Långbord, tja det är väl vanligt om man har många som ska äta.
Men i Filippinerna är det "alltid" många som ska äta. Därmed inte sagt att de kan sitta vid samma bord, eller ens om man har ett par-tre bord. En och annan får stå och äta, och så får de äta i omgångar.
Bilden visar ett långbord vi hade vid senaste besöket. Vi visste att det skulle bli många, många var uttalat bjudna och att andra skulle ansluta sig eftersom. Att folk inte skulle kunna sitta och äta vid långbordet var ju självklart, däremot så behövdes det för att sätta fram maten på. Ett slags buffé. Med flera "sittningar". Det hela började med tilllagning hela förmiddagen och någon timme efter lunch (plus lite förberedelser av skilda slag några dagar i förväg), och ätandet började sådär vid fyratiden på em och fortsatte till sena kvällen. Även de sista timmarna kom inbjudna gäster, plus trevliga grannar som kände att de också var välkomna. Åt och drack (mest Coca-cola och läsk och lite vatten) med välbehag. Lyckat.
Och jo, det är palmblad som ligger som underlägg. Och många rätter, alla färdiga att ta för sig av från start. I princip, dvs något mera efterrättsaktigt sparade vi till slutet.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
08 maj 2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar