Nu är det fart på krisen...

Hittills har finanskris och lågkonjunktur inte tyckts drabba Filippinerna. Möjligen på grund av att den tagit sin tid att nå hit. Eller så att man i den primitiva "gammeldags" ekonomin, som också finns här, inte brytt sig om den förrän den klampar in genom dörren. Vanligt folk (dvs de som inte tillhör medel- eller överklass), de läser sällan (nyhets-)tidningar och på teve ser man mest underhållningsprogram.

Nu drabbar insikten dock med full kraft även detta land. Här finns 90 milj människor. Arbetslösheten är mellan 4-5 milj. Nu förutspås en ökning under detta år med 11 miljoner!
Tillverkning, telecom och finanssektorerna pekas särskilt ut. Dessutom kommer 1,5milj personer ut från high-school (ung lika med gymnasium). De lär få det tufft.

Än värre blir det pga det faktum att en stor del av de ca 10 milj overseas workers blir av med sina jobb och får återvända hem.

En stor del av landets ekonomi vilar (tyvärr) på hemskickade pengar från både utlandsarbetare och från filippinskor (och deras män) gifta med västerlänningar.
De många pinoys som vant sig vid dessa arbetsfria inkomster från anhöriga kommer också att se att det blir svårare att få ut något ur bankomaterna (ATM).

Min personliga reflexion blir att de flesta filippinare inte lärt sig att spara under de goda åren, de har fortsatt att konsumera upp allt genast. Konsumera = äta och äta, mer och oftare än man behöver. Möjligen pga en nedärvd rädsla för att det kanske inte finns mat nästa dag. Så det är bäst att rensa bordet helt på en gång.

Nu hamnar många i den situaionen. Utan att ha sparat vare sig mat eller pengar till sämre tider.