Nu vill Fredrik Reinfeldt göra moderaterna till ett statsbärande parti. Som sossarna länge ansetts vara, och ansett sig själva vara.
Ack ja.
Finns det något som mera tydliggöra att det är makten i sig som är det viktiga? Att idéer och ideologi kommer långt ner på prioriteringslistan. Om det ens är med. I och för sig menar jag att det varit så redan tidigare, men att så frankt och rått erkänna det! ¨
Vare sig moderaterna eller sossarna försöker dölja det.
Makten framför allt. Ändamålet helgar medlen. Så ser de på politiken. Och övriga partier ser de bara som stödpartier för sina resp koalitioner. Vill de små partierna vara med får de finna sig i vad det två stora partierna hittar på.
Vad är det då som de stora hittar på? Jo, de lyssnar ivrigt efter vad de tror är populärt. De söker attrahera något slags medianväljare. Men, ärligt talat, den väljaren finns inte. Den väljaren finns bara i spindoktorers och reklammakares fantasi...
Och även de stora partierna är så små i medlemstal att de faktiskt inte har tillräcklig markkontakt... Och medlemmar är ju bara till besvär. Ledningen bestämmer.
Vi har nu alltså två stora partier plus ett antal svansviftande småpartier, som helt frigjort sig från sida ideologier, och i stället bara vill vara valmaskiner för att vinna val. För att ledningen ska bevara eller uppnå Makten.
I Japan har vi ett parti som agerat på samma sätt, liberaldemokraterna. I skrivande stund sägs väljarna ha tröttnat på dem, och gett partiet avsked på grått papper efter runt 50 år vid makten. Partiets politik har inte haft någon faktisk politisk profil på länge. Det har genom sitt långa maktinnehav blivit ett kraftlöst intrument för byråkraterna.
Det finns både "riktiga" byråkrater, sådana som anser sig vara opolitiska och så finns de politiska byråkraterna, de som är idélösa utöver idén att ha makten. När dessa byråkratgrupper växer ihop, då har vi hamnat i en situation som är förödande för demokratins förtroende.
Hans Lindblad har kallat det att byråkraterna satt sig i förarsätet - och politikerna bara följer med - i baksätet. Det handlar inte bara om FRA-lagen utan blir allt tydligare över hela det "politiska" spektrat.
Vad är det som karaktäriserar statsbärande partiers agerande framför allt? Jo, populism i dess värsta mening. Att lyssna på folket borde vara en god idé, men hur ska folkets röst komma fram när folket inte får några alternativ? När det som partierna framför är en grå sörja, till förvillelse likadan hos alla! Reinfeldts moderater till och med säger att de vill vara lika som socialdemokraterna.
Vad ska man tro?
Ja, självfallet måste sossarna protestera och säga att moderaterna bara försöker lura väljarna. Givetvis har de rätt, men på samma sätt som som sossarna försöker lura väljarna med sin politik.
De måste elda sina kärntrupper med att måla upp skillnaderna till den lede fienden. Men det faktiska innehållet är svårt att se skillnaderna på.
Båda partierna är i grunden rätt konservativa, med en patriarkal syn på samhället. Och framför allt är de överens om att det viktigaste är Makten.
Och den vill de egentligen bara förvalta, att förändra utifrån någon idéologi, nej det vore för farlig marknadsföring.
Tror de.
Därför slåss de i ett inbillat mittfält. Med marginellt olika förslag, utan ideologisk förankring.
Tänk om de har fel! Vad händer den dag tillräckligt många väljare anser sig lurade? När de inser att det inte går att lita på partier utan idéologisk ledstjärna!
När väljarna inte ser någon skillnad på politiker och byråkrater.
Vad händer när tillräckligt många väljare vill ha alternativ att välja på? Faktiska alternativ. När de vill ha politiker med idéer, och som vill sätta sig i förarsätet!
När demokratin är så befläckad av makthungriga politikerbyråkrater, kommer väljarna då att vända sig till nya partier, och hur ser de ut? Blir det av typ piratpartiet, som vill värna integritet och rättssäkerhet, eller blir det typ sverigedemokraterna, som spelar på fördomar och rädsla för det nya?
Eller kommer byråkratpolitikerna då ha den fullt utbyggda kontrollapparaten över oss väljare att vi aldrig får chansen att välja bort de partier vi inte vill ha.
Då har vi verkligen fått 100%igt statsbärande partier.
Men demokratin försvann.
---
Tillägg. Vill påpeka att kommentarerna föranlett mig göra ytterligare preciseringar och utveckling av ämnet. Glöm därför inte att läsa även kommentarerna. Och kommentera gärna själv!
