Visar inlägg med etikett Lil Green. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lil Green. Visa alla inlägg

07 december 2019

Singing the Blues, gammal LP

Beslöt stänga FB. Men "hittade" en gammal LP, la den på skivspelaren.
En av mina första, köpt jan 1961. "Singing the blues" RCA Camden, 12 spår sammanställda av Leonard Feather.
Leadbelly/Good Morning Blues, Lizzie Miles/Yellow Dog Gal Blues, Just another Woman med Hot Lips Page och Teddy Bunn….vilka grejjer !
Och Lil Green med Why Don´t You Do right? Fats Waller med Bessie, Bessie, Bessie. Wingy Manone med How Long Blues. etc etc . Det är inte klokt vilken fin samling musik på dessa 12 spår. Det är säkert 30 år sedan jag lyssnade på just denna skiva.


Hur många av dagens 17-åringar har hört ett enda av dessa enorma inspelningar? Eller av dagens 40-åringar heller... Vilka musikskatter som återstår att upptäcka för dem.
Att upptäcka både från några decennier före den äldsta av dessa inspelningar - och fram till sekelskiftet...
Etiketten med Lil Greens inspelning från 1941, Why Don´t You Do Right. På legendariska Bluebird. Och hon kompas av Simeon Henry piano, Big Bill Broonzy gitarr och Ranson Knowling på bas.

Och tänka sig, hela LP-n, med undantag av ett spår, har en fantastisk ljudkvalitet.!

21 januari 2018

Fullsatt med Gällivare Hot Five

Det var gitarrjazz på Kaleido i Piteå på lördagseftermiddagen 20 jan. Här några personliga reflexioner.
 Ännu en kall dag, ännu en dag med snöfall, om än inte av värsta slag. När vi kommer till lokalen en halvtimme i förväg så var det fullsatt. Och kö till kassan. Gitarrjazz á la Django Reinhardt verkar locka en stor publik, i vart fall en äldre publik och en lördageftermiddag i centralt belägen lokal. Ja, det var tillströmning ända till konserten började. Mer än fullsatt alltså, med många extrastolar.
Django Reinhardt

Gällivare Hot Five har tagit detta namn för att deras musik vill påminna om Franska Hot-kvintetten, som leddes av den legendariske zigenske jazzgitarristen Django Reinhardt 1934 och innehöll också violinisten Stephane Grappelli, tidvis i stället också en klarinettist. Det vill säga en sättning som i mycket liknade hur zigensk folkmusik spelades, gypsy music. Idag säger man förstås romsk musik. Men Reinhardt gjorde jazz av det, svängig, melodiös, rytmisk och ekvibilistisk.

Gällivare Hot Five har en sättning som något avviker från Franska Hotkvintetten. Tre gitattister, en bas (ståbas) plus en sångerska, Kicki Enqvist. Ingen violin, ingen klarinett. Men visst fångar de rätt stämmning ändå. Basen ger en stadig grund, och gitarristerna leker fingerfärdigt fram en hel del solon, även om gruppkänslan är det viktiga. Repertoaren både i gypsyjazz-traditionen och några melodier av senare datum, men upphottade.

Det som gav mig mest, det var ändå Kicki Enqvists sång. Den gav en extra dimension åt gitarrjazzen.
Kicki Enqvist

Och hennes version av bluesen "Why Don´t You Do Right", den var knappst gypsyjazz, men gav angenäma vibbar som fick mig att minnas en av mina tidiga jazz/blues-LP där Lil Green sjöng låten. Idag är det nog inte många som känner till henne, men hon var BRA, och hade med sig bl a legendariske Big Bill Broonzy på gitarr. Den som gjort låten mera känd är dock Peggy Lee, en gång i tiden mycket populär för en bred publik.
Tack Kicki för att du tog fram låten, och gjorde det så bra!

Publiken trivdes hörbart. Men nog var progremmet lite snålt tilltaget, kunde ha varit minst ett-par tre nummer till. Inledningsvis så spelade en grupp musikstudenter några "snälla" standardlåter.

Sedan bar det av ut igen i snövädret och halkan, till ett barnkalas.