Korruption och rena gangsterfasoner, vinter-OS i Ryssland

Skönt att Uppdrag granskning (UG) finns. Skiten som finns måste fram i ljuset.  Men visst, man mår illa över hur mycket elände det finns. Hur mycket dumhet och vanvettigt empatibefriad byråkrati som styr "våra" myndigheter av skilda slag. Vilken rättsosäkerhet som råder, trots att vi gärna vill tro att vi har en hyfsat bra polis och domstolar.
Samtidigt så är det faktiskt flera grader värre på en del andra håll.  (Vilket på intet sätt ursäktar dumheter och korruption i Sverige!)

Såg UG igår kväll, med huvudinslaget om Vinter-OS i Ryssland, Sotji. Att det  blivit flera gånger dyrare än beräknat och maskstunget av korruption - i hög grad kopplad till kretsen kring Putin -  det visades redan förra veckan. Igår förstärktes det ytterligare. Hur en av Putins vänner har en datja, ett sommarställe som är en slottsliknande anläggning av gigantiska mått. Vilket givetvis inte han kan finansiera genom sin lön. Men får man kontrakt värda tiotals miljarder verkar det gå.  I förra avsnittet såg vi hur tiotusentals arbetar vid OS-anläggningarna fått arbeta under slavliknande förhållanden - och utan lön! För att därefter skickas hem, bort från Sotji, för att rensa, "snygga till" stan och för att de inte skulle stanna och kräva betalt för sitt jobb.
Nu såg vi också att miljöaktivister trakasseras och misshandlas, för att få bort dem ur OS-turisternas åsyn. Och hur ren ock skär "vanlig" kriminalitet tjänat stora pengar på OS-historien. Med kopplingar både till högsta regeringsnivå och till IOK. Mutor, "idrottsledare" som sysslar med narkotikahandel i stor skala. Etc.

De som försöker avslöja eländet, de tvingas i landsflykt. Går misshandlade eller på annat sätt drabbade till polisen så upptäcker de att polisen och domstolarna är korrupta. "Rättsvårdande" myndigheter kan ha egna bolag som sysslar med olaglig verksamhet...  Fullständig anarki och maffiametoder på alla nivåer.

Och detta vinter-OS placerat i Ryssland för att bli en gigantisk PR-historia för Putin. Till en kostnad som motsvarar ALLA vinter-OS tillsammans sedan 1980.  Och som göder korrupta politiker, tjänstemän och andra kriminella skurkar.

Hur känns det för de idrottsmän som ska spela statister i detta spektakel?  Hur kan IOK (och svensk idrottsbyråkrati) spela med i detta?

Länk till UG här. Ska ligga kvar till början av juli detta år.

Ett lönande cirkusjobb: sport

Jag skiljer på sport och idrott. Sport, det är arenaidrott där utövarna är att betrakta som cirkusartister - med högsta ersättning. Idrott är mera för ära än ersättning, för att det är roligt och utmanande att mäta sig med andra idrottsmän. Visst, gränserna är idag flytande, men ändå... Jag måste ändå säga att jag är mera intresserad av idrott än av cirkussport. Men ingen regel utan undantag, toppartister inom välavlönade sporter kan vara oerhört fascinerade att följa också ibland. Om det inte är för tydligt att de gör det uteslutande för pengar.

Nå, dessa rader är föranledda av Forbes lista över de megainkomster som toppartisterna inom sporten uppnådde 2011, publicerad i DN 20/6 (sportbilan, sid 12).

Två boxare toppar, Floyd Mayweather, USA med 85 milj dollar (nära 600 milj kr!) och Manny Pacquiao, Filippinerna med 62 milj dollar (cirka 420 milj kr, i peso en summa som är än mera löjligt hög. Golfaren Tiger Woods har halkat ner till tredjeplats, men skrapade ändå ihop 59,4 milj dollar.
Någon svensk finns inte bland de tjugo mest avlönade. Men vi vet ju att fotbolls- och hockeyspelare ofta kommer upp i rena fantasiinkomster de med, numera.

Det är länge sedan som idrott- och sport bedrevs på en renodlad amatörnivå, inkomstmässigt. Observera att amatör i sammanhanget inte betyder någon som är sämre, utan är en som inte har idrotten som (väsentlig) inkomst. För inte så förfärligt länge sedan så var det strängt reglerat i vilken mån som en idrottare kunde få någon form av rese- eller traktamentsersättning. Lön var det inte fråga om.
Det fanns proffsboxare, som alltså hade boxning som yrke, men så fanns det "amatörer" som boxades för nöjes skull...

Apropå filippinaren Pacquiao. Han blev omåttligt populär när han blev världsmästare härom året. Och han strödde pengar kring sig. Var en kille som kom ur mycket enkla förhållanden. Jag följder inte hans bravader, men han tjänar alltså kopiösa summor numera - och det verkar inte påverka honom direkt positivt. Han lär inte vara lika populär längre, och har till och med förlorat någon match.

Bravo, Northug!

Jag gillar inte alltid den norske skidkungen Petter Northugs uppträdande i spåret. Men nu måste jag ge honom ett erkännande. Läser i bladet att han ger (en del av sina) inkomster från sponsorer till Rädda Barnen.
"Pengarna kommer bland annat från försäljning av utrustning och genom att delar av 25-årige Northugs sponsorbonusar går direkt till Rädda Barnen", enl SvD. En hel miljon ska det bli.

Han är inte så tokig ändå då, han den där Northug. Och svenska och andra idrottare fick något att tänka på. Att dela med sig!

Sänkta löner till sportartisterna?

I dessa dagar med kris i näringslivet, så hör jag nu att sponsorbidragen till idrottsföreningarna, vilka numera är mera av bolag, kommer innebära sänkta löner till idrottarna.

Jag hoppar till lite, bildlikt talat. Bara för några decennier sedan skulle man inte talat om löner till idrottsmän. OK, det fanns en del som verkade inom proffssporter, med det räknades knappt som idrott.

Jag kan för min del ärligt säga att jag inte sörjer över om löner till idrottare kommer att sänkas. Många gånger har de ju rena fantasilöner. Och. Det det är fråga om idag är inte idrott i den tidigare vedertagana betydelsen. Nu är det sportcirkus.

De är cirkusartister, och ofta underhållande, men långt ifrån den amatörernas ädla tävlan som jag uppskattar.

Därmed på intet sätt något ont sagt om cirkusartister. Inte heller om idrott.