Medborgarförslag eller "folkmotion" ? - Vad stärker demokratiskt deltagande?

"Att ta bort medborgarförslaget och ersätta detta med en folkmotion är ur demokratisk aspekt ett riktigt uselt förslag. Att ge medborgarna rätt att lämna medborgarförslag är frivilligt för kommuner och landsting, 75 procent har så beslutat.

Inte Norrbottens landsting, men de lyssnar ju inte heller på vad folket tycker. Syftet med att införa medborgarförslag var att minska avståndet mellan väljare och förtroendevalda. Ett motiv var också att ge unga personer som saknar rösträtt en möjlighet att väcka ärenden för att öka barn och ungas delaktighet i den kommunala demokratin och att stärka deras kunskaper om hur den kommunala politiken och förvaltningen fungerar."

Så inleds en debattartikel i PT, föranledd av Peter Roslunds (och därmed sossarnas ?) uttalanden i i gårdagens PT där han vill avskaffa rätten att lägga medborgarförslag till kommunfullmäktige. De tar för mycket tid att utreda, tycker han. Det kommer för många förslag och är för snäva, han vill hellre ha färre förslag som stöds av flera, och förordar det som kallas "folkmotion".

Kommunalrådet Peter Roslund (s) tänker avgå vid årsskiftet, men nog är det trist att han i slutet av sin bana förespråkar en sådan begränsning av demokratin. Det som behövs för ett bredare och mera direkt demokratiskt deltagande är inte inskränkningar i möjligheterna att engagera sig, att känna sig som en medborgare. Tvärtom. 

Jag citerar ur debattartikeln.
"I en motion, som blev avslagen av kommunstyret, ville vi stärka medborgarförslaget genom likställa det med motioner från partier. Vi ville att förslagsställarna med egna ord skulle kunna argumentera för förslaget när det kom upp till behandling.
2014 års Demokratiutredning har i år lagt fram förslag om att ersätta medborgarförslaget med en folkmotion. ”Ärende får i fullmäktige väckas av minst en procent av de folkbokförda i kommunen eller i landstinget, som fanns i kommunen eller landstinget den siste december året före det år som motionen lämnas in (folkmotion).”
---
"Syftet med medborgarförslag är att medborgare kan initiera ett ärende för att på så sätt minska avståndet mellan väljare och förtroendevalda. Det är en metod att både ge förslag för förbättringar i kommunen men också en metod att med kraft framföra åsikten att här är något som kommunen måste beakta.
Kravet på att 1 procent av de röstberättigade skall underteckna en folkmotion stärker inte demokratin. Tvärtom. Det är inte så lätt att skriva och författa en motion. Att göra en utredning som styrker förslaget är inte heller medborgarnas uppgift. Det är kommunen som har uppgifterna om planer, budget och ekonomiska resurser.
Kommunalrådet Roslund tycks tro att bara för att en person lämnat in ett medborgarförslag så är det snävt. Många kan likväl stödja det. Roslund liksom andra i politiker/tjänstemannastyret måste också skärpa till sin tankeverksamhet.
När många medborgarförslag kommit in i samma ärende, som t ex arbetskläder till anställda, kan man och skall man behandla dom i klump. Använd förnuft, om det nu finns, istället för byråkratiskt grubbleri." Undertecknat: Anders Nordin/Leon Bollerup, Skol och Landsbygdspartiet.  Slut citat.
---
Jag instämmer.
Alltför många känner inte att de kan påverka demokratin. Känner en djup klyfta till både de som de kallar "politikerna i riksdag och regering" och "kommunpamparna".  Och störst är måhända den klyftan mellan ungdomar och det politiska etablissemanget, som ju också omfattar (de krympande) partierna.
När nu Demokratiutredningen föreslår att medborgarförslag ska ersättas av folkmotion så är det en helt galen väg. Möjligen kan man testa att inför även möjligheten med folkmotion, möjligen, men inte ta bort medborgarförslag.
Att det känns jobbigt för de styrande politikerna och deras tjänstemän, med medborgarförslag, det argumentet köper jag inte, det är ju väljarna som ska få delaktighet i hur kommunen styrs.

En folkmotion kräver att den stöds av en procent väljare. Det är mycket det. Kräver en stor organisation, i skala av ett stort parti. Och frågor som är så stora och omfattande att de ändå (rimligen!) behandlas inom den vanliga politiskt/byråkratiska lunken i kommunen. I många kommuner krävs 2-4% för att få ett mandat i fullmäktige. Och förutom s och m är det ofta få andra partier som har så många fler mandat - och har medlemsantal som ligger under eller runt ett hundratal (aktiva) medlemmar.  Men - partier som lyckats komma in i fullmäktige, de behöver inte "folkmotion", annat än möjligen i PR-syfte, för att få uppmärksamhet i media.  Ö h t så bygger begreppet folkmotion på ett kollektivistiskt tänkande. Att det är suspekt att enskilda medborgare engagerar sig i samhällsfrågor.
För givetvis kan medborgarförslag vara "breda" såväl innehållsmässigt som vad gäller sympatisörer. Rymma principiellt viktiga frågor, som rör stora grupper eller alla medborgare. Och ha diskuterats med andra. Men att springa runt och ragga underskrifter, till ett kollektivt framarbetat förslag/motion, det är inte något som så många har tid eller resurser till, även om man har bra idéer, som man vill att "kommunen" tar upp.

F.ö. menar Roslund också att det är för lätt att överklaga plan- och byggnadsbeslut. Det vet jag inte, men det kanske är möjligt i vissa fall. Men nog måste möjligheten finnas för de som berörs direkt.  Dessutom så anser han att det ska kosta, avgiftsbeläggas, att överklaga. Det har jag svårt att svälja. Ska medborgarrätt, att få säga ifrån, kosta pengar? Nej, tack.

Sprid inte hat emot de som kommer utifrån!

De som läser denna blogg, och som inte känner till Piteå, PT och politiken i kommunen ska få denna introduktion till den kortfattade insändaren nedan.
 Piteå är en kommun på strax över 40000 inv, en sedan urminnes s-styrd kommun som vill bli större. Präglas av några större basindustrier men även av en småföretagsamhet, som liknar den i norra Västerbotten.
1) Under några år har det funnits ett mindre antal romska tiggare, som suttit utanför fr f a de större varuhusen i centrum, men även i viss mån utanför en del mindre affärer i de mindre tätorterna. Även nu vintertid. Nu har kommunen, genom kommunstyrelsen, beslutat upplåta en gammal kulturbyggnad  "Blomska gården" som natthärbärge för hemlösa. Blomska gårdenb har försetts med div brandskyddande anordningar, och kommunen står för uppvärmningen under  den tid det gäller - dvs till 15 april. Det som erbjuds  är nattvila, inte dagtid, rinnande kallt vatten, men inte varmvatten eller dusch. Ingen hög standard alltså, men ändå värme under nattvilan. PKR, Piteå kristna råd, ombesörjer det praktiska arbetet. Den som utnyttjar natthärbärget ska betala tjugo kr/natt. Den lokal som anvisades förra vintern för detta ändamål står inte till förfogande detta år.
Härom dagen gick (den nyblivne) gruppledaren för moderaterna ut i pressen att han inte gillade beslutet, som han själv bifallit. Motivering: han hade "inte förstått" förslaget, inte trott att det skulle gälla även EU-migranterna/tiggarna, och förslaget (handlingarna) hade lagts på bordet vid sammanträdet. Men han tyckte in om att de frysande tiggarna skulle få komma in i Blomska gården. Därför verkar han ha drabbats av eftertankens kranka blekhet och skyllt på att han "inte förstått". Jag kan inte se hans negativism emot tiggarna som annat än att fiska efter smygrasisternas röster. S-kommunalrådet Peter Roslund har kraftfullt bemött moderaten och menar att ingen annan (från ngt annat parti heller) missförstått eller inte förstått förslaget.

2) Piteå kommun har tidigare tagit emot flyktingar, men i rätt begränsad omfattning. Sedan i höstas har de (s+v styrd kommun) i enighet (frånsett SD-arna) beslutat ta emot rätt många fler, inkl ensamkommande flyktingbarn. För att uppfylla det löftet så söker kommunen (fler) lokaler för just flyktingbarnen och har tänkt sig ett modulbygge, där man undersöker olika placeringar. I närheten av villaområden.
Nu har sd-ledaren i fullmäktige på internet (via Facebook och SD-blogg) spritt uppgifter om de platser i kommunen som modulbygget kan placeras. Med adress och kartbilder med mera. OK, det är offentlig handling, men syftet är helt uppenbart - inte minst när man läser hans text också - att hetsa emot flyktingbarnen och emot att flyktingar ska tas omhand i Piteå. Asylbaracker kallar SD f ö detta, samtidigt som de genom sin ledare säger att det är för dyrt. Men något billigare alternativ för barnen har de inte presenterat.
Vi vet ju också hur SD-are på andra håll hetsat emot flyktingar och emot flyktingboenden - och vad det lett till i form av olika sabotage, mordbränder etc.  I några fall har förstås de ansvariga nekat att det var avsikten, men jag menar att det är allvarligt och borde vara straffbart att på detta sätt faktiskt uppmana till brott och förföljelse.
Om än det sker under åberopande av "yttrandefrihet och åsiktsfrihet".


--- insändarmanuset:

Sprid inte hat emot de som kommer utifrån!

Varför trigga den oro för det nya, rädsla för folk utifrån, till ren fientlighet, hat? Den frågan ställer jag mig efter ett flertal insändare i PT, som liknar det hat som sprids av rasistiska rörelser.
För mig är det skrämmande, då det visar att det finns många som inte ser medmänsklighet, medborgerliga rättigheter som ett viktigt värde i ett demokratiskt samhälle. 

Aktuellt i Piteå är motståndet mot EU-migranter (fattiga romska tiggare) och alla varianter av motstånd emot att ta emot flyktingar. Och hur en del politiker vill dra politiska poäng i detta.

Som nu moderaten Håkan Johansson, som säger sig inte förstått det förslag som han biföll i kommunstyrelsen, att EU-migranter skulle slippa frysa ihjäl genom att få sova i Blomska gården. Det är helt klart att han är ö h t emot hjälp till de frysande romerna. Men hans argument är märkligt och slingrigt. Jag ställdes själv en gång i tiden, i skolstyrelsen på 80-talet (före Peter Roslunds tid)  inför att handlingar inte presenterats förrän vid sammanträdet, att ärenden tog upp utanför listan etc. Jag reagerade då SKARPT, och krävde att ärenden ska vara beredda, att man som ledamot ska ha fått underlag och kunnat förbereda sig. Visst kan det, i akuta lägen, hända att ärenden eller fakta "måste" tas upp ändå, men ytterst sällan. Och då ska man som ledamot säga ifrån, kräva ajournering för att hinna se om man förstår och kan ta ställning. Tycker man att man inte kan det så får man yrka avslag eller bordläggning eller på något sätt göra klart att man inte omedelbart kan ta ställning. Och reservera sig eller kräva få in någon slags röstförklaring i protokollet.  Efter ett tag så minskade då "slarvet" med att i onödan ta upp dåligt beredda eller "plötsligt akuta" ärenden.  Det duger inte att komma efteråt och skylla på att man inte förstått.

Jag reagerar också emot hur sd-ledaren i fullmäktige agerar för att späda på oron emot ensamkommande barn/ungdomar genom att publicera adresser och kartor på alternativa placeringar av modulboenden för dessa. Vill han inte ha det, vilket han som vald politiker i fullmäktige har ett ansvar föratt lösa, så borde han komma med alternativa positiva förslag. Nu väljer han i stället att visa sitt motstånd emot att Piteå tar emot dessa flyktingar (där staten står för kostnaden). Och blåser därvid under oron och fientligheten emot de som flyr från krigets hemskheter. Vi vet ju hur sd-are på andra håll gjort detsamma och vad det lett till för grymma konsekvenser för drabbade flyktingar, både barn och vuxna.  Det är vidrigt, omänskligt! 

___
Insändaren infördes i PT den 9 febr. Tyvärr förkortad i vissa väsentliga delar.  Så, för sammanhangets skull, läs mitt manus ovan. 

Alternativ och valfrihet - eller offentliga monopol, s-artikel avslöjande.

Så har vi i klartext än en gång fått veta hur många aktiva socialdemokrater, strax under toppen, men på ledande poster runt om i landet ser på hur deras partis politik skall vara. Nu senast kommunalrådet Peter Roslund i Piteå i en insändare i lokaltidningen PT.
Visserligen stämmer det inte alltid med den officiella partilinjen, som ibland ger motvilliga öppningar för alternativ och mångfald, men det är inte alternativ som präglar den lokala s-politiken. Det kan vara bra att veta. Redan rubriken är talande "Ska välfärden privatiseras?"  (Insändare i PT finns tyvärr inte på webben, bara debattartiklar).

Av artikeln framgår med all tydlighet att "välfärd" för Roslund och hans gelikar är detsamma som "offentlig/kommunalt i monopol bedriven omsorg och skola, under sossestyre givetvis".  Det är en uppfattning som tangerar den som vänsterpartiet har, och som till och från är än mera socialistisk än vänsterns.

Att kommuner öppnar för alternativ, det beskrivs som "tvång till privatisering". Valfrihet i st för kommunala monopol är inte att tänka på. Trots att alternativ för brukaren brukar leda till en konkurrens som ger bättre och effektivare verksamhet - och att personalen kan välja på olika arbetsgivare.

Att det förekommit en del avarter inom "privata" (aktiebolagsägda) alternativ är förvisso sant. Skandaler inom kommunal verksamhet brukar dock ej etiketteras som "kommunala skandaler",  märkligt nog.
För Roslund är "privat" detsamma som riskkapitalbolag. Han låtsas inte om att dessa bolag (oavsett vilket block som vinner valet - om det går att få till stånd en blocköverskridande uppgörelse) inte kommer få möjlighet att ta ut övervinster eller över huvud taget få verka inom dessa områden. För i Roslunds värld verkar all vinst vara något skamligt, trots att en viss vinst måste all verksamhet ha, för att betala investeringar och för att undvika konkurs.

Roslunds ideologi, som många fler sossar än han omfattar, den säger samtidigt att t ex skolor etc inte ska få gå i konkurs.
Självklart ska inte skolor behöva stängas på grund av pengabrist. Men då måste de gå med vinst - annars går de i konkurs.  Eller så måste de få mera pengar från kommunen. Vilket dock inte friskolor kan få...
Stramare regler för med skattemedel bedriven välfärdsverksamhet behövs. Kanske vore det bra med en annan bolagsform för dem än aktiebolagen. Men "släng inte ut barnet med badvattnet"!  Alternativen behövs för effektivitet och valfrihet, för både de äldre och för elever/föräldrar och personal!

Till yttermera visso behövs möjligheten till "privata alternativ" också när kommuner, som Piteå, drar in och vill sluta med verksamheter, t ex skolor.
Friskolor kan då bli räddningen, när välfärden riskeras genom kommunala neddragningar!  Det vill säga om inte röda politiker säger STOPP. Det försöker de ofta göra, och kommer de att kunna göra genom att inlägga veto, om socialdemokraterna styr både riksdag/regering och kommun efter valet.

Det är ju faktiskt så att offentligt bedrivna verksamheter inte alltid är så bra som sossar (och vänstern) vill påskina. Det var inte så länge sedan som t ex äldreomsorgen (kommunal) i Piteå fick schavottera i riksmedia. Och hur kommer det sig att sosseregerade Norrbottens läns landsting har så stor omfattning av och stora kostnader för systemet med läkarstafetter? Är det bra skötsel?