Svensk skola inte så bra som vi velat tro.

Häromdagen nåddes vi via media om uppgiften att svenska elever halkat ner vad gäller läskunnigheten. Fortfarande bra, men andra länder hade gått om oss.
Nu hör jag också att elevernas kunskaper i naturvetenskap inte heller är lysande. Där låg vi inte i topp tidigare, men har nu halkat ner en rejäl bit ytterligare.

Och sossarna tvekar och velar fortfarande om de behöver ompröva sin skolpolitik. Ack, ja.

Nyligen fick vi också läsa att regeringens (läs, fp-ministrarnas i utbildningsdepartementet) förslag till ett “lärarlyft” hotade att bli ett fiasko.
Inte så att förslaget i sig var dåligt, utan pga att kommunerna var sena och snåla med att ställa upp med sin blygsamma andel.
Det hela gick ut på 30.000 behöriga lärare skulle få chansen att vidareutbilda sig och fördjupa sina kunskaper med till stor del bibehållen lön, staten skulle stå för större delen av kostnaden, och kommunerna en mindre del.

Nog verkar det behövas ett lyft av den svenska skolan, bl a genom att lyfta lärarnas kunskaper. Elevernas resultat tyder inte på att det är riktigt bra idag. Och kanske har vi i Sverige trott att vi varit världsbäst (vi tror ju ofta det) på lärarutbildning. Tar man av skygglapparna så är uppenbarligen den mycket bättre på andra håll. Trots att svenska myndigheter och lärarutbildare inte insett det.

Ylva avgår, dagens nyhet fredag 30 nov

Dagens nyhet idag lokalt, 30 nov, är förstås att Norrbottens-Kuriren meddelar att Ylva Strutz avgår som gruppledare för folkpartiet i Luleå. Av hälsoskäl. Hon har varit en slitvarg, men om hälsan inte står bi så är det ju klokt att lägga av i tid. Ingen, säger ingen, tackar den som sliter ut sig på att arbeta politiskt...

Dagens nyheter igår.

Dagens inhemska nyhet för mig var artikeln i Nu om Sepideh Erfanis bekymmer med inte bara ex-man utan även med iranska och svenska myndigheter. Alla män klarar inte av att frun engagerar sig i det nya landets politik. Det blir en oöverstiglig kulturkrock.
Att såväl iranska som svenska myndigheter krånglar eller visar ointresse är tyvärr ingen nyhet, egentligen.

Den internationella nyheten var förstås försöket till statskupp i Filippinerna. Uppenbarligen finns ett stort missnöje med presidenten Gloria Arroyo pga utbredd korruption. Nu är ju inte militärkuppen det bästa sättet att få en ändring, i vart fall inte om den ska vara demokratisk. Problemet när det var presidentval var att det inte föreföll som att det fanns någon bättre kandidat heller. Antingen är det mer eller mindre suspekta kändisar eller så är kandidaterna rekryterade ur samma lilla politisk/ekonomiska elit.

Är det fel att "rika" kan fly?

Av Göran Johanssons utspel om flyktingar, liksom de som i större el mindre grad håller med honom, att döma är det tydligen fel om folk med ekonomiska resurser lyckas fly till Sverige.
Varför det?

Flykting blir man pga förföljelse (politisk), tortyr etc i sitt hemland. Det är inte något som är inkomstprövat. Det drabbar både fattiga och "rika". Ska den som har lite pengar inte anses skyddsvärd, om hon/han förföljs för sina åsikter?

Dessutom tycks s-Göran Johansson och hans eftersägare tro att den som flyr alltid "har pengar". Fel, det verkar minst lika vanligt att flyktingen har det så pressat i sin tillvaro att han/hon LÅNAR pengar för att fly undan förtrycket.

F.ö. brukar de som nu instämmer i GJ:s argument anklaga flyktingar och invandrare (utan att bry sig om att skilja på dessa grupper) för att leva på svenska skattepengar. Då borde det vara bra om "rika" kommer hit, inte de "fattiga"... Men logik i denna fråga är inte det om utmärker vare sig Göran Johansson eller de flyktingfientliga.

Pinsamt av Göran Johansson om flyktingar och smuggling

Inte har Tobias Billström, migrationsministern, tidigare gjort något speciellt intryck på mig. Men radiodebatten med sossarnas starke man i Göteborg, Göran Johansson klarade han med bravur. Han betecknade dennes utspel om flyktingpolitiken som pinsamt och populistisk och påpekade bl a att Johanssons förslag stred mot flera internationella överenskommelser om flyktingars rätt till individuell prövning.

När jag först läste om Göran Johanssons utspel så blev jag rädd att han skulle få hejarop från rasister och flyktingfientliga grupper. Precis så blev det, inte minst på internet kunde man genast se hur GJ sagt det “vanligt folk” ansåg, att äntligen har en politiker “visat mod” när han sagt att Sverige ska kasta ut flyktingarna. Självklart övertolkas gärna hans uttalande, men han har sig själv att skylla då det var fullt av hopblandningar och konstigheter.

De som är fientliga mot främlingar, de blandar i likhet med GJ ihop flyktingar och invandrare. De bortser helt från såväl svenska lagar som internationella konventioner till skydd för utsatta grupper. De talar om Sveriges “renhet”. Nu tar man också upp detta med smugglingen. Och (s)-kommunalrådet i Göteborg tjatar på om det orimliga i att smugglare tjänar pengar på flyktingarna. Det är lätt att hålla med om, men det är inte flyktingarnas fel att skurkar utnyttjar deras situation. Det är helt galet att klämma åt flyktingarna i stället för de brottsliga smugglarna.

Göran J blandar också in Göteborgs problem att hitta bostäder åt flyktingarna med smugglingen. Det är helt poänglöst att göra så. Åter igen, det är inte flyktingens fel att inte olika kommuner har nog med bostäder. Det minskar inte deras skyddsbehov. GJ verkar inte heller veta att Sverige saknar ambassad i Irak, och att Sverige därför inte kan ge visum, alltså är alla flyktingar “illegala”. Återigen, det är Sverige som är en orsak till marknaden för smugglarna, inte flyktingarna. Men väl i Sverige så klarar de flesta de tuffa kraven för att anses som skyddsberättigade flyktingar.

Göran Johansson har rätt i att Sveriges kommuner borde ta sitt ansvar och ta emot flyktingar proportionellt till befolkningen liksom att det behövs en effektivare svenskundervisning och snabb utlotsning på arbetsmarknaden (på deras kvalifikationer, alla kan inte städa), men det ger ingen som helst anledning att straffa flyktingarna för dessa brister i Sverige!

Det är tragiskt att en ledande socialdemokrat som Göran Johansson spelar främlingsfientliga krafter i händerna på detta förvirrade sätt. Jag vill inte tro att det är meningen, men han lägger sig pinsamt nära sverigedemokraterna med sitt ställningstagande.

Utvisa brottsoffer ?

Är det rimligt att utvisa brottsoffer?

“Utvisa alla insmugglade flyktingar”, säger Göran Johansson, legendariskt s-kommunalråd i Göteborg, enl DN 27 nov. Han kan inte acceptera att någon tjänar pengar på flyktingarna katastrof. Därför vill han utvisa, inte smugglarna, utan flyktingarna.

En märklig slutsats. Den betyder ju att om någon utsätts för ett brott, så ska offret straffas. Det rimliga är annars att brottslingen, smugglaren, straffas. Liksom att grunden för den brottsliga verksamheten bekämpas, om möjligt undanröjes.

I och för sig kan det inte i alla situationer fördömas att flyktingar smugglas ut ur ett land där de förföljs och till ett land som kan ge dem skydd. Det omoraliska är när smugglarna tar (skamlöst) betalt – och ofta genomför smugglingen på ett för flyktingen mycket riskabelt sätt. Men exempelvis under andra världskriget kom många flyktingar till Sverige som insmugglade. Och där smugglaren inte tog betalt utan vägleddes av humanitära skäl.

