Långbord a la Filippinerna

Långbord, tja det är väl vanligt om man har många som ska äta.
Men i Filippinerna är det "alltid" många som ska äta. Därmed inte sagt att de kan sitta vid samma bord, eller ens om man har ett par-tre bord. En och annan får stå och äta, och så får de äta i omgångar.

Bilden visar ett långbord vi hade vid senaste besöket. Vi visste att det skulle bli många, många var uttalat bjudna och att andra skulle ansluta sig eftersom. Att folk inte skulle kunna sitta och äta vid långbordet var ju självklart, däremot så behövdes det för att sätta fram maten på. Ett slags buffé. Med flera "sittningar".  Det hela började med tilllagning hela förmiddagen och någon timme efter lunch (plus lite förberedelser av skilda slag några dagar i förväg), och ätandet började sådär vid fyratiden på em och fortsatte till sena kvällen. Även de sista timmarna kom inbjudna gäster, plus trevliga grannar som kände att de också var välkomna.  Åt och drack (mest  Coca-cola och läsk och lite vatten) med välbehag. Lyckat.

Och jo, det är palmblad som ligger som underlägg. Och många rätter, alla färdiga att ta för sig av från start. I princip, dvs något mera efterrättsaktigt sparade vi till slutet.

Strandliv, phil-style

Skugga eftersträvas.


Ätandet börjar.


Mat, mat, mat.


Det gäller att hålla sig framme.


Maten börjar var uppäten. Men än finns ju snacks och efterrätter.

---

Idag har det, hittills, varit ett förträffligt väder för att ligga vid stranden för att sola och bada. Men så det ju detta med att febern hänger kvar i kroppen. Och just nu börjar det blåsa så det kan vara lite farligt att åka färja ditut. Förresten är dagen så långt framskriden att de som varit på beachen åker hem. I stället får jag filosofera över olika former av strandliv.

Sola och bada, det är ju det som familjer gör när de åker på utlandssemester. Möjligen kombinerat med besök av diverse kulturella attraktioner som gamla kyrkor, slott, muséer och slikt. Det sista kan man i stort sett utesluta när det gäller Filippinerna. Men bad och sol finns.

Är det så att du och ditt sällskap är en barnfamilj (med svensk fru) eller ett par som nyss träffats, och du lyckas övertala kvinnan att ”bara” ägna sin tid åt dig. Då kan ni ägna er åt sol och bad, bara ni. Det förutsätter dock att hennes familj inte känner till din närvaro (eller existens).

Detta är dock inte det normala, tvärtom. En sak är att vi västerlänningar far till en strand för att just sola och bada. För filippinare och filippinskor (även de gifta med en kano) gäller att man absolut inte vill sola sig. Man är redan en aning ljusbrun, som en snygg solbränna. Det är vithet man eftersträvar. Bada då, ja en kort stund kan vara ok, men mest är det för barnen.

Nej, till beachen far man för att ÄTA och umgås med släkt och vänner. Är du en vit man förutsätt du betala resor, färja, inträde och mat för alla. ”Alla” det innebär hela släkten, svägerskor, svågrar, barn, föräldrar, mostrar, fastrar och deras respektive med flera. I extremfallet kanske det stannar vid ett tiotal förutom din familj, men oftast 20-25 personer eller fler. Minst ett par måltider, med flera rätter givetvis, efterrätter, snacks etc. Detta ska givetvis planeras och tillagas i förväg, fisk kan dock grillas på plats om man kommit ihåg att köpa och ta med grillkol.
Det ska fraktas ut och serveras.

Tror du att du får någon större tid för bad?
Knappast. Och skäm ändå inte ut dig genom att bada naken, dvs med bara badbyxor. Och din kvinna bör helst ha mera kläder på sig än när hon shoppar på stan.

Men, släkten blir lycklig.

Medge dock att det inte var så du först tänkte dig ”en dag vid beachen”. Men din filippinska kvinna kommer snabbt att informera dig om att sol och bad (för två plus ev barn) det betyder självklart skugga och mängder av mat för ett helt kompani.


Efterrätter.


Även makaroner med något slags majonnäsgegga är en efterrätt. Liksom spagetti med tomatsås, som även kan passera som mellanmål. Men aldrig som riktig mat. Riktig mat är ris.


Fyra sorters efterrätt på samma tallrik. Nu ska noteras att det var vi som bestämde ordningen i vilken maten skulle serveras. "Normalt" ställs efterrätter (om de finns) fram samtidigt som maten. Vilket får till följd att många börjar med desserten.
Eller rättare sagt. Man lastar så mycket man kan på samma tallrik, äter snabbt för att hinna ta en gång till. Eftersom alla har samma taktik hinner många inte ta om så ofta som de vill. Men mer än mätta blir de givetvis.

Mätta och glada på väg hem efter en dags stärkande strandliv.

Att bränna mat

Mat är något närmast "heligt", sa alltid min pappa. Man leker inte med maten. Beter man sig bortskämd kan matkorgen hissas upp en vacker dag, sa han också.
Kan det vara detta, som gör att jag har svårt att acceptera att numera odlar många bönder grödor som de låter göra etanol av för att bränna upp som bränsle i bilarna.
Läser att en rapport från Världsbanken säger att hundra miljoner människor nu hamnat under fattigdomsgränsen på grund av stigande livsmedelspriser. Priser som stiger på grund av så mycket grödor av skilda slag används som biobränsle.

Att bränna upp maten i stället för att äta den. När folk svälter. Vidrigt!