Kärlek - vad är det?

Skönlitteraturen handlar till största delen om kärlek, i en eller annan mening. Mest då om kärlekens komplikationer, hur den uppstår, om svek, om förlorad kärlek.

Men vad är kärlek? Det är inte så enkelt att definiera, trots allt som skrivits om den. Är det en för svårfångad känsla? Dessutom finns så mycket som kallas för kärlek.

I dagens samhälle talas det mindre om kärlek än om sex. Varvid man kan få för sig att sex är detsamma som kärlek. Vi har t ex detta sorterande i homosexuella och heterosexuella. Varmed avses kärlek mellan personer av samma kön eller av olika kön. Eller... nej. Vad det egentligen innebär är en sortering av sexualitet efter könstillhörighet.

Låt mig då påstå att sex inte är detsamma som kärlek. Och kärlek mellan två människor är inte detsamma som att det är en (uteslutande) sexuell relation.
Däremot så ingår sex oftast som en (viktigt) del i en kärleksrelation. En kärleksrelation börjar ju ofta(st) med en förälskelse som inkluderar åtrå.

Dock, det är ju helt uppenbart att det förekommer mycket sex som bara beror på mer el mindre tillfällig fysisk åtrå, men inte mer. Man bryr sig egentligen inte om varandra, söker bara tillfredställa sitt eget behov.
Åtrå och sex, som inte alltid är sammanfallande med respekt och integritet, är för snäva begrepp för att definiera kärleken.

Och det finns mycken kärlek som inte ens i normalfallet inkluderar sex!
Olycklig, ej besvarad kärlek, är ett exempel på det, men också ett bevis på att kärleken mellan två personer inte är osjälvisk. Den som älskar en annan person  vill se sin kärlek besvarad! I det ligger en egoism.

Den som bara älskar sig själv upplever dock den egoistiska "lyckan" av besvarad kärlek...  Men är inte till glädje för några andra. Visar varken ansvar eller respekt för medmänniskorna.

Den gudomliga, helt osjälviska, kärleken finns nog knappast mellan vanliga människor. Det närmaste är möjligen en förälders kärlek till sina barn. Dvs när den inte innehåller baktanken att barnet-barnen ska ta hand om en (eller till och med försörja en) när man blir gammal och skröplig. Föräldrar bryr sig och tar (i normalfallet) hand om sina barn - i kärlek.
Barn känner nog (oftast) också en tacksamhet, en känsla av kärlek till sina föräldrar även sedan de vuxit upp och blivit självständiga. Föräldrarna har brytt och bryr sig och barnen bryr sig. Ömsesidig kärlek och respekt.

Sett i ett större sammanhang är familj och släkt så tycker jag mig se kärlek också. Men tyvärr också dess motsats, dvs likgiltighet, ointresse, ansvarslöshet, både makthavare och andra som inte respekterar människans behov av integritet. Det är en kamp mellan ont och gott.

Så är den stora faran politiker och andra makthavare som bara ser till sina egna intressen, sin makt, en fara för ett gott och demokratiskt samhälle. Jag vill gärna se politiken som ett sätt att göra gott, dvs att i kärlek till människor göra samhället bättre att leva i. Att respektera integritet och frihet, men också visa ansvar, värna och stödja de svaga, att kämpa både för frihet och rättvisa och socialt ansvar. Det är ett sätt att visa kärlek i djupare mening.

Förhållanden som endast bygger på sexuell åtrå, de lär ha svårt att hålla i längden. Och en värld som regeras av egoism och utan kärlek till medmänniskorna, den lär inte heller överleva så länge.

Kärlek är att bry sig om och ta hand om varandra. I stort och smått.

Barnporr och Jan Myrdal

Nej, ingen vettig människa kan ha något till övers för barnporr, dvs för foton som visar hur barn utnyttjas och förnedras. Har varit en debatt kring detta senaste dagarna, som jag tillbringat genom att bränna bensin på semestervägarna.

Men, bilder på nakna barn är inte per definition porr. Och tecknad serier med barn, de visar inga utnyttjade barn. De är rena fantasier, som knappast skadar någon - även om jag inte kan fantisera i de banorna.
Nu är det åter på gång moralpanik och skamlöst utnyttjande av denna panik för att dels "rädda" barnporrlagen, som tydligen använts för att fälla en person som haft tecknade bilder av barn i sin dator, dels för att censurera internet. Det är en svår debatt att föra, då de intellektuella argumenten inte biter på de som ser rött så fort de ser eller hör ord som "porr", "sex" och "internet". Sätter man ihop dessa ord blir det total blockering i hjärnan. Lägger man till ordet "barn" också så blir det kortslutningen direkt. Trots att det blandas friskt med begreppen. Och trots att varje tänkande människa borde ställa sig frågan vad dessa censurivrare egentligen är ute efter, vems ärenden de går, vilka som tjänar på detta?

FarmorGun i Norrtälje skriver klokt om detta bland annat här, här och här. En annan som skriver skarp och mördande analytiskt är den gamle debattören Jan Myrdal i Expressen. Han kallar barnporrlagen för en omoralisk absurditet. Nu måste jag erkänna att Jan Myrdal är en person som jag känner ett slags hat-kärlek till. Jag beundrar ofta hans intelligens och analytiska skärpa. I vart fall när han inte använder för mycket av marxistisk gegga. Och trots mina invändningar så har han alltid stått på (i vart fall den svenska) yttrandefrihetens sida. Människans rätt att tänka fritt. Och i detta fallet kan jag bara buga och instämma. Därför, läs Jan Myrdal och FarmorGun.

Samt läs förstås Anders Widén. Bara rubriken borde få dig att reagera: Bränn Carl Larsson på bål.

Är kondom eller avhållsamhet bäst?

En debatt har blossat upp om vad som är bäst för att förhindra spridningen av klamydia (och andra könssjukdomar); kondom eller avhållsamhet.
Är inte det rätt självklart vad som är mest effektivt? Att det är avhållsamhet. Och detta utan att blanda in moraliska aspekter.
För det är väl så att även om de flesta känner till att kondom är ett bra skydd så kräver det ju faktiskt att de används, alltid och hela tiden. Vilket knappast är fallet.
En besvärande faktor betr avhållsamhet är dock att det i dagens läge, med de livsstilar som dominerar, knappast är realistiskt. Däremot är det lätt att hålla med de som anser att det måste upplysas om att inte ens ungdomar måste ha sex om de inte har en fast partner.