I det aktuella fallet med irakiska flyktingar så beror det på den kaotiska situationen i Irak, med hot, mord och ett, i praktiken, pågående inbördeskrig. Främst ansvaret för det är hur den den “darriga” regimen i Irak liksom USA (med allierade) (miss)sköter sig där. Men också hur svenska myndigheter ser på asyl- och viseringsfrågorna. Det är det som är orsaken till att det är lönsamt med människosmuggling. Inte flyktingarnas fel.

Jag tror inte att Göran Johans(s)on har de minsta sympatier för Sverigedemokraterna. Inte desto mindre så blåser hans uttalande under de främlings- och flyktingfientliga krafterna, ger dem ett indirekt stöd.

Piteå fegar betr flyktingmottagning.

När jag först läste om att Piteå kommun skulle ta emot 50 flyktingar per år i tre år (alltså ynka 150 föredelade på en treårsperiod) så infann sig genast frågor.
Ett var just det märkligt låga antalet. Det märkliga i det förstäktes av att det tydligen inte förkommit något egentligt mottagande under flera år.
Ett annat frågetecken är att kommunen uppenbarligen får mycket generöst med pengar från staten för detta. Den misstanke jag får är att det går med vinst för kommunen, och då inte bara indirekt genom fler invånare och därmed konsumenter i samhället. Eller så blir det statligt avlönade kommunala administratörer och “hjälppersonal” av stora mått, vilket även ökar skatteintäkterna.

Visst finns det en viss ovilja hos alltför många (även pitebor) emot allt som är nytt, däri inbegripet folk som kommer från andra länder, vare sig de är flyktingar eller vanliga invandrare (som alltså inte får bidrag!). Men graden av motstånd beror på hur frågor ställs!
Ofta är det just en rädsla för det okända. Som försvinner så fort man verkligen möter människan bakom etiketten. Man glömmer också att utan de som kommit hit från andra länder skulle Sverige stanna – och att en stor del av de som kallar sig för svenskar faktiskt själva har utländsk härstamning.

När jag så erfar att det antal flyktingar som Piteås politiker gått med på att ta emot bara är en tredjedel av vad som faller på kommunen lott enl Integrationsverket, då blir jag bedrövad, ja skamsen å kommunens vägnar. Menar verkligen kommunledningen att Piteå inte klarar av att ta omhand ens den andel som vi borde ta, på ett bra sätt?

Kommunens ledande politiker borde i högre grad sprida kunskap om dels behovet av “nya svenskar”, dels om det humanitärt viktiga i att ta emot flyktingar. Flykting är ju per definiton en som flytt undan krig, terror eller annat förtryck i sitt hemland. Flyktingbeslutet som fullmäktige tog den 19 november, det ser jag som att Piteå fegar ur sitt ansvar.

Fusk?

Ännu en av alla dessa utredningar och “uppskattningar” av fel i utbetalningar inom de s.k. transfereringssystemen (det som alltmer kallas “bidrag”, men som till övervägande del är försäkringssystem, låt vara med blandad finansiering) har kommit.

Hur lyfter då media fram denna? Onödig fråga, eftersom det tycks vara en naturlag att det sker under rubriken “fusk”.

Då kan man notera att det även denna gång är uppskattningar, dvs mer eller mindre kvalificerade gissningar. Inte dagens sanning således.

Samt att hälften av felen inte ens i dessa gissningar är fusk, utan fel i systemen, felaktig hantering av tjänstemännen ex-vis på Försäkringskassan m fl myndigheter. Ofta(st?) beroende på invecklade och svårtolkade och ologiska bestämmelser. Det man frågar sig är hur mycket av det som kallas fusk som också beror på svårtydda regler?

