Polisvåld och terrorism (tillägg)

Hur många har dött av terrordåd i Sverige under överskådlig tid? Förutom självmordsbombaren själv, i Stockholm nu senaste helgen, noll.

Hur många har dött av polisingripanden, säg under de senaste tjugofem åren? Svar: minst trettio personer! Detta enl en rapport från Polishögskolan, refererad av Sveriges Radio.

Finns det anledning att vara orolig för att bli dödad i terrordåd i Sverige? Knappast. Visst finns en risk, men den är väldigt liten. Finns det anledning att vara rädd för svensk polis? Tja, kanske det. I vart fall klart större risk än för skada av terrorister.

Nu är jag knappast rädd vare sig för terrordåd eller poliser. Jag förutsätter att i huvuddelen av de fall som polisen ingripit med dödlig utgång har det funnits en anledning, av varierande styrka, att ingripa. Däremot är det knappast någon vild gissning att tro att polisen i många av dessa fall använt ett klart övervåld och/eller använt överdrivna och felaktiga metoder vid gripandena.

Nu signaleras att polisen ska ändra instruktionerna och utbildningen. Hjälper det? Det var inte så länge sedan som det sas att polishögskolan ändrat sin utbildning, men att poliserna ändå i praktiskt arbete fortsatt i gammal ordning.
Jag tror nog att det måste gå mycket tydliga signaler till polisen att inte använda övervåld. Och kanske också att se över rekryteringen. Intelligens, tillämpad psykologisk vardagskunskap är nog viktigare än muskelstyrka och macho-uppträdande i de flesta fall.

Tillägg. Kanske måste problemet med polisövervåldet också sättas i relation till de allmänna problemen med svensk polis, bl a belyst av Hans Lindblad så sent som för en månad sedan. Svensk polis har bekymmer med att över huvud taget förebygga brott, att utreda och lösa brott, trots alltmer anslag, personal, övervakningslagar och tillgång till elektroniska finesser. Är det, förutom det ovan nämnts, en fråga om fel ledning, fel organisation, fel prioriteringar och fel målsättningar också?

Hans Lindblad om t-banepolisen och om att fotografera poliser.

Händelsen, där poliser i t-banan gick till attack mot en som filmade dem, har verkligen väckt en debatt, främst i bloggarvärlden, men även något i gammelmedia. Ett intressant faktum är att denna sak läggs till en mängd redan känd kritik emot polisen och dess arbetssätt i Sverige.

Jag har i ett par bloggposter, se nedan här och här, kommenterat det hela.

Jag har fått en reaktion från Hans Lindblad om hur han ser bl a på detta aktuella fall också. Principiella synpunkter. För nya läsare av denna blogg kan jag nämna att Hans Lindblad är f.d. riksdagsman (fp), som redan när han satt i riksdagen hade stark kritik emot polisens arbetssätt och bristande effektivitet.

Hans har kollat på min blogg och skriver:
"Jag reagerade också på tidningsuppgiften om att poliser ingripit mot en person för att han tagit bilder, och att de beordrade honom att tömma kameran.
Det finns ställen med fotoförbud, utfärdade av länsstyrelsen. Det har i allmänhet rört sig om militära områden eller annat som varit viktigt av totalförsvarshänsyn.
På andra platser är det tillåtet att fotografera, och polisen kan knappast ha lagstöd för sitt försök att stoppa en fotograf.
Det står ingenstans i lagen att man inte får ta bilder om en polisbil eller polis kommer med på bilden.

Vad jag skrev för några år sedan var att det är tacknämligt om många fler kan videofilma vad de ser, för utan videoinspelning är det i praktiken omöjligt att få en polis fälld för t ex misshandel. För när det är två poliser, som det alltid är i bilar, så intygar alltid den ene polisen att den andre absolut inte gjort något fel. Att ljuga är satt i system, efter det finns en kåranda i polisen som helt tar över i sådana fall."

Det är ord och inga visor!

Hans L kommenterar också torrt, att om den för sexbrott misstänkte länspolismästaren berättat allt om sina brott, så skulle polisen besparas att ägna enorma utredningsresurser åt detta. Det finns ju mycket anant att utreda. Denne polischef är alltså bara lojal emot sig själv, inte mot polisen och mot rättsstaten.

Mot bakgrund av Hans Lindblads kommentar frågar jag mig: Var finns dagens aktiva politiker? Vad gör de för vår rättssäkerhet?

Är poliser verksamma, och med vad?

Givetvis har rubriken en koppling till det som jag skrev om i föregående inlägg. Men jag vill förstärka, vidga det hela genom några påpekanden.

Dessutom vill jag rekommendera Tindras inlägg, som hon rubricerar: Den förbisedda ändamålsprincipen, till läsning.

Det de personer, som brukade ett språk och en attityd som ville de visa att de var poliser, som angrep Jesper Nilsson när han fotograferade deras förehavanden i t-banan, var knappast sysselsatta med något kvalificerat polisarbete. Det är osäkert vad de "egentligen" gjorde, men intrycket var att de höll på med något slags kontroll av en resenärs biljettinnehav.
* Ska poliser hålla på med det?
* Gjorde de det i tjänsten?
* Var det ett extraknäck? I så fall, är det lämpligt eller ens lagligt att i detta knäck åberopa sin myndighetsstållning som polis?

