Men hon har ju onekligen sagt mycket i andra frågor på senare tid, uttalanden som i vart fall delvis är rätt diskutabla eller som gör att man höjer ögonbrynen.
En som har en hel del att säga om utrikesministern som gärna sätter sig på försvarsministern, är Hans Lindblad, tidigare fp´s försvarspolitiske talesman - innan fp bytte namn till L och det ännu var det socialliberala partiet.
Det är t ex intressant att medan Wallström går ut deklarerar åsikter som uppenbarligen inte är genomdiskuterade i alla delar inom regeringen, och därmed desauverar försvarsministern, så slätar denne över det som skiljer dem.
Från Hans har jag fått hans precis nu publicerade och läsvärda artikel som Hans har på bloggen "Kungliga Krigsvetenskapsakademien".
Jag citerar Hans Lindblads inledning.
"Utrikesminister Margot Wallström överraskade vid Folk och Försvars konferens i Sälen genom att föreslå förändringar på ett annat område än sitt eget. Samtidigt visade hon begränsat intresse för en debatt om utveckling av säkerhetspolitiken.
Normalt brukar statsråd inte gå emot regeringspolitiken och plädera för omläggningar inom andra departements domäner. Det var dock ingen ny tanke hon förde fram när hon sade sig önska att en ”jämställd version av värnplikten återinförs, med både militära och civila delar”. Idén om könsneutral totalförsvarsplikt drevs först av Folkpartiet genom beslut vid landsmötet 1977, alltså för snart 40 år sedan.
I linje med detta ville partiet få till stånd direktrekrytering och grundutbildning till civilförsvaret, i första hand dess undsättnings- och räddningsenheter. Dessa hade bland annat de riskfyllda och tunga uppgifterna att söka ta sig genom brinnande och raserade byggnader för att under tidsnöd rädda instängda i skyddsrum. Jag kom att driva denna fråga i en rad försvarsutredningar under främst 80-talet."
Lindblad redovisar sedan fp´s förslag och skriver sedan: "Jag har ibland undrat vad som hänt om FP-förslaget godtagits. Vid den tidpunkt då riksdagen brådstörtat 2010 avskaffade värnplikten skulle merparten av räddningsenheterna ha varit bemannade med grundutbildad personal i betydligt lägre åldrar än i den tidigare organisationen.
Jag tvivlar på att riksdagen i så fall utan vidare avskaffat civilförsvarsorganisationen och dess pliktpersonal, eftersom de utbildade naturligtvis i respektive kommun var en värdefull resurs också vid fredstida stora olyckor och katastrofer. Medvetenheten om samhällets sårbarhet hade vid den tiden ökat, så det är svårt att tro att man utan vidare slopat vad som byggts upp."
"Om Margot Wallström tror att hennes tanke är ny visar det bara att hon inte vet vad hon pratar om. Hon talade i Sälen om ”civilister i beredskap ” och nämnde uppgifterna att ”förstärka migrationsverket, asylboende och agera vägvisare”. Vad talar för att just de uppgifterna ingått i en civil pliktutbildning? Det förefaller rimligare att utnyttja arbetsförmedlingen, och vägvisarna får väl rekryteras lokalt och helst inte med tvång.
När vi åtminstone under delar av året hade tiotusentals värnpliktiga under utbildning kunde man vid behov sända ”armar och ben” för arbetsuppgifter vid till exempel översvämningar, utan att soldaterna hade någon utbildning för just den uppgiften. De kunde också, liksom hemvärnet och orienteringsklubbar, användas för att söka efter försvunna personer. Nu finns inte de värnpliktiga men den senare uppgiften klaras bättre än någonsin genom civilsamhällets ”Missing People”."
Ja, Lindblad lyfter fram en hel del andra fakta också, som onekligen gör att man undrar vad Wallström vet och gör - i försvarspolitiska frågor. T ex betr NATO, och de undantag som Norge och Danmark alltid haft, men som få debattörer verkar känna till.
Läs därför gärna hela artikeln, länk här.
