Hur ser det ut med demokratin - och var finns den? (Tillägg)

Grunnar på det här med demokrati. Vilket land är bäst? Finns det olika grader av demokrati - och vad kan (ska?) man lägga in i begreppet demokrati?
Stötte då på Demokrati Index. (Se länk, studera noga!)  Det är ett index som bygger på 60 kriterier, sorterade under 5 kategorier. Man kan ju själv "väga" vilka man lägger mest vikt vid, men OK, låt oss acceptera kriterierna. Och kolla vidare.
Det är en intressant vägning, sammansättning av begrepp och krav i indexet. Och mätningarna har skett under flera år. Utvecklingen har också mätts. Med begrepp som pluralism, mänskliga rättigheter, politisk kultur etc. Nå, Sverige är inte etta, det är sedan 2010 Norge. Island är tvåa, Sverige trea, Nya Zeeland är fyra, sedan följer Danmark, Schweiz, Canada, Finland och Australien.

USA ligger på 20:e plats strax efter Uruguay och precis före Italien. Det är bara de 20 första på listan som platsar som fullvärdiga demokratier.  Sedan följer mera "tveksamma" regimer, dvs stater som har brister i demokratin, den "flagnar" en del, oftast i flera avseenden, ex-vis inskränkningar i yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. 

Världens största demokrati (till befolkning) Indien ligger således på 35:e plats. Filippinerna ligger på delad 54:e plats tillsammans med Ungern och snäppet efter Ghana.
Jag undrar hur mycket "Phils" sjunker efter senaste presidentvalet ... (pga kränkningar av mänskliga rättigheter-kriterierna) i nästa mätning.

Efter demokratierna med brister kommer "hybridregimer", dvs där finns fortfarande "officiellt" en del drag av "demokrati" men i styrd och väldigt ofullständig grad. Både betr "friheten" i valen, mänskliga rättigheter och mångfald och politisk kultur ("mognad").
Turkiet kommer på 97 plats, betecknas således som eb hybridregim (vilket rimligen förstärkts negativt under senare tid), Uganda är 96:e, dvs aningen bättre än Turkiet, men också en hybridregim, dvs långt ifrån även "flagnande/tveksamma" regimer. Efter Turkiet följer t ex Thailand och Venezuela. 

Från 117:e plats (Mauritanien) och neråt är alla stater auktoritära,dvs diktatoriska. Där återfinns en massa väldigt problematiska länder som Haiti, Palestina, Etiopien,Vit-ryssland, China, Ryssland, Egypten, Saudi-Arabien, och rena absoluta botten: Syrien och Nord-Korea.

Studien omfattar i princip alla stater av betydelse, endast några "mikrostater" är inte med.

Som sagt, studera gärna listan, och kriterierna - det föder många nyttiga tankar....

Länken i klartext.  https://en.m.wikipedia.org/wiki/Democracy_Index

---
Tillägg. Av tabellerna kan man, förutom en rangordning land för land av 167 stater, att varje kategori mäts mellan 0 till 10 poäng, där 10 är högst = bäst.  Landets sammanfattande poäng är en snittsumma av delkategorierna, på skala 0 - 10.
Inget land, inte ens Norge eller Island, når 10 i alla kategorier och därför inte heller totalt. Men Norge tar full pott i 4 av 5 kategorier... Island 2 av 5, Sverige 1 av 5. 

Som Full demokrati räknas de länder som har en snittpoäng av 8 - 10. Det är det bara 20 länder som klarar. Det är 12% av det totala antalet studerade länder, och de har knappt 9% av världens innevånare. 
"Flawed democrazy"  =  länder med en poäng mellan 6 och 8. Till den gruppen räknas 59 länder, dvs drygt 35 % av antalet länder, som har knappt 40% av jordens invånare.
Under strecket faller 36 länder, hybridregimer, vilket är ca 22% av antalet. De har en poäng mellan 4 och 6 poäng.  Med 17,5% av jordens invånare.

I debatten kallas en del länder som "demokratur". Dvs som ett slags urvattnade styren med "låtsasdemokrati" med en del av diktaturens kännetecken.  Jag gissar att den lägsta/sämsta  fjärdedelen av "flawed democrazy"länderna och kanske max en handfull (5-6 ?) av de "bästa" av de länder som i denna indexstudie kallas auktoritära  skulle falla in under "demokratur"beteckning om man fingranskade dem.  Dvs de utgör en mycket, ur demokratisk synpunkt, mycket problematisk grupp. 

Nå, indexstudien kallar de länder som har mellan 0 och 4 poäng för auktoritära. Vilket betyder att de är helt diktatoriskt styrda, om än av skiftande slag. Det kan vara kommunistiska länder, militärstyren eller "civila" styren utan minsta grad av riktiga val, demokratiska eller mänskliga rättigheter, ingen yttrandefrihet, ingen politisk kultur och ofta dessutom mycket ineffektiva och korrupta regeringar. Hit hör 52 (!) länder, dvs drygt 30 % av länderna med en dryg tredjedel av jordens befolkning. 

Norra afrika och Mellanöstern, har 20 av dessa länder och gör hela gruppen auktoritär med en snittsiffra av endast 3,58 poäng. 

Världens snittpoäng är 5,55 p och ligger på samma dåliga nivå som regionen Central- och Östeuropa... 

Regionen Afrika söder om Sahara har ett snitt på 4,38 p. Där finns alltså flera länder av ytterst skiftande demokratigrad...  riktigt dåliga (t ex Tchad, de två kongorepublikerna, Eritrea och Etiopien)  men också en del ganska hyfsade (t ex Botswana och Sydafrika). 

Jag hoppas att dessa exempel gör er nyfikna att kolla upp mera hur det ser ut med demokrati och diktatur i världen. 

Hans Lindblad (fp) om Tolgforsaffären

Än finns det liberaler med en kompass som visar rätt. En av dem är Hans Lindblad, fortfarande folkpartist och tidigare fp:s försvarsexpert i riksdagen.

Hans har idag inne en ledare om sekretess och demokrati, detta med hänvisning till Tolgforsaffären, som också handlar om affären med Saudi-arabien. Hans anser att hemligstämpling av statliga dokument kan vara försvarbar, men bara under förutsättning att det finns enskilda med civilkurage nog att slå larm, om sekressen används för att mörka kriminell verksamhet.
Därför bör det finnas en "säkerhetsventil", som gör det möjligt att säga sanningen utan att bryta emot sekretessen.

Då ledaren tog lite för mycket utrymme, så putsades den lite före publiceringen i Gefle Dagblad. Men här finns utrymme, så jag ger er hela originaltexten, inklusive Hans rubrikförslag.
Längst ner lägger jag in några fler kommentarer, som kan vara av intresse.
---

Originalrubriken var: Tack lögnare för att du avgår.

Hela Sverige kan dra en suck av lättnad över att försvarsminister Sten Tolgfors avgår. Ingen demokrati kan i sin regering ha en omdömeslös lögnare. För departementets personal och underlydande myndigheter måste det ha varit en mardröm att uppleva hur Tolgfors gjort det fegaste av allt, att som den högst ansvarige söka rädda eget skinn genom att skylla allt på nära medarbetare och andra underställda. Alltså total motsats till ledarskap. Om Tolgfors haft rent mjöl i påsen hade han självklart stannat för att reda ut skandalen.

För statsminister Reinfeldt och hans moderater är det dubbelt pinsamt att båda försvarsministrarna han utsett avgått i dramatiska former. Den stora skillnaden är att Mikael Odenberg 2007 kunde avgå med hedern i behåll. Avgångarna gör nog extra ont i partiet genom att det tidigare sade sig ha stort intresse för försvaret.

Odenberg såg det som omöjligt att sitta kvar sedan finansminister Borg i ett tal i Almedalen med statsministerns gillande offentliggjorde stora besparingar på försvarsmateriel utan att låta Odenberg få veta något. En rad materielobjekt stoppades sedan av efterträdaren Tolgfors på ett sätt som nyss kritiserats hårt av Riksrevisionen och som ska granskas av KU. Elementära regler sattes ur kraft. Försvarets fackmyndigheter med sin sakkompetens ställdes helt åt sidan. Odenbergs omdöme ”Tomhylsan” om Tolgfors torde bestridas av få.

Nästa försvarsminister måste redan första dagen avskeda FOI:s generaldirektör Jan-Olof Lind, också han skrupelfri lögnare och totalt omdömeslös. Lind har begärt att Justitiekanslern ska söka utforska vem som gav Dagens Eko uppgifterna om tillkomsten av FOI:s olagliga bulvanbolag som skulle hjälpa den saudiska diktaturen att bygga en vapenfabrik.

Det bästa vore om uppgiftslämnaren själv träder fram. Han eller hon har gjort svensk demokrati en stor tjänst och bör tacksamt hyllas för civilkurage, rättskänsla och omdöme.

Varje land har legitim rätt att hemlighålla uppgifter av betydelse för försvar och nationell säkerhet. Men absolut ingenting rörande försvaret och försvarsforskning har röjts i detta fall, utan enbart oegentligheter som helt enkelt måste delges medborgarna.

Haijby-, Telub-, IB-, Ebbe Carlsson-, Geijer-, Osmo Vallo- och flera andra skandaler, nu också Tolgforsaffären, är exempel där regeringsmedlemmar, hovet, polischefer, ÖB, domare och höga byråkrater varit djupt insyltade i vidriga oegentligheter. Den gemensamma nämnaren är just försöken att hemlighålla och söka hindra insyn. I flera fall dröjde det årtionden innan sanningen kom fram. Värst är att det säkerligen funnits rader av liknande härvor som aldrig blivit avslöjade för att alla inblandade lyckades med mörkläggningen.

Tryckfrihet och civilkurage hos enskilda att berätta är i sammanhanget demokratins enda värn. Det gäller också kommunalt liksom i näringslivet rörande miljö och annat. Länets landsting (Gävleborgs län, min anm.) har flera exempel på försök att sätta munkavle på medarbetare. Undersköterskan Sarah Wägnert vägrade 1997 att tiga om hemska förhållanden på ett äldreboende i Solna och fick sedan lagen ”Lex Sarah” uppkallad efter sig.

Diktaturer har som grundläggande princip att undersåtarna inget ska veta, men demokratin måste ha öppenheten som ledstjärna. Daniel Ellsberg blev en stor förebild. Han delgav 1971 New York Times ”Pentagon Papers” som han sett i tjänsten. Därmed avslöjades hur administrationen förde amerikanska folket bakom ljuset rörande kriget i Vietnam.

Hans Lindblad
---

Apropå presskonferensen och Tolgfors/regeringens försök att förskjuta fokus i frågan från skandalen som föranledde avgången.
Pinsamt att Tolgfors åberopar sitt fyraåriga barn. Det finns nog ingen svensk unge i den åldern som funderar kring olagliga bulvanföretag hos myndigheter under försvarsdepartementet.
---
En del hesiterar inför ordet ljuga. Men redan efter ett par dagar erkände Tolgfors att hans första kommentar inte var rätt, utan att det fanns information på departementet rörande kontakterna med Saudiarabien. Palme ljög i Geijeraffären. Jag tror inte Ingvar Carlsson skulle ha gjort det. Ingvar, uppvuxen under knappa villkor, tyckte ztt man i alla sammanhang måste utgå från medborgarna. Palme kom ur en högreståndskultur där staten-nationen var viktigast. För statens skull fick man ljuga, och när Palme sedan satte likhet mellan stat och parti hade han inga moraliska betänkligheter rörande IB och Geijeraffären (som egentligen är en Palmeaffär).
Jag skulle tro att Tolgfors som moderat delvis lever kvar i traditionen att för statens skull kan man tumma på sanningen.
Liberaler och konservativa har ju haft diametralt motsatta utgångspunkter, folkstyre kontra överhetsstat.

Vem styr? Apropå svenska vapenaffärer (uppdat.)

Sverige hjälper diktaturen Saudi-arabien att bygga en vapenfabrik. Enligt SR och dagspressen.

Saudi-arabien är en diktatur, som inte ens försöker anlägga en "demokratisk" fernissa.
Sverige ska inte sälja vapen (med det avses även komplicerade och avancerade vapensystem och komponenter därtill) till diktaturer. Trots det har Sverige, med regeringars och deras kontrollorgans godkännande, sålt vapen till bl a Saudi-arabien (och även till Libyen under diktaturens tid) med ursäkten att det beror på att fullfölja "gamla kontrakt". Detta har pågått i decennier, så det måste finnas oerhört gamla och fortfarande giltiga kontrakt, som det inte går att bryta ostraffat...

Nå, att svenska regeringar, av alla färger, sålt vapen till allsköns diktaturer, det är ingen nyhet i sig. Om än skamligt i högsta grad. Men att i dagens läge, under 2000-talet, till och med bygga en vapenfabrik i en så solklar diktatur, ja, man undrar vem som styr? Hemligstämplat? Under största sekretess.

Begriper verkligen regeringen vad den godkänner? Är alla ministrar fullt informerade om vad de kollektivt är med att godkänna? - eller är underlagen hemligstämplade även för vissa/många ministrar?

Är det byråkraterna som styr, och "politikerna" sitter bakom en ljudisolerad glasruta i baksätet och låter sig föras vart som helst?

Jag inser att det i vissa/många fall är svårt att avgöra både länders demokratiska status och graden av risker för oroligheter i olika områden. Personligen anser jag att när vapen ska säljas så ska det dock vara till fullständigt klara, mogna demokratier som respekterar mänskliga rättigheter och som inte kan bedömas riskera att blanda sig i konflikter där demokrati eller andra mänskliga rättigheter kan råka illa ut. Vid minsta tvekan ska inte Sverige sälja vapen. Så t ex anser jag inte att vapen ska säljas till den ytterst tveksamma "demokratin" Ryssland, ett land där inte alla partier och kandidater får ställa upp i val och där fredliga demonstranter fängslas och valfusk är regel.

Uppdatering. Ser nu att sent omsider har Jan Björklund sagt att han är väldigt kritisk till samarbetsavtalet om vapenfabriken. Alltid något. Men, nog känns det som en svag kritik. Han är ju dels vice statsminister, dels partiledare och borde ha reagerat mycket kraftigare, ställt frågan på sin spets. Inte lagt sig och fp bara för att m och c (och förmodligen s) var för affären med diktaturen Saudi-arabien. Han är ju inte en vanlig riksdagsman.
Men, nu borde det ändå vara fritt fram för andra fp-are att ställa besvärliga frågor till regeringen.