Jag menar att biljettkontroll inte är något som poliser ska syssla med, de ska bekämpa, förebygga och utreda brott på något högre nivå.
I detta fall gjorde de ju saker som förefaller som rent maktmissbruk, förstörande av bevis etc.
Det ska poliser definitvt inte syssla med. Inte heller att, vare sig i tjänsten eller privat, trakassera medborgare som fotograferar dem, inte att förolämpa eller förödmjuka eller hota en person som inte gjort annat än att passera en händelse som "poliserna" var inblandade i, men inte personen ifråga var.

Poliser ska givetvis hålla rent i den egna kåren. Inte ständigt, i kårandans namn, förringa eller tysta ner händelser där poliser är inblandade. Hur kan en person, som nu är misstänkt för flera grova sexualbrott, ha varit polisens främste expert på att bekämpa just sådant och för att arbeta för jämställdhet? Det borde leda till intern eftertanke.

Ett annat exempel, som visar polisens märkliga ineffektivitet.
Det har ända sedan mordet på Engla varit klar att hon förlorade livet till följd av att polisen inte gripit Anders Eklund efter det första mordet. Man hade ju DNA, och det är ofattbart att det inte jämfördes med sexualbrottslingar i åtminstone närområdet. Det är väl bland det första man borde göra. I det här fallet hade Eklund då snabbt åkt fast. Om polisen använt hjärnan.

Jag stoppar här, för denna gång. Vill bara betona att inte är det konstigt att alltfler anser att en orsak till rättsosäkerheten idag är polisens ineffektivitet och underliga agerande i flera avseenden. Kanske behövs fler poliser. Men än viktigare är att poliserna blir effektiva, att de kan skilja agnarna från vetet, att de inser vad polisens uppgift är. Att de inte får tro att de p g a sitt jobb får bära sig åt hur som helst emot medborgarna. Innan dessa brister rättats till finns det ingen anledning att skaffa fler poliser.

Polisen ska ju stå i allmänhetens tjänst.

Apropå polisverksamhet... (komplettering) Uppdat.

Stötte på en intressant historia om hur den grå vardagen kan se ut i vårt land. I vart fall för yngre (?) och i lite större (?) städer. Det är Mary (MMM) som har en länk, som du kan följa här.

Jag ska inte föregripa vad som där står och visas. Men det handlar om en värld som åtminstone jag knappast befinner mig i till vardags numera, pga ålder och geografisk belägenhet. Kanske dock en och annan yngre läsare kan känna igen sig, datanörd eller inte. Det handlar en person som blir vittne till hur civilklädda poliser utsätter ungdomar för något misstänkt, han fotar poliserna vilka då blir helt galna. Läs själv.

Min kommentar blir att det faktiskt kan ha varit civilklädda poliser. Vad annars? Visst, de flesta poliser blir man vänligt bemött av. Samtidigt måste jag tillstå att, i den mån man alls stöter på poliser, som inte sitter i sina bilar, så är det en och annan som man inte skulle vilja ha något otalt med, som man inte vill diskutera med. Helt enkelt eftersom de ser ut som smågangsters själva, om än med uniform. Uppblåsta muskelbyggare med tuff, obehaglig attityd. Det man hoppas är att det bara är en ytlig attityd, att de i själva verket ser sig som de allmänhetens tjänare som de skall vara.

Man vill ju inte döma hunden efter håren. Men det länkade exemplet (Marys) tycks visa att dessa poliser gör just det, dömer efter utseende. Och de blir våldsamt störda när deras beteende ifrågasätts, om så bara genom att de fotograferas.

Jag minns Osmo Vallo-fallet. Och ett liknade fall nyligen.
Minns också att Hans Lindblad, den pensionerade fp-riksdagsmannen, skrev om detta i en av sina FRA-artiklar på min blogg (hösten 2008). Han skrev att kameraövervakning kunde vara bra för att filma polisers övergrepp på oskyldiga medborgare.
Att alla poliser inte vill bli fotade är uppenbart. Problemet med övervakningskameror är ju att filmerna kan komma på avvägar. Ex-vis att de kan "komma bort" hos polisen om den visar något som de inte vill visa.

Man blir mörkrädd. Polisen ska inte se sig som en överhet som kan behandla oss hur som helst. Polisen ska faktiskt hjälpa och skydda medborgarna. Det är därför som de har laglig rätt att tillgripa våld. Inte emot oss, utan för oss. Som alla vet finns det åtskilliga exempel på att det är något som saknas hos en del poliser idag betr denna insikt.

Komplettering. Jag har, som synes, lagt in länken till den åberopade artikeln av Hans Lindblad. Läs den också.
För att ytterligare komplettera bilden, här ännu en länk från 2008, om hur svensk polis förvanskar bevis. En DN-artikel.

Uppdatering 8 tim senare. Ser nu att DN har en artikel om detta också: "Polisen trakasserar debattör". Har tidigare kollat flera ggr om AB el Expressen skulle ta upp det, men inget hittat där.