Jag är en man i mogen ålder med brett samhällsintresse på socialliberal grund. Därtill mycket musikintresserad. Det är främst samhällsintresset som dokumenteras här, enstaka notiser av privat eller allmän karaktär kan förekomma. I likhet med Lord Acton (brittisk liberal på 1800-talet) anser jag att: ”Makt verkar korrumperande, och absolut makt korrumperar absolut. Stora män är nästan alltid dåliga män. Det finns ingen värre irrlära än att ämbetet helgar dess innehavare.”
6 kommentarer:
Lars-Erick, detta är en intressant diskussion. Som du kanske sett i kommentarstråden till ett tidigare inlägg på min blogg, finns där en f d sosse som talar sig blå för att PP ska satsa på en Kandidatförsäkran istället för att våga sätta sin lit till att den som kandiderar följer det egna samvetet och att det står i samklang med PP:s program.
Sverigedemokraterna brukar annars anklagas även för politikerförakt, som ju du sprider med dina uttryck i blogginlägget (låter vara osagt om det är med eller utan rätt).
Rädsla för "det nya"... ja om det nya är bränder som sprider sig från förorterna och utåt, eller imamer som predikar hat, fanatism och västvärldens undergång, så finns det nog en rädsla för "det nya" - som är befogad. Har inte etablerade partier modet att ta tag i frågorna, så kommer det helt förutsägbart att dyka upp politiska alternativ. Att försöka motarbeta dem med mekaniska stämplar (som även du gör) är dömt att misslyckas.
Det är ett mardrömsscenario du beskriver. Tyvärr ser det ut som en tänkbar framtidsbild.
Minns en underrättelseanalys jag tvingades skriva om Nigeria i början av 90-talet. I samband med något av den upplysta och välmenande makten (minns inte diktatorns namn) kontrollerat partiellt försök till demokratisering planerade man att inrätta tvenne politiska partier, det ena "lite till höger" och det andra "lite till vänster".
Man kan komma till samma resultat från två håll.
Det allra mest fasansfulla som skulle kunna hända i svensk politik vore en stor koalition mellan (m) och (s). Sen behöver vi inga val.
Yes, farmor, jag såg det. Jag har svårt att se att den som kandiderar för pp skulle gå emot sitt partis huvudprinciper, men det är typiskt för det politiska klimatet idag att många anser piska så viktig.
En faktor idag, som inte fanns tidigare, är de låga medlemstalen i partierna. Tidigare vaskades kandidater fram genom troget arbete inom partiet, diskussioner, studiecirklar och stegvis anförtrodda uppdrag. Man kände kandidatens kvalifikationer och inställning. Idag är partierna så små att de blir själaglada åt varje nu medlem, som vill visa framfötterna att denne genast överöses med anbud om uppdrag. Dvs partiet köper grisen i säcken.
Därför vill de (partiledningarna) också ha skriftliga försäkringar om lojalitet.
Trots att partiledningarna knappast alltid kan anses lojala mot egna program och principer...
Patrik i Ä/Skåne.
Du beskriver "det nya" i termer som klart visar att det är just rädslan för invandrare som du tycker är befogad och att det är det som är nya partiers kännetecken. Och grund. Vilket ju - officiellt - sd förnekar eller i vart fall vill tona ner kraftigt. Så denna din inställning kan jag på intet sätt instämma i.
Däremot så är jag mycket kritisk till både denna och föregående regerings immigrationspolitik. Det framgår av åtskilliga inlägg på mina bloggar. Men mina invändningar faller nog inte dig i smaken. Felaktig, men inte för generös, så kan mitt betyg sammanfattas, men vidareutveckling av det ryms inte här och just nu.
Betr politikerförakt. Självfallet kan det synas som en överdriven generalisering det jag skrev om dagens (stora) partier och partiledningar. Därför vill jag, som själv varit aktiv politiker, påpeka att jag har stort förtroende för väldigt många aktiva politiker, spec då på lokalplanet. De arbetar ideellt och för det de tror på.
Samtidigt så har dock denna inställning tunnats ut under senare år. Man går alltmer efter partipiska. Och framför allt på partiledningsnivå verkar ideologin försvunnit, vilket gör piskan än mera vidrig, när den bara används för makten.
I den mån jag sprider "politikerförakt" så avser jag inte alla som är politiskt verksamma, däremot måste jag erkänna att jag idag inte har mycket förtroende för just några i något partis ledarklickar. De är vindflöjlar i maktens tjänst.
Per S. Ja, vi verkar uppleva läget mycket likartat. F ö chattade jag idag faktiskt med en volontärarbetare i Nigeria (just det) om det politiska läget där. Och det verkar inte bättre idag än det du beskriver. Makthungriga korrumperade politiker, som inte vill släppa fram folket på riktigt.
I mörka stunder ser jag riksdagspartierna entusiasm för FRA-lagen som ett tecken på samma sak. Att genom kontroll göra val onödiga.
Då kan man som förevändning ha att för folkets bästa så skapar man en koalition mellan s + m.
De som inte gillar det, de sållar FRA bort.
I terrorbekämpandets namn.
Skicka en kommentar