Massmedia tar inget ansvar

Följande är en text jag klipper från Olle Wästbergs nyhetsbrev från idag.

Rubrik: Mediebranschen tar inget ansvar, den är en bransch bland andra

President Obama sa sig nyligen vara förvånad över att medierna bara bryr sig om vad som händer just denna minut och att den långa sikten nästan aldrig finns med i medierapporteringen. Att det ofta är på det sättet är uppenbart – också i Sverige – varför Obama blev överraskad är mindre uppenbart.

Det har alltid funnits en konflikt mellan viljan att ge läsarna och tittarna vad de borde behöva i stället för vad de vill ha. Och visst har Public Service ett brett uppdrag med inslag av folkbildning. Men i grunden är medierna en bransch som måste tjäna pengar.

Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren formulerar det träffande på mediegranskningssiten Second Opinion:
"Vi föreställer oss att medierna berättar hur omvärlden är beskaffad. Men jag tror detta är en nostalgisk syn som vi borde försöka lämna efter oss. Journalister är inte barfotaforskare, de jobbar i upplevelseindustrin. De får betalt för att underhålla, inte organisera, det allmänna medvetandet. Och de gör det utifrån en medial plattform som drivs av att hela tiden upprätthålla publikens uppmärksamhet, i hård konkurrens med andra avsändare."
http://www.second-opinion.se/so/view/1835

Numera finns journalister som skriver för siter på nätet och får betalt efter hur många träffar deras texter får. Det lär inte uppmuntra till långsiktigt sanningssökanfr.

Den ledande amerikanske mediejournalisten James Fallows har skrivit grundligt om just mediernas tydliga roll som kommersiella företag bland andra.
http://www.theatlantic..com/magazine/archive/2011/04/learning-to-love-the-shallow-divisive-unreliable-new-media/8415/

Samtidigt som de breda medierna ser samhällsfrågor som ett specialintresse att jämföra med videospel eller mode finns nu möjligheter att driva opinion och sprida kunskap på ett sätt som aldrig förr. Det har ju senast visat sig under den arabiska frigörelsen i Mellanöstern.
---
Min kommentar. I vart fall gäller dessa konstaterande gammelmedia, massmedia. Betr internet så är det framför allt ett ungt media, och avsändarna kan sjävlfallet nå många läsare, men ofta på ett mera slumpmässigt sätt. Som Olle antyder finns dock tendenser till massproduktion av "nyheter" även där och då inte bara på gammelmedias internetsidor. Samtidigt så kan fler nå ut, än genom traditionella media, och läsarna kan vara av högst varierande antal, liksom att avsändarnas ambitioner ofta(st) inte primärt, eller ens sekundärt, är att tjäna pengar. Avsikten är ofta att diskutera, bredda och fördjupa kunskaper. Den nya formen av grävande journalistik.

I vart fall delvis så präglades starten för gammelmedia av en vilja att diskutera, förmedla objektivast möjliga nyheter och kunskaper, att vara kanaler för opinionsbildning. Detta gällde såväl tidningarna, som ändå givetvis måste gå ihop, och gärna mer, och publicserviceorgan som SR och SVT. Numera är det, som Olle konstaterar, pengaintjänandet som styr (pressen) och publiksiffrorna (SVT i konkurrens med kommersiella teve och radiobolag).

Frågan är vart internet går, dvs främst då bloggar och liknande fora för opinionsbildning? En farhåga är givetvis att den opionionsbildande delen av internet röner samma öde som traditionella meda. Dagens politiska etablissemangs intresse för internet är helt uppenbart att i den mån det inte är en megafon för de styrandes åsikter så ska det bara vara en kommersiell försälningskanal. Inte ett fritt och självständigt folkbildningsisntrument eller en plats där åsikter kan brytas och kunskaper ska kunna hämtas - och diskuteras.

Vargavinter

Bl a den stränga kylan har avhållit mig från att öppna datorn några dagar. Det har verkligen varit en vargavinter, först flera veckors envetet snöande, sedan sträng kyla. Teknikerna må säga vad de vill, men nog är kyla och snö medskyldiga till att både internet och teve-utsändingar stundtals varit fragmentariska. Till och med radion, detta annars så pålitliga media, har drabbats av sändings- och mottagningsstörningar. Annars har jag lyssnat extra noga på den seanste tidens väderleksrapporterna. Det är inte roligt när det är minus 32 grader ute och el-värmen inte orkar med samtidigt som priset stiger till rekordnivåer.

Att inte politikerna tar itu med el-leverantörerna, och den märkliga prissättningen, det är en skam. Nu måste det ske! Likaså att service och underhåll av kärnkraftsanläggningarna skall ske på sommaren när det är varmt och semesterstängt i industrin, inte på vintern.

Visst ska vi spara på el, men vi lever i ett kallt klimat och man ska väl ändå inte behöva frysa ihjäl. Alla har ju inte råd att investera i alternativ uppvärmning!

En trist vinter har det också varit för vargarna. Det verkar som att jägarna gått man ur huse för att ta kål de stackars vargarna. Jag kan säkert tänka mig att i undantagsfall kan en varg vara farlig, i vart fall för mindre djur, vilda som tama. Men tamdjuren ska ju hållas inom stängsel.
Nej, drivkraften för jägarna är nog att de ser vargen som en konkurrent om viltet. Och att jakthundar och vargar inte kommer överens. Men jag har svårt att se att detta ska vara ett stå starkt argument att både regering som opposition i stort faller för det.

Märkligt nog så är det uppenbarligen inte tryggare för vargar som lever i djurpark. Malmö djurparks alla vargar avlivades eftersom några av dess vargar försökt ta sig ut i friheten. Osökt kommer jag att tänka på hur det var i de kommunistiska staterna för murens fall. Den som sökte sig till friheten riskerade livet. Blev varg i veum.

Måtte vargavintern ta slut.