Staten, Volvo, Tata och ... FRA

Till viss förvåning så märker jag att jag har oväntade reaktioner betr ett par av mina mera ”röda” bloggarkollegors senaste inlägg.

Den ene, Johan Westerholm, brukar jag för det mesta hålla med. Inte bara betr FRA och IPRED.
Den andre, Jinge, har visserligen ungefär samma uppfattning som jag i dessa frågor, men annars är skillnaderna ofta stora i våra resp uppfattningar.

Men nu gäller det Volvo och statens eventuella ansvar.

Johans välskrivna inlägg
http://mitt-i-steget.blogspot.com/2008/12/samhllet-som-den-yttersta-garanten.html
landar i att staten har ansvar för att rädda Volvo personvagnar. Liksom det förväntas ske betr Ford i USA. Han hänvisar till skrämmande alternativkostnader om så inte sker, och nämner att Carnegie räddats.
Jag tror dock att det vore ett farligt prejudikat. Att staten går in och räddar banker känns också fel. Men det är ju för kundernas skull och för att finanssystemet ska fungera. Inte för bankernas egen skull.

Att ge storföretag rätten att riskfritt få göra fel produkter, att ge en livboj om de inte klarar konkurrensen, det är helt galet. Ingen menar att alla företag ska räddas från konkurs av staten. Att rädda stora företag ger fel signaler. Även till dessas högavlönade direktörer.

Däremot har staten ett ansvar för de drabbade anställda som råkar i arbetslöshet. Men det är en helt annan sak. Och där verkar inte regeringen inse vad det innebär, jfr t ex A-kassereglerna.

Den vanligen så röde Jinge hamnar dock på min linje.
http://jinge.se/natur/vanstersympatisorer-maste-anvanda-huvudet.htm
Han framhåller att vänstersympatisörer måste använda huvudet. Vi lever i en demokrati, inte i Nordkorea. Påpekar att indiska Tata snart är här med sin 20.000 kronorsbil. Att i Asien är man snabba i att anpassa sig till marknaden. Då kan vi inte pumpa in skattepengar i tröga strukturer utan framtid. Inte fixar Volvo en el-bil med 60 mils räckvidd på en laddning till januari.

Som Johan påpekar är ett aktiebolags skyldighet att ge vinst. Inte att visa samhällsansvar. Vilket i och för sig vore trevligt, men det kan bara ske om det ger vinst.
Men Jinge påpekar att nu får aktieägarna stå för den risk de tagit, dvs att förlora sin insats. Det tillhör marknadsekonomins villkor. Den kostnaden ska inte skattebetalarna stå för.

F.ö. så anser jag att FRA-lagarna ska rivas upp.
Jag vill inte att min integritet ska kränkas, inte heller att jag dessutom ska stå för notan för denna kränkning.