt m tänker?
Hörde inledningsvis en del gny från en del alliansbröder. Men det verkar tystna snabbt.
Har Borg eller Reinfeldt hutat år de andra, sagt att nu ska det vara tyst i alliansklassen? Inga soloåkningar inte.
Vi får väl se...
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Visar inlägg med etikett skattehöjningar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett skattehöjningar. Visa alla inlägg
21 februari 2014
27 mars 2009
Ogenomtänkt om kris och skatter från (s)
Mona Sahlins och Thomas Östros debattartikel i DN idag är mångordig, men knappast övertygande som förslag för hur Sverige ska tas ur krisen.
http://www.dn.se/opinion/debatt/infor-ny-formogenhetsskatt-och-hoj-inkomstskatterna-1.831250
Jag tror att alla, utom Mona & Co, inser att de skattehöjningar de föreslår inte tar Sverige ur krisen. Man kan givetvis dessutom ha en del större eller mindre invändningar emot skattehöjningarna i sig. (Men det kanske jag tar en annan gång.)
Däremot kan skattehöjningarna möjligen i viss mån finansiera en del av de förslag de har. I sig är dessa dock lite "lustiga", om man vill se dem som jobbskapande, som vägar ur krisen. Och i något fall kan skattehöjningarna skrämma bort kapital från Sverige, vilket inte precis är vad vi behöver idag.
* Utbildning till unga, liksom ett kunskapslyft generellt, kan mildra effekterna för den enskilde på kort sikt, och möjligen även på lång sikt. Men de ger nog inget lyft just nu ur krisen.
* Pengar till kommunerna ger inga nya jobb. Möjligen kan de hjälpa kommunerna att behålla en del anställda. Det är ju bra.
* Att reparera arbetslöshetsförsäkringen är i och för sig mycket angeläget, men det ger inga nya jobb. Och förhindrar knappast uppsägningar heller.
* Återstår "gröna jobb". Beteckningen är väl lite väl generös för det de föreslår. Men det är i alla fall något i rätt riktning. Jag är dock lite frågande till att bygga nya hyresbostäder. Av det enkla skälet att kostnaderna att bygga och BO är för höga i Sverige. Bara bonus-direktörer har råd att bo i nya lägenheter, men de köper väl egna herrgårdar i stället. Kanske kan krisen pressa kostnaderna en del, men inte nog mycket. Men att satsa på infrastrukturen är OK.
Krisen är dels en finanskris, till stor del skapad av girighet av och hybris hos personer med föga kontakt med verkligheten. Där krävs en sanering både etiskt-moraliskt och av verksamheterna i sig. Dels är det en lågkonjunktur, som förstärkts av finanskrisen.
För att komma ur lågkonjunkturen krävs dels att få ordning på finanssektorn inklusive en sundare syn på förhållandet lån versus verkliga värden. Dels få till stånd en efterfrågan, att folk vågar konsumera.
Den bästa efterfrågestimulansen är att folk får jobb. Men till det kan man lägga andra stimulanser. Generella skattesänkningar med fokus på folk med höga inkomster ökar bara sparandet. Däremot kan sänkningar för låginkomsttagare, speciellt då pensionärer, öka konsumtionen. Dessa har ju sällan något överflöd som de kan spara av (frånsett då de med direktörs- el politikerpensioner). Ett skatteavdrag för långtidssjukskrivna kan också vara en positiv efterfrågestimulans.
Och varför inte ett engångsbelopp till alla barnfamiljer, ett slags extra barnbidrag?! Och kanske något motsvarande för studerande.
Visserligen inser jag att vissa "gröna" inte gärna ser ökad konsumtion, men det är ju med konsumtion som vi får fler jobb.
Glöm inte heller att det är en internationell kris.
Men, höj gärna tobaksskatten. Dels för att få ner just den sjukdomsalstrande konsumtionen, dels för att i någon marginell mån finansiera krisåtgärder.
http://www.dn.se/opinion/debatt/infor-ny-formogenhetsskatt-och-hoj-inkomstskatterna-1.831250
Jag tror att alla, utom Mona & Co, inser att de skattehöjningar de föreslår inte tar Sverige ur krisen. Man kan givetvis dessutom ha en del större eller mindre invändningar emot skattehöjningarna i sig. (Men det kanske jag tar en annan gång.)
Däremot kan skattehöjningarna möjligen i viss mån finansiera en del av de förslag de har. I sig är dessa dock lite "lustiga", om man vill se dem som jobbskapande, som vägar ur krisen. Och i något fall kan skattehöjningarna skrämma bort kapital från Sverige, vilket inte precis är vad vi behöver idag.
* Utbildning till unga, liksom ett kunskapslyft generellt, kan mildra effekterna för den enskilde på kort sikt, och möjligen även på lång sikt. Men de ger nog inget lyft just nu ur krisen.
* Pengar till kommunerna ger inga nya jobb. Möjligen kan de hjälpa kommunerna att behålla en del anställda. Det är ju bra.
* Att reparera arbetslöshetsförsäkringen är i och för sig mycket angeläget, men det ger inga nya jobb. Och förhindrar knappast uppsägningar heller.
* Återstår "gröna jobb". Beteckningen är väl lite väl generös för det de föreslår. Men det är i alla fall något i rätt riktning. Jag är dock lite frågande till att bygga nya hyresbostäder. Av det enkla skälet att kostnaderna att bygga och BO är för höga i Sverige. Bara bonus-direktörer har råd att bo i nya lägenheter, men de köper väl egna herrgårdar i stället. Kanske kan krisen pressa kostnaderna en del, men inte nog mycket. Men att satsa på infrastrukturen är OK.
Krisen är dels en finanskris, till stor del skapad av girighet av och hybris hos personer med föga kontakt med verkligheten. Där krävs en sanering både etiskt-moraliskt och av verksamheterna i sig. Dels är det en lågkonjunktur, som förstärkts av finanskrisen.
För att komma ur lågkonjunkturen krävs dels att få ordning på finanssektorn inklusive en sundare syn på förhållandet lån versus verkliga värden. Dels få till stånd en efterfrågan, att folk vågar konsumera.
Den bästa efterfrågestimulansen är att folk får jobb. Men till det kan man lägga andra stimulanser. Generella skattesänkningar med fokus på folk med höga inkomster ökar bara sparandet. Däremot kan sänkningar för låginkomsttagare, speciellt då pensionärer, öka konsumtionen. Dessa har ju sällan något överflöd som de kan spara av (frånsett då de med direktörs- el politikerpensioner). Ett skatteavdrag för långtidssjukskrivna kan också vara en positiv efterfrågestimulans.
Och varför inte ett engångsbelopp till alla barnfamiljer, ett slags extra barnbidrag?! Och kanske något motsvarande för studerande.
Visserligen inser jag att vissa "gröna" inte gärna ser ökad konsumtion, men det är ju med konsumtion som vi får fler jobb.
Glöm inte heller att det är en internationell kris.
Men, höj gärna tobaksskatten. Dels för att få ner just den sjukdomsalstrande konsumtionen, dels för att i någon marginell mån finansiera krisåtgärder.
Etiketter:
barnbidrag,
debatt,
ekonomi,
finanskrisen,
lågkonjunktur,
Mona Sahlin,
politik,
skattehöjningar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)