Att vara snäll på rätt sätt! (Läs även kommentarerna.)

Detta inlägg är bl a inspirerat av Anders Widens bloggpost "de besinningslösa lagstiftarna"
(Länk:
http://djingis.blogspot.com/2008/12/de-besinningslsa-lagstiftarna.html )
och diskussionen till den.

I min ungdom tyckte jag att det var lite löjligt när man sa att "han är så snäll".
Jag såg inte skillnaden på snäll och menlös.
Det finns nog de som fortfarande blandar ihop begeppen. (Här bortser jag för enkelhetens skull från att menlös i biblisk mening har en något annorlunda innebörd än den vi till vardags ger det.)

Jag menar att för att vara snäll får man inte vara menlös.
Jag vill nog tro att jag är snäll.
Men därför känner jag att jag måste jag vara ganska skarp i debatten ibland mot de som inte är snälla, de som snarare är verktyg för ondskan.

Att vara snäll, i den betydelse jag ger ordet idag, det innebär att ta sitt ansvar för att göra världen bättre. Då får man inte vara för ömhudad när man försvarar de goda värdena. Och när man kämpar emot det onda.

Att man kan ha olika synpunkter på Guds existens, det kan jag förstå.
Men var det DN som 1914 (?) påstod sig ha avskaffat djävulen? Hur fel de hade!
Att djävulen finns runt om oss, det ser vi väl alla varje dag. Eller hur?

Den djävulska ondskan måste vi bekämpa. Vare sig den visar sig i form av FRA-lagar, Ipred, andra lagar, genom rovdrift på människor eller natur eller på andra sätt.

I denna mening är Hans Blix, som Anders Widén också skrev om, en snäll man. Visserligen verserad och diplomatisk, men glasklar i sin kamp mot ondskan. En sann liberal, nu 80 år men piggare i hjärnan än de flesta 30-åringar, av det slag som det är alltför få av inom dagens folkparti.

PS. Läs även kommentardebatten.