Bloggeri, bloggera

Den intensiva, och fortgående debatten om FRA-lagen har tydligt visat att genom bloggandet så har gräsrötterna fått röst. Vi har fått en mera levande demokrati. Inte med direktdemokrati, men med fler röster som artikulerar sig.
Bloggandet har blivit en maktfaktor, efter en tids tillbakagång (i vart fall som modetrend).
Måste då bloggare alltid uttrycka sig balanserat och välformulerat? Självfallet inte. Att ställa sådana krav, som en del makthavare uppenbarligen gör, visar att de fastnar mera för formen än innehållet.
Däremot kan det nog många gånger vara taktiskt lämpligt att försöka uttrycka sig utan att gå till personangrepp eller svära alltför ohejdat. Därmed inte sagt att demokratin segrade en gång genom endast välformulerade debattartiklar.

Måste en bloggare veta allt om alla detaljer, för att få yttra sig? Naturligtvis inte! Då skulle all debatt avstanna. Debattens syfte är, bland annat, att lära sig mera. Däremot verkar det i det aktuella fallet inte vara så att FRA-lagens förespråkare och försvarare är de mest kunniga i sakfrågan eller beträffande integritetsfrågans värde för ett demokratiskt samhälle.

FN och FRA-lagen

Det verkar kännas obekvämt för regeringen att de främsta kritikerna emot den FRA-lag som den trumfat igenom i riksdagen det är fotfolket i deras partier liksom de väljare som normalt stöder allianspartierna. Men varför denna sura förvåning?

Nu när "alla" kallar sig liberaler, i vart fall storhopen inom regeringspartierna, kunde man ju förväntat sig ett helt annat förslag. Och dessutom så har FRA-lagen gjort yngre människor politiskt intresserade, de inser att det är viktigt med politik. Då borde liberaler oavsett parti jubla över gräsrötternas engagemang. Men nej, Reinfeldt och hans kollegor surar och anser sig missförstådda. De är inte alls glada över gräsrötter och ett nyvaknat liberalt intresse bland vanliga människor.

Är det kanske så att folket har förstått vad FRA-lagen innebär, men att ministrarna missförstått kritiken. Och kanske lagen också.

Det finns knappt någon som förnekar att Sverige måste ha en signalspaning och på olika sätt spionera på tänkbara inkräktare och fiender. Ändå påstår regeringens megafoner att så är fallet. Det regeringen inte förstår är att vi kritiserar att FRA (och därmed regeringen) ska ha rätt att avlyssna oss oskyldiga. Var det inte vi som skulle skyddas?

Är det inte så att ett övermått av oväsentlig information är/blir ett hinder för att analysera verkliga hot? Hela svenska folket ska väl inte anställas av FRA för att kolla varandra?

Har inte regeringspartierna någon som läser och förstår FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna?
Den som säger: "ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens."

En extra olycka är att oppositionen i form av socialdemokraterna inte förstår frågans sprängkraft bättre än regeringen. Mona Sahlins lilla utspel till trots. Ingen tror henne ju.
Däremot har alla politiska ungdomsförbund - samfällt - underkänt lagen och allt vad den innebär. Det bådar i alla fall gott!