John Philip Sousa - i Öjeby kyrka

I söndags var jag i kyrkan, dvs i Öjeby kyrka, en väl bevarad och nyligen dessutom varsamt restaurerad (= tvättad, uppfräschad) stenkyrka, mer än 600 år gammal.
Det var söndagsgudstjänst, vilken jag inte ska kommentera. Med ett undantag: postludiet.

Kyrkomusikern, organisten i Öjebyn heter Lars Nilsson. Han KAN spela, och oftast spelar han mycket bra och inspirerat. Så t ex gör han snart sagt alltid fantasifulla och spänstiga introduktioner till psalmerna - och postludierna väljer och tolkar han med omsorg.

Ja, han väljer med omsorg, och denna söndag (17 april 2016)  var det dessutom ett tämligen okonventionellt val. Plötsligt är det en marsch som ljuder ur den förnämliga kyrkorgeln. Uppfriskande och rätt överraskande för spelas på denna plats och tidpunkt.
Under några sekunder försöker jag komma på vad det var, ja, det var förstås en marsch om än lekfullt svängigt tolkad. Kunde det vara Sousa? John Philip Sousa, den amerikanske kompositören som mest blivit känd för sina militärmarscher.
En blick åt notstället bekräftade min misstanke, på omslaget stod det SOUSA.

Denna John Philip Sousa var, efter att barn och ungdom som i snabb utveckling nästan liknar Mozarts, under ett decennium ledare för United States Marine Band, och som sagt mest känd för sina marscher, inkl Stars and Stripes Forever, men skrev även mycket annat. Däribland även en del av religiös karaktär, ex-vis en marsch för Frälsningsarmén (Salvation Army) och den pampiga Onward Christian Soldiera (som bl a sjungits in i en mäktig version av den stora gospelsångerskan Mahalia Jackson).
Denne Sousa är en av USA:s mest berömda och älskade kompositörer, som alltså hade en mycket bredare repertoar än man kan tro. Läs gärna mer om honom. En länk att klicka på finns när jag nämner honom ovan, men även Wikipedia skriver utförligt om honom, bl a med en rätt utförlig förteckning över hans musik.  Där finns också länkar till midi-filer med Sousamusik.
Ett kuriosum. På 1890-talet lät Sousa utforma en variant av tuban för marschbruk, kallad sousafon.

Och, har ni möjlighet, kolla även in organisten Lars Nilsson vid tillfälle. 

Syndaflod, men Satchmo och Mahalia ger oss tröst

Såg just, än en gång, Jazz on a Summer´s Day.

"Det är söndag. Det är dags för världens största gospelsångerska, Mahalia Jackson."
Så presenteras det sista inslaget i den fantastiska filmen "Jazz on a Summer´s Day" (Bert Stern).
Har Du den så vet Du hur oöverträffad den är. Spela om den igen. Har Du inte sett och lyssnat på den, gör det!
Den finns säkert på VHS, DVD och även på Youtube, både i fullängd och uppspaltat i olika inslag, men då måste du ha bra högtalare till datorn, annars försvinner en stor del av upplevelsen.
Filmen inspelad på en av de finaste jazzfestivalerna i Newport. Med ett brett urval av de främsta jazzmusikerna (Monk, S Stitt, Anita O´Day, Gerry Mulligan, Art Farmer, Dinah Washington, plus en del blues - och Chuck Berry!

Och med Louis Armstrongs All-Stars (med the little Filipino boy, Danny Barcelona på trummor) PLUS Jack Teagarden på topp. En Satchmo på bästa och skämtsamt humör med bland annat en kommentar till besöket hos påven. Samt den magnifika avslutningen med Mahalia Jackson. Som får publiken att tystna i andakt.
Med bl a Didn´t it Rain (om hur syndafloden dränker oss) och The Lords Prayer.

När jag skriver detta är det söndag en sommardag. En sommar fylld av regn. Och regn. Är det syndafloden som är över oss, igen?
Måste vi bygga en ny Noaks ark? Kanske är det denna härliga musik, som ska rädda oss, trösta oss, som är vår Noaks ark?!