För min del ser jag som den logiska slutsatsen av denna utredning att reglerna måste göras enklare, omöjliga att missförstå. Samt att handläggarna ska få bättre skolning i vad reglerna faktiskt innebär. Självfallet ska allmänheten också få bättre information om de förhoppningsvis förenklade reglerna.

När detta är genomfört kan media (och Allianspolitiker) med större berättigande prata om “fusk” för det svinn som därefter eventuellt finns kvar.

Städa trappan uppifrån!

Ny kampanj behövs: mot användande av svartjobb.

Allianspartierna, först i opposition och nu i regeringsställning, har fört en kraftfull kampanj emot “bidragsfusk”. Låt vara att den till vissa delar varit överdriven och att därmed ordet “bidrag” fått en vidare betydelse än tidigare. Att få en försäkringsersättning, som man själv i större eller mindre grad själv betalt in avgifter för, det kallas numera att “få bidrag”. Men effekt har den haft. Sjuka vågar inte vara hemma utan går till jobbet och smittar ner andra. Arbetslösa och långtidssjuka får allt oftare göra sig av med kåken eller bilen och leva precis på eller under existensminimun.

Detta medan samhällets toppar, visar det sig nu allt tydligare, själva sätter sig över lagar, regler och vanlig anständighet genom att inte bara bevilja sig höga löner utan även genom att strunta i teve-licensen (ok, den är ett otyg, men man ska ju betala den), genom att ha barnflickor svart städhjälp i åratal utan att betala skatter och lämna in arbetsgivaruppgifter, genom att anlita svartjobbare vid omfattande ombyggnationer och att strunta i om och hur bygglov fåtts. Barnomsorgsavgifter betalas inte, det fifflas med bostadsrätter och förturer etc.

Vi ser också hur riksdagsledamöter utnyttjar sin ställning in absurdum för att låta skattebetalarna stå för resor som kanske inte formellt är fel (eftersom de själva bestämmer vad som är fel och vem som bestämmer det), men som alla andra, för vilka lagar och vanliga regler gäller, får betala själva.

Detta beteende, hos ledande politiker och politiska tjänstemän med goda ersättningar, är förödande för det allmänna rättsmedvetandet, och skapar dessutom politikerförakt.

Det som regeringen nu, och i synnerhet moderaterna, och gärna med stöd av oppositionen, som ju inte är så änglavit heller, borde göra, det är att starta en kampanj emot allt “svart”.
Det bör börja med en rejäl och oförbehållsam avbön. Och sedan ska det städas från toppen!
Det som är klara lagbrott ska tas om hand den vägen. Det som är olämpligt men inte (längre) olagligt rent juridiskt ska också snyggas till, betalas och slutas med.
Exempelvis måste riksdagens reseregler skärpas, och reseräkningarna kontrolleras. Det kan inte vara den enskilde ledamötens privilegium att bestämma att en resa som i huvudsak är privat ska anses som en resa i tjänsten. Jämför gärna med kraven på att utomstående nu ska bedöma föräldrars rätt att vårda sjuka barn.

Jag anser detta är viktigt för regeringens – och alla politikers (idag svärtas ju ideellt arbetande fritidspolitiker ner av topparnans uppförande) – trovärdighet!

Självfallet måste det samtidigt ordentligt redas ut vad som är “svart”, så det stämmer med rättsmedvetandet. T ex är det ju olagligt att anlita svarta barnflickor. Men det är ju orimligt att hårddra det så att man inte kan anlita en grannflicka för någon enstaka gång utan att anses agera svart. Det måste också vara helt OK att grannar eller släktingar hjälper varandra med småsaker och utan att pengar används, eller bara i försumbar mån.
Det måste gå att hitta en väg som klargör att hjälpsamhet är bra och lagligt, men att systematiskt nyttjande av t ex byggjobbare etc utan kvitton och redovisning är det brottsliga – för båda parter. De nya reglerna om hushållsnära tjänster bör, trots att de har sina tveksamheter, och knappast hjälper medel-Svensson med städbehov, vilket väl var meningen, ändå eliminera en del svarta företeelser i den sektorn.
Men framför allt måste “städningen”ske från toppen av trappan, om den ska resultera i en mindre svart sektor.

Vattenläckor!

Enligt media så läcker det i vattenledningarna i Sverige. Ca 10 % lär försvinna på vägen.

En annan intressant uppgift är att det kostar ca EN krona per kubik att producera vattnet.

Men, åtminstone där jag bor, kostar det mycket mer att få det levererat. Drygt 15 kr kubiken. Alltså, femton ggr mer kostar det att få hem vattnet än att producera det. Ändå är nog inte min kommun en av de dyraste.

Så nog är det stora "läckage". Möjligen på mer än ett sätt.

Schenströmsaffären blev en moderataffär.

Den affär som startade som en blöt krogkväll för jourhavande Ulrica Schenström, har alltmer utvecklat sig till en moderataffär, där alltför många moderater visar sig ha köpt svarta tjänster på olika sätt. På sätt och vis är det synd, eftersom det olämpliga var att den person som hade ansvar för rikets katastrofberedskap inte höll sig nykter. Och, jag tjatar om det, att media inte är så bra på att hålla koll på olika makthavare innan de trampar i klaveret så övertydligt som fru Schenström gjorde. Det är ett demokratiskt problem att så få känner till vilka som verkligen har makten, förutom ministrarna.

En randanmärkning kring just krogbesöket. När en del debattörer vill påskina att det inte skulle ha blivit någon affär om det varit en manlig statssekreterare som suttit där med en kvinnlig journalist så är det dels ett högst diskutabelt påstående. Dels ligger i det att de menar att onykterhet under Sveriges viktigaste jourberedskap inte är något anmärkningsvärt. Det är inte försvarbart vare sig det gäller en man eller en kvinna.

Självfallet vill oppositionen nu påskina att detta med politiker som anlitar svarta tjänster är något typiskt moderat. Förhoppningsvis glömmer vi inte att exempelvis Thomas Bodström och Mona Sahlin haft svarta barnflickor. För att bara dra ett exempel. Men visst är det störande många moderater nu som visar sig inte vara bättre.
Förutom de som avgått så är ju inte heller Anders Borg, Tobias Billström, Eva Björling, Christina Husmark Pehrsson helt rena. Det ska bli intressant att se vad Fredrik Reinfeldts uttalade oro över den moderata skatteomoralen leder till. Oro i leden? Missnöje över Reinfeldt? Nya avslöjanden och avböner? Förändrade skatteregler? En mängd i tysthet gjorda skatteinbetalningar i efterskott? Eller bara en etikdebatt...

Den moderata moralismen över bidragssamhället har ingen som helst trovärdighet när deras toppgarnityr i sådan utsträckning inte följer gällande skatteregler. Är det fel på lagarna ska de ändras och de skall vara lika för alla. Det kan inte vara ett privilegium för en politisk överklass att sätta sig över reglerna. Det fungerar för övrigt inte heller, utan resulterar i ett skattemoraliskt moras och kaos.

Ett enstaka feltramp kan vara förklarligt, men inte medvetna kontinuerliga överträdelser.

Schenströmsaffären tar nya vägar. I sig har den mängder av aspekter, varav inte alla fått någon större uppmärksamhet.

Allt fler moderater oroas av de ständiga affärerna, helt förklarligt. Allt fiffel i toppen och Reinfeldts minst sagt dåliga ledarskap. Och en och annan skribent försöker leda i bevis att om inte Ulrica varit en kvinna så hade det inte blivit en affär, vilket jag tycker verkar vara ett mycket krystat sätt att komma undan nyckelfrågorna. Sossarna jublar förstås över alla gratispoäng de bjuds på av de nya moderaterna, och angriper med illa dolt partinit. Jag tror dock knappast att folk glömt de ständiga skandalerna under sossarnas tid. Deras moral var inte bättre, och det var en anledning till att de röstades bort från makten.

Det tragiska är att de nya makthavarna inte verkar vara bättre. Främst de nya moderaterna gick till val på att bekämpa fusket, mer eller mindre påhejade av de andra allianspartierna. Därför är det en ödets (?) ironi att de (också) ertappas med fingrarna i syltburken. Att deras moraliska, för att inte säga moralistiska, angrepp på den socialdemokratiska fiffel- och bidragskulturen visat sig vara ett svartbygge.

Makthavares nonchalans inför gällande lagar och regler sprider sig, legitimerar att vanligt folk tar efter. OK, de flesta har kanske gjort något under sitt liv som de ångrar. Men det får vara någon måtta. Det normala är också att det är enstaka övertramp. Därför känns det märkligt när det t ex visar sig att de moderata toppolitikerna Carl och Charlotte Cederskiöld inte bara anlitat svart städhjälp en gång i tiden utan att de gjort det intill nu under tretton års tid. De har naturligtvis varit helt medvetna om det felaktiga, och de har haft råd att betala vitt. En sjuka som verkar vara vanlig bland välavlönade makthavare, oavsett partitillhörighet.

Makt korrumperar. Därför gäller det att se till att makt inte blir fullständig, att det finns alternativ till dagens makthavare. Helst trovärdiga alternativ.

Schenströmaffären rullar vidare.

Reinfeldt erkänner slutligen att Ulrica Schenström hade jouren den aktuella krogkvällen. Illa, mycket illa. Vidare säger han att hon inte berättat tidigare om mängden alkohol hon drack. Illa, mycket illa av Ulrica och dåligt av Fredrik att inte ha fått ur henne detta tidigare.
Reinfeldt påstår sig nu ha avskedat henne, trots att hon uppger sig ha tagit avsked själv. Varför, för att Reinfeldt vill ge ett senkommet intryck av handlingskraft?

Samt så har förundersökning om mutbrott inletts. Självklart.
Det är av någon anledning sällan sådana utredningar leder till åtal. Varför? Sverige är knappast så befriat från mutor som den officiella bilden är. Visst var det ett mutbrott, i moralisk mening. Om än tämligen ringa. Men mutor handlar ju just om moral, eller frånvaro av moral. Och ett tecken på dåligt om döme.

Först sägs att Schenström inte får en krona som fallskärm, men så avslöjas det att ett regeringsbeslut i all hast ger henne två årslöner, dvs ca två miljoner. Märkligt framhastat och med vilken (reell) motivering?

I radions ventil för vanligt folk, Ring P1, framkastar flera personer att det hela är en komplott av Aftonbladet (tillsammans med TV4?). Att det är underligt att AB hade en fotograf där och att journalisten satt “konstigt vriden”, varvid menas att han vred sig för att bli fotad. Tja, vem vet? Men nu tar journalisten också ledigt. Flera kvinnor (varför?) anser att detta att fru Schenström satt och drack och hånglade på krogen med en journalist inte är så märkvärdigt, att det var onödigt att dra upp det till en nyhet.

Och Nicola Klase, som ska ersätta Schenström, hon sägs ha köpt svarta tjänster. Ack ja. Måhända ligger det något i att de “nya moderaterna” växt för snabbt. Att de inte har tillräckligt med erfarna och kompetenta människor att placera på alla poster. Reinfeldt sägs inte kunna lita på mer än halva sitt parti, dvs inte på de erfarna gamla moderaterna. Och de “nya” verkar mesta vara fifflare...

Schenströmaffären rullar alltså vidare åtminstone någon dag till. Samtidigt som jag hittills inte sett någon skriva just om journalisternas bristande granskning av f.d. makthavaren Schenström, före krogkvällen med jour.

Fel, fel och fel. Av både Reinfeldt, hans högra hand och av media.

Schenströmsaffären – vem lurade vem? Ett flertal dubbelfel.

Knappt har jag skrivit min kommentar om att media borde ha granskat makthavaren Ulrica Schenström FÖRE det hon drack för mycket vin med en journalist, så tog hon time-out. (Ett begrepp som blev känt i och med Mona Sahlins klavertramp på 90-talet.) Några timmar senare så går Schenström ut och meddelar att hon inte bara tar lite ledigt, utan faktiskt avgår.

Klart är att detta är en fråga med många vinklar. Den avslöjar svagheter hos Reinfeldt och moderaternas ledning, likaså i krisberedskapen, liksom hur media behandlar makthavare. Det är en fråga med moraliska aspekter liksom politiska. Självklart gnuggar oppositionen händerna över den blotta som Reinfeldt och Schenström bjudit på, och till och med moderat press är irriterad.

De många aspekterna gör att frågan inte bör dö bara i och med Schenströms avgång.

Att Schenström nu insett att hon uppträtt olämpligt visar i alla fall att hon har något slags omdöme. En person i hennes maktställning kan möjligen prata med en journalist över en bit mat och en öl, men vara säker på att hon inte blir det minsta påverkad. Hon måste också vara medveten om att hon inte bara är intressant som källa för journalisten utan också kan tubbas att säga för mycket. Den risken ökar självfallet med antalet vinglas som konsumeras. Det finns också gränser för hur mycket man får bjuda eller låta sig bjudas på i situationer som denna. Nitton glas vin förefaller med råge passera den gränsen. Med så mycket i kroppen kan möjligen en och annan stå upprätt, men omdömet är sannerligen inte glasklart.
Schenström har uppenbarligen inte genast informerat Reinfeldt fullt ut vad som förekom vid krogbesöket. Indirekt har både hennes och Reinfeldts slirande bekräftat att hon hade jouren för krisberedskapen. Allt detta är högst klandervärt. Ur rikets säkerhet är möjligen det sista farligast.

Reinfeldt verkar nu mycket ledsen över det hela. Det visar att hon var viktig för honom. Detta trots att en regeringen närstående källa uppfattat henne mera som en brevbärare. Hon hade faktisk makt, och hon var den som i mycket styrt honom och dessutom agerat städgumma åt honom när obehagliga beslut skulle verkställas. Hon har fått hålla i kvasten. Till slut tvangs hon att hålla i kvasten för att avskeda sig själv. Reinfeldt mäktade inte. Hela affären visar än en gång Reinfeldts dåliga handlag i personfrågor, han bagatelliserar och velar tills situationen blir övertydligt akut. Därigenom förlorar både han och regeringen trovärdighet. Var är handlingskraften, för att inte säga krisberedskapen!

Mediaaspekten så. Schenström var närmast geniförklarad som de nya moderaternas PR och mediaexpert. Den som kunde manipulera media och plantera nyheter som hon ville. Hon var spindoktorn som kunde styra media, men som själv föll pga klantig hantering av media. Hon var en makthavare som agerade som en doldis. Få, utanför en liten skara journalister (som hon friskt utnyttjade) och några få politiker kände ens till hennes namn. Än färre tycks ha uppfattat att hon var den makthavare hon var. Om media insett det skulle de inte satt sig i hennes knä och pimplat vin med henne utan hårdgranskat henne – långt innan detta inträffade.
Schenström kontrollerade allt och alla. Ingen fick prata med media utan att hon visste och godkände detta. Nu kunde hon inte kontrollera sig själv, men borde inte detta kontrollbehov hos henne ha gjort att några varningsklockar klämtat – hos media och hos Reinfeldt?

Summa. Schenström gjorde en massa fel. Reinfeldts underlåtenhet och ickeagerande visar på allvarliga brister i hans ledarskap. Anders Pihlblad/TV4 gjorde fel (för stor krognota och allmänt olämpligt agerande), men också press, radio och TV har gjort fel som underlåtit granska Schenströms makt och agerande medan hon ännu hade det, dvs före vin- och hångelkvällen. Därför måste både media och Reinfeldt allvarligt tänka igenom sitt agerande resp ickeagerande.