I have a dream – men drömmen måste bli verklighet, inte bara i USA.

Sveriges Radio påminner om att idag, den 23 augusti 2013, är det femtio år sedan Martin Luther King Jr höll sitt berömda tal ”I have a dream”. Ett tal som inspirerade till kamp emot diskriminering av de färgade i USA, men som faktiskt var än bredare än ”bara” emot diskriminering på grund av hudfärg. Fem år senare dödades Martin Luther King, men kampen fortsatte.

Idag kan vi konstatera att mångt och mycket blivit bättre i USA, men långt ifrån allt. Detta beror till stor del på att diskriminering fortfarande finns som resultatet av högre arbetslöshet, sämre betalda jobb, sämre utbildningschanser etc. Samt att diskriminering även drabbar de som har spansk-latinsk bakgrund, en växande invandrargrupp i USA.

Jag måste också konstatera att vi inte har någon anledning att slå oss för bröstet i Sverige. Här finns, mer eller mindre sofistikerad, diskriminering/särbehandling av många invånare. Sjuka, arbetslösa och pensionärer särbehandlas/diskrimineras på olika sätt. De sociala skyddsnäten blir allt sämre, strängare regler, och pensionärer betalar högre skatt än de som har inkomst av anställning.

Detta skapar klyftor i samhället. Något som i än högre grad drabbar invandrare. Inte bara i den grova form som SD står för, utan även på mera raffinerade sätt. Det finns en attityd hos många, även hos myndigheter och deras handläggare, som t ex försvårar för invandrare att få arbete, arbete som de är utbildade för. Ja, arbete över huvud taget. (Egentligen är det bara läkare som ibland har en ”gräddfil” jämfört med andra akademiker med utländsk utbildning.)

Ingenjörer, lärare och andra välutbildade akademiker kan många gånger bara få jobb som städare, spärrvakter el likn, om ens något. Inget fel i dessa jobb, men när de offrat många år på högre utbildningar är det diskriminerande, och ett ekonomiskt och mänskligt slöseri att inte använda folk till det de har utbildning för, även om utbildningen inte till 100% följt svensk utbildningsplan. Eventuella skillnader kan ju vara till det bättre och ge värdefulla bidrag till Sverige!

Det finns en övertro på att svensk utbildning alltid är bäst. Är t ex svensk lärarutbildning världsbäst? Har den lett till att svensk skola är den bästa? Nej, det måste bli slut på denna smygdiskriminering. Öppna ögonen för att invandrare med utländsk utbildning (och erfarenhet) kan vara minst lika bra, kanske bättre, än svensk! Trots smärre olikheter. Det skulle vi alla tjäna på.

Pengarna styr, kortkommentarer om ditt och datt

Visst vill man ibland kommentera snart sagt allt i nyhetsflödet. Tiden räcker ju inte dock, och strängt taget känns det ofta onödigt. Här dock några korta kommentarer till ett litet plock ur nyheterna de senaste dagarna.

* Grateful Dead älskar illegala konsertskivor. Det står att läsa i Svd´s understreckare igår, den 10 febr. De slutade spela för 15 år sedan, men ser bootlegs och publiceringar på internet som ren marknadsföring för deras skivor. Och vill bolagen sälja mera, så måste de bjuda till, rensa bort div oljud från konsertupptagningarna, lägga till texthäften etc. Se detta gärna som en indirekt replik i debatten om "illegal" fildelning.

* Mats Odell har inga invändningar till Telias märkliga Uzbekistan-affär. Att 1,6 miljarder torde hamna i diktatorpresidentens fickor bekommer honom inte. Fy skäms, herr kristdemokraten Odell! Är det det faktum att staten äger en stor andel i Telia och därför får cirka miljarden i aktieutdelning som styr hans agerande? Ska en kristdemokrat styras av Gud eller Mammon?

* Svenskarna säger nej till OS-belöningar. Två tredjedelar säger nej till att skattepengar ska gå till att eventuella svenska OS-medaljörer får ex-vis 100 000 kr av staten när de tagit en medalj.
Jag instämmer. Om inte äran skulle vara nog, så kommer OS-vinnare snabbt att få fina extrainkomster genom div sponsoravtal. Det borde räcka.

* SEB får banta bonusar. Ja, fattas bara annat! Att ändå de bonusar som betalas ut är nära nog motsvarande hela årsvinsten är illa nog. Ännu märkligare är att (delvis statliga!) Nordea ökar sina bonusutbetalningar med 20% till att bli hela 2,8 miljarder. Det visar hur bankerna tycker sig leva i en värld för sig. Att de ingenting lärt, och allra minst Nordea! Skäms, fyrfalt skäms!

* Lågstadieläraren kommer tillbaka. Det verkar bra. Det borde vara självklart att alla de som ska lära våra barn att läsa, skriva och räkna ska kunna det - ordentligt. Och kunna lära ut det. Att utbildningen förlängs till fyra år känns också bra. Läraren borde vara bäst i klassen, även om han/hon inte är specialist i alla ämnen. Men de grundläggande måste han kunna - med råge.
Viktig då är att lärarutbildningarna håller måttet. Oron där verkar vara stor. Inte att undra på, då många av dem inte klarade sig speciellt bra senast de kollades...

* Receptfritt i butik. Ja, det går bra, verkar det, trots att det funkat bara i två månader. Elva procent av marknaden, på kort tid. Det torde kunna öka lite till när vi blivit vana. Mest uppskattas det förstås i glesbygd, där det är långt till apoteket i stan. Sedan får vi se hur det går när de privata aktörerna börja starta riktiga apotek också. Var de placeras och hur de klarar sig.

Omdömen och betyg är bra, för elever och föräldrar!

Lärarförbundets ordförande i Piteå gillar inte att lärarna ska ge omdömen från ettan om hur eleverna ligger till i sina studier. Risk att lärarna bränner ut sig... Tja, det tror jag inte. Det är ju lärarnas primära uppgift att undervisa och i det ligger att kolla hur undervisningen lyckas, om eleverna tar till sig undervisningen. Då kan det inte vara speciellt svårt att på ett vettigt och icke-kränkande sätt ge både eleverna och deras föräldrar information om detta.
Är denna oro från Lfs lokalordf ett tecken på den dåliga lärarutbildningen i Sverige?
Min tro är att en kombination av tidigare betyg och omdömen med ett förbättrad lärarutbildning och andra åtgärder för att höja både läraryrkets status och undervisningens innehåll, de kommer att leda till förbättrad utbildning i Sverige. Sverige kommer då inte att sjunka i internationella jämförelser, som vi gör nu.
Betyg och omdömen finns runt om i världen, inte minst i de länder som har bra undervisning.

Vem är behörig att vara lärare?

Nog är det rimligt att den som undervisar och ger betyg skall vara behörig, dvs ha en lärarutbildning.
Detta sagt med medvetande att det finns många som tjänstgör som lärare utan att ha formell pedagogisk utbildning, men gör fantastiskt fina insatser av högsta kvalitet. Det är ju inte så att lärarutbildning, i vart fall inte sådan som givits vid en svensk anstalt för lärarutbildning, automatiskt resulterar i goda pedagoger.

Ett problem är ju att svenska lärarhögskolor numera inte är av speciellt hög klass. Utbildningen där måste förbättras. Hur vet jag inte, men något måste ske! Det är inte rimligt att så många går ut sin utbildning och inte är nöjda med den, och att sådana brister finns i dagens skola, även när utbildningen sker av behöriga lärare. Det borde ändå finnas bättre förutsättningar för de som genomgått lärarutbildning, än för de som inte gjort det!

I den pågående debatten, delvis föranledd av utbildningsminister Jan Björklunds förslag, instämmer jag alltså till stor del i tanken på att endast behöriga skall kunna ge betyg, och att det ska vara utbildade lärare som får fasta tjänster.
Dock skall ihågkommas det jag nämnt ovan.

Det förutsätter då att det ska finnas rimliga "ventiler" för de som har tjänstgjort som lärare utan formell pedagogisk utbildning, men har goda vitsord. Självfallet måste arbetsgivarna (kommunerna, eventuellt med statligt stöd) erbjuda duktiga icke-behöriga att komplettera sin utbildning på goda villkor!

En sak som alltför lite uppmärksammats är också den roll som lärare med utländsk utbildning spelar i svensk skola. Det verkar som att lärare med utländsk examen inte betraktas som behöriga. Mycket märkligt!

Nog är vi många som accepterar fullt ut att tas omhand av en läkare med utländsk utbildning (för att åberopa Jan Björklunds exempel!) Det finns ingen anledning att generellt underkänna utländsk lärarutbildning heller! Speciellt inte eftersom det finns så stora brister i den svenska lärarutbildningen.
Självfallet ska lärare, utbildade på universitetsnivå, och med en utbildningslängd som motsvarar den svenska, anses lika behöriga som svenska.
Ofta är de ju, om man ser till undervisningsresultaten i deras hemländer, bättre än svenska, och har längre utbildning dessutom. Även om det senare kanske inte är nödvändigt, om utbildningen läggs upp på ett vettigt sätt.

Det finns ingen anledning att straffa lärare som fått sin utbildning i annat land med orimliga krav på att dubblera utbildningen genom att tvingas att i det närmaste göra om den på en svensk lärarhögskola av tveksam kvalitet. Att de utöver sin examen kan hyfsad svenska och har fått en orientering om den svenska skolans målsättning, det är fullt tillräckligt!