Skilj kyrkan från staten - på riktigt!

Nu är det hög tid att skilja kyrkan från staten! Oavsett vad man anser om beslutet om Sv kyrkan ska få viga homosexuella, så var det ett beslut som fattades av fel personer. Kyrkomötet är - genom statens inblandning - formellt kyrkans högsta beslutande organ. MEN, Svenska kyrkan är lika lite som Baptisterna eller Katolska kyrkan en del av den svenska staten. Ett kyrkomöte som är som en kopia av riksdagen är inte något som hör hemma i ett fritt samfund. Eller i någon annan fristående organisation som helst.

En fri kyrka skall naturligtvis besluta själv vad den tror på, vad den vill arbeta för. En fri kyrka är inte ett samhällsorgan för verkställande av politiska beslut. Hur den interna demokratin skall utformas i fria organisationer skall inte de politiska partierna lägga sig i. Visst kan utomstående ha synpunkter på det, men det är medlemmarnas sak att bestämma det, inte partiernas.

Beträffande beslutet i sig har det uttryckts farhågor för att FRA-lagen ökar risken för registrering och förföljelse av homosexuella. Det är givetvis helt riktigt. Däremot har jag svårt att se den direkta kopplingen till kyrkomötets beslut eller om det var bra eller dåligt.

Andreas Holmberg beskriver beslutet som ett politikens phyrrusseger.

Däremot anser jag att hela hanteringen av frågan om homoäktenskap är helt oacceptabel. Vigseln, äktenskapet är en juridisk inrättning, som har koppling till en tung lagstiftning. Denna lagstiftning är inte något som något samfund kan göra, det är riksdagens sak.

Vigselrätten, att viga till äktenskap ska därför tas ifrån alla religiösa samfund, det bör lämpligen vara en sak för statliga organ att sköta om. Sedan är det upp till varje samfund att självt besluta om det vill ha egna ceremonier för att välsigna och bekräfta vigseln utifrån sin uppfattning.

Svenska kyrkan blir inte lika fri som andra samfund förrän den skakat av sig partistyrningen och sluppit ifrån vigselrätten.

Piratpartiet och demokratisk förnyelse, räknelek. Del 2.

Den kommande tiden intill valet präglas av fortsatta problem för alliansen pga FRA, homoäktenskap och ökad arbetslöshet pga av lågkonjunktur, mm. Sossarna lyckas på grund därav stabiliera sig och både mp och v tar missnöjesröster från alla håll. Och i skuggan av dessa gör sd detsamma.

För majoritet i riksdagen krävs 175 mandat. Ett fullt möjligt scenario efter valet 2010 är då detta.

Valresultat: Kd får kanske runt 3% och åker ut ur riksdagen. Även alla andra allianspartier sargas, M får kanske 27%, fp och c vardera knappt 6,5 %. Sossarna landar på knappt 40%, mp och v får 6,5-7 % var, sd får precis över 4% och PP klarar inte riksspärren , men får 13% i Stockholm (=3 mandat) efter en storartad lokal valrörelse. I mandat kan det ge ungefär 140 för alliansen (kd 0, fp 23, c 22, m 95), s+mp-koalitionen får 165 (s 141 och mp 24), vänsterpartiet ansluter sina 25 mandat och de röd-gröna uppnår 190 mandat. Sverigedemokraterna får 16 mandat och piratpartiet 3.

Alliansen varken kan eller vill samarbeta med sd, dessutom skulle det inte räcka (140+16=156). Inte ens om pp la till sina tre mandat.

Vänstersidan regerar tryggt med sina 190 mandat. Behöver inte förhandla med någon, inte heller med piratpartiet och dess tre mandat från Stockholm.

Det bästa med detta scenario är att även om sverigedemokraterna kommer in i riksdagen, så får de inget att säga till om. Däremot finns ingen som helst garanti för att integritets- och rättssäkerhetsfrågorna hamnar i ett bättre läge än idag. Sossarnas "record" är inte det bästa, och piratpartiet talar för döva öron.

Hur glada blir ni över dessa utsikter? En valresultat som skisserats skulle framtvinga några partiledarskiften, efter valet. Förhoppningsvis en del nytänkande också, med det kan inte mogna fram förrän till valet 2014. Kan vi vänta?

Ni som företräder piratpartiet, vad säger ni om dessa frågor? Skatterna, miljöpolitiken, klimatfrågan, bensinpriset, el-priset, religionsfrihet/homoäktenskap, sjukförsäkringen, A-kassan, jämställdhet, flyktingpolitik, nationella minoriteter, u-hjälp, skolpolitiken, äldreomsorgen, etc etc. För att bara nämna några frågor.

Inga åsikter? Ointressant för er? Kanske det, men de flesta väljare vill nog veta. Även de/vi som är våldsamt kritiska och besvikna över hur dagens partier hanterat FRA-lagen och närliggande frågor.

Religionsfrihet?

Jag får allt svårare att se det principiellt rimliga i Alliansens (liksom vänster"blockets") syn på detta med hur formerna för hur samlevnaden mellan personer skall moderniseras.
Än så länge - det är svårt att veta var man hamnar i diskussionerna i slutna rum - verkar det som att man (= alla partier utom kd) till varje pris vill tvinga de kristna samfund, som idag har vigselrätt, att viga personer av samma kön.

Varför det?

Staten ska rimligen inte besluta vad som ska accepteras av en religion. Stat och kyrka är skilda. Staten skall vara neutral i förhållande till religiösa samfunds trosuppfattningar.
Jag begriper inte varför staten ska tala om för Svenska kyrkan, pingströrelsen, buddister eller något annat trossamfund vad de ska tro.

Staten/samhället ska stå för den "vigsel-registrering" som behövs för att förhållandet ska omfattas av statens lagar och regler. För lagar om familjerätt, arv etcetera.
Religiösa samfund ska inte på entreprenad stå för juridiska handligar som är statens uppgift. Jämför gärna med det orimliga i att lägga ut polisiära uppgifter på privata företag (fildelningslagen).

Däremot kan den som så vill, gå till det samfund man önskar, och få den välsignelse eller den ceremoni som resp samfund erbjuder, på det samfundets villkor, givetvis.
Detta blir då en religiös ceremoni, inte en juridisk.

Om staten ska, vilket Gud (Allah, Jahve etc) förbjude, ålägga religiösa samfund regler för hur samfundet ska utforma sin tro, exempelvis i förhållande till homosexuella, så ska det givetvis vara samma regler för alla, för kristna, för muslimer, buddister, judar och alla andra.
Vilket visar hur absurd dagens diskussion är...

Är det någon som minns ordet "religionsfrihet"? Det innebär att man ska få utöva sin religion utan statens inblandning. Eller avstå från religionsutövning.
Det rimliga för partier i Arrogansen som förespråkar religionsfrihet, är att ge upp talet om att tvinga samfund till ställningstaganden som inte stämmer med deras uppfattning.

Inse och respektera att stat och kyrka är skilda. Det gäller både för våra politiska partier som för personer av varierande sexuell läggning.

F.ö. anser jag att FRA-lagen ska rivas upp.