scrollat och hittat både det ena och