Rättvisare taxa för nätavgiften för el

För kännedom, primärt för Pitebor, men även för andra, om nättaxorna för el.

Här presenterar jag den motion som lades redan i januari i år, av Skol och Landsbygdspartiet i Piteå. Den gör avstamp i den under senhösten livliga debatten om de höjda avgifterna för el i kyrkstugorna i kommunen, inte bara i Öjebyn utan även i övrigt - ett kulturarv, som innehavarna av stugorna själva helt förvaltar, och bekostar.  Intill nu, och sedan många år har energibolaget Pite Energi (PE, kommunägt) debiterat en årlig paketavgift som inkluderar såväl nätavgift som (schabloniserad) förbrukning.
Eftersom ny lagstiftning säger att debiteringen skall utgå efter mätning av faktisk förbrukning enl separat mätare för varje kund, så så  beslöt PE att nätavgiften/abonnemangsavgiften skulle fr o m 1 jan 2019 dels höjas kraftigt (enl  schblon för lägenhetstaxa), dels förbrukningen enl mätare.
De flesta kyrkstugeägare förbrukar väldigt lite el, främst för belysning (en glödlampa), och för att koka kaffe, sommartid, några fåtal gånger per år. Möjligen ha igång ett kylskåp någon veckor, och om det var dåligt väder vid något besök ha igång ett element någon timme (i stället för att elda i öppna spisen). Naturligvis finns (fanns) det några som var i stugan mera frekvent och kanske använde el i något större utsträckning, men de var ett fåtal, och inte heller deras nyttjande stod i nivå som den man har i en fullt utrustad lägenhet året om.

Förslaget konstaterade detta, som ett exempel på att nätavgiften inte på något sätt står i relation till förbrukningen och nyttjande av nätet, den är orättvis och stimulerar inte heller till att spara på energi. Motionen har därför en generell inriktning som syftar på rättvisare taxesättning och stimulans till att spara el.

Yrkandet lyder: "Hemställer härmed att
PiteEnergi åläggs att basera nätavgiften på förbrukad konsumtion istället som nu en fast avgift."

Här motionen i sin helhet. 

"Bakgrund:

Elförsörjningen till kyrkstugorna i Öjebyn, Norrfjärden och Hortlax ska förändras. Elskåp ska monteras upp och elmätare installeras. Ny lag är orsaken. Den fasta avgiften närapå tredubblas.

När förändringen träder i kraft den 1 januari 2019 kommer den fasta avgiften att hamna på 1 890 kronor per fastighet och år. Till det läggs kostnaden för elförbrukningen.

Denna konstruktion av ett monopolföretags prissättning visar hur absurd prissättningen är. I viss kyrkstugor kan förbrukningskostnaden vara några tjugor under året.

Vi har redan nått den maximala besparingen som hushåll kan utföra. Vi har led-lampor och bytt ut vitvarorna till snåla förbrukare av el, PiteEnergi,liksom andra nätbolag, vill få in lika mycket pengar som man fått in tidigare till underhållskostnader och även höga löner för vissa. För konsumenten finns inte en chans att spara in mera på el.

Med dagens datorprogram är det ingen större svårighet att få in lika mycket mycket pengar som nu de fasta nätavgifterna tar in genom att lägga om så att den som förbrukar mycket el betalar även abonnemangsavgiften efter hur mycket man förbrukar. Genom att ha olika tariffer för säkringsstorleken har man i grunden infört detta. Men det slår orättvist.

På samma sätt som el-konsumtionsavgiften varierar varje månad beroende på hur mycket el man förbrukar så kommer abonnemangsavgiften göra likaså.

PiteEnergi-nät har cirka 22.000 abonnenter. Dessa betalar nu en fast avgift per månad. Det är den summa som bolaget behöver för att betala underhåll av nätet, nyinvesteringar, löner osv. Med lite vilja kan man ändra så att abonnenter betalar nätkostnaden efter hur mycket el man förbrukar.

Vi får ett rättvisare system. Den  som förbrukar mycket el kräver grövre kablar osv. Och kyrkstugor och andra som har en minimal eller liten förbrukning kommer därför kunna betala rättvist efter sin förbrukning.

Hemställer härmed att
PiteEnergi åläggs att basera nätavgiften på förbrukad konsumtion istället som nu en fast avgift.

Anders Nordin
Skol och Landsbygdspartiet"

Nu är det fart på krisen...

Hittills har finanskris och lågkonjunktur inte tyckts drabba Filippinerna. Möjligen på grund av att den tagit sin tid att nå hit. Eller så att man i den primitiva "gammeldags" ekonomin, som också finns här, inte brytt sig om den förrän den klampar in genom dörren. Vanligt folk (dvs de som inte tillhör medel- eller överklass), de läser sällan (nyhets-)tidningar och på teve ser man mest underhållningsprogram.

Nu drabbar insikten dock med full kraft även detta land. Här finns 90 milj människor. Arbetslösheten är mellan 4-5 milj. Nu förutspås en ökning under detta år med 11 miljoner!
Tillverkning, telecom och finanssektorerna pekas särskilt ut. Dessutom kommer 1,5milj personer ut från high-school (ung lika med gymnasium). De lär få det tufft.

Än värre blir det pga det faktum att en stor del av de ca 10 milj overseas workers blir av med sina jobb och får återvända hem.

En stor del av landets ekonomi vilar (tyvärr) på hemskickade pengar från både utlandsarbetare och från filippinskor (och deras män) gifta med västerlänningar.
De många pinoys som vant sig vid dessa arbetsfria inkomster från anhöriga kommer också att se att det blir svårare att få ut något ur bankomaterna (ATM).

Min personliga reflexion blir att de flesta filippinare inte lärt sig att spara under de goda åren, de har fortsatt att konsumera upp allt genast. Konsumera = äta och äta, mer och oftare än man behöver. Möjligen pga en nedärvd rädsla för att det kanske inte finns mat nästa dag. Så det är bäst att rensa bordet helt på en gång.

Nu hamnar många i den situaionen. Utan att ha sparat vare sig mat eller pengar till sämre tider.

Konsumtionsstimulans

Nu far ministrar runt som skållade råttor och konfererar om hur de bäst ska minimera skadorna av lågkonjunkturen. Mitt råd är inte originellt, men kan sägas ändå.
Räntesänkningar i all ära, men pengar i handen är också något.
T ex betala ut en femhundring per barn i engångbidrag i januari. Efter julen kommer det nog att kännas skönt och bidra till att man kan se lite ljusare på tillvaron - och ha råd att köpa det där vinterplagget som man inte annars har råd med.

Vore jag finansminister skulle jag nog planera för en "vanlig", men alltför sällan förekommande, barnbidragshöjning också. Säg en 150 kr per barn/månad, med start någon gång under våren.

Visst finns det annat att göra - också. Men i detta sammanhang är de summor, som dessa höjningar skulle innebära, ganska små. Men jag tror att de rent psykologiskt har mångdubbla effekter!