Pengarna styr, kortkommentarer om ditt och datt

Visst vill man ibland kommentera snart sagt allt i nyhetsflödet. Tiden räcker ju inte dock, och strängt taget känns det ofta onödigt. Här dock några korta kommentarer till ett litet plock ur nyheterna de senaste dagarna.

* Grateful Dead älskar illegala konsertskivor. Det står att läsa i Svd´s understreckare igår, den 10 febr. De slutade spela för 15 år sedan, men ser bootlegs och publiceringar på internet som ren marknadsföring för deras skivor. Och vill bolagen sälja mera, så måste de bjuda till, rensa bort div oljud från konsertupptagningarna, lägga till texthäften etc. Se detta gärna som en indirekt replik i debatten om "illegal" fildelning.

* Mats Odell har inga invändningar till Telias märkliga Uzbekistan-affär. Att 1,6 miljarder torde hamna i diktatorpresidentens fickor bekommer honom inte. Fy skäms, herr kristdemokraten Odell! Är det det faktum att staten äger en stor andel i Telia och därför får cirka miljarden i aktieutdelning som styr hans agerande? Ska en kristdemokrat styras av Gud eller Mammon?

* Svenskarna säger nej till OS-belöningar. Två tredjedelar säger nej till att skattepengar ska gå till att eventuella svenska OS-medaljörer får ex-vis 100 000 kr av staten när de tagit en medalj.
Jag instämmer. Om inte äran skulle vara nog, så kommer OS-vinnare snabbt att få fina extrainkomster genom div sponsoravtal. Det borde räcka.

* SEB får banta bonusar. Ja, fattas bara annat! Att ändå de bonusar som betalas ut är nära nog motsvarande hela årsvinsten är illa nog. Ännu märkligare är att (delvis statliga!) Nordea ökar sina bonusutbetalningar med 20% till att bli hela 2,8 miljarder. Det visar hur bankerna tycker sig leva i en värld för sig. Att de ingenting lärt, och allra minst Nordea! Skäms, fyrfalt skäms!

* Lågstadieläraren kommer tillbaka. Det verkar bra. Det borde vara självklart att alla de som ska lära våra barn att läsa, skriva och räkna ska kunna det - ordentligt. Och kunna lära ut det. Att utbildningen förlängs till fyra år känns också bra. Läraren borde vara bäst i klassen, även om han/hon inte är specialist i alla ämnen. Men de grundläggande måste han kunna - med råge.
Viktig då är att lärarutbildningarna håller måttet. Oron där verkar vara stor. Inte att undra på, då många av dem inte klarade sig speciellt bra senast de kollades...

* Receptfritt i butik. Ja, det går bra, verkar det, trots att det funkat bara i två månader. Elva procent av marknaden, på kort tid. Det torde kunna öka lite till när vi blivit vana. Mest uppskattas det förstås i glesbygd, där det är långt till apoteket i stan. Sedan får vi se hur det går när de privata aktörerna börja starta riktiga apotek också. Var de placeras och hur de klarar sig.

Apotek i frihet?

Så ska då apoteken, i vart fall huvuddelen av dem, bli privata igen. Det är något som jag inte har några principiella invändningar emot. Staten förbehåller sig ju att reglera marknaden, av rädsla för att det annars skulle bli ohemula vinster etc.

Men jag har ändå en "liten" invändning. Jag har inte läst förslaget, utan grundar mina tankar på det jag hört/läst i traditionella massmedia.
Först sas att staten skulle behålla hälften av apoteken, nu blir det bara en tredjedel. Hur motiveras detta?
Det rimliga hade varit att snart sagt alla apoteken, som ska privatiseras, sålts till "små" innehavare, t ex tidigare personal. Nu kommer i stället dessa få en liten andel medan de flesta bjuds ut till stora aktörer.

Jag ser i detta en uppenbar risk för oligopol i stället för effektiv konkurrens.
Ju fler olika ägare, desto större chans till verklig konkurrens. Inte minst om det även kan startas nya apotek på såväl mindre som större orter.
Nu skall det finnas förbehåll, som förhindrar snabba nedläggningar. Det är bra. Kanske, om det är tillräckligt bindande skrivningar.
Jag skulle gärna också se att det inte blir möjligt för storbolag att succesivt köpa upp småägares apotek. Dvs jag vill ha en garanti för konkurrens.

Självfallet skall inte läkemedelsbolag kunna köpa eller starta apotek. Det vore ju att bjuda på allför feta bitar, på skattebetalarnas och patienternas bekostnad.

Måste originalmusik skyddas längre än originalmedicin?

Nja, liknelsen haltar möjligen en aning. Men jag fick en del hädiska tankar när jag bläddrade i Apotekts tidning. Såg en notis om att läkemedelssubventionerna tas bort för en del läkemedel. Exempelvis så tas den bort från vissa originalmediciner, men blir kvar på kopior.
Motiveringen, som inte stod, gissar jag är att man anser att kopior är lika bra som orginal, samt att det ur "samhällets" synpunkt inte är (ekonomiskt eller medicinskt) motiverat att ge det extra skydd som subventionering innebär.
Den som vill köpa originalet får givetvis göra det, men betala själv. Men det är inget som staten ska uppmuntra.

Mina tankar gick givetvis till hur "samhället", dvs lagstiftarna ser på frågan om upphovsrätt och ersättningar betr t ex musik och film. Dels är upphovsrätterna längre för detta (och föreslås inom EU att förlängas) än patentskyddet för medicin.
Dels hotas nu konsumenter och MEDBORGARE av bolagens legaliserade privatpoliser om de inte köper de original som bolagen "erbjuder". Att kopiera kompisens skiva får man inte göra.
Det är tveksamt om man får göra en kopia (kopiera) av en låt för eget bruk ens från radion. Definitivt inte via internet till egna datorn. Trots privatkopieringsavgiften (=skatten som skall kompensera musikern el artisten för tänkt "inkomstbortfall") vi betalar när vi köper en kassett eller en tom CD.
Ännu får man låna en bok av kompisen. Man får - ännu - till och med ge bort böcker man själv köpt.
Men med IPRED blir alltmer kriminaliserat, styrs av "samhället" till att bara kunna ske genom köp av "original". Dyra original. Utan provspelning.

Nog är detta värt att begrunda? Var finns logiken? Varför uppmuntrar staten ett visst beteende i en del fall, men motarbetar (och kriminaliserar) detta beteende i andra likartade fall?