Blockbildningen är olycklig, det visar debatten.
Dock blev jag positivt överraskad igen av Jan Björklund, och även av Annie Löf. Fr f a Jan var lugn och trygg samtidigt som han var aktiv. Göran Hägglund verkade nervös och skärrad. Reinfeldt blev arg en ggn, och märktes f ö knappt alls. Löfven verkade också lite nervös och hade en svår sits att samtidigt låtsas överens med sina blockkompisar och ändå inte bränna broarna till fp och c. V-ledaren körde sitt race, men lyckades inte så bra, liksom det gröna språkröret med hans svada utan större innehåll.
Åkesson var rätt nedtonad, kom inte in i debatten trots att han hade förslag som åtminstone ngn av de andra borde gillat. Det stora undantaget var givetvis flyktingpolitiken och invandringen, där Åkesson talade klarspråk om sin inhumana politik, om än han förgäves försökte ge intryck av att han var mest inv-vänlig... Där fick han rejält mothugg av samtliga andra, fullt förtjänat.
Som helhet en mycket intressant debatt, "lagom" livlig. Upplysande, men gav föga ledning ändå. Och blir nog en spännande valvaka. Beroende på dels hur debatten påverkat folk, och hur många som till slut bestämmer sig. Och hur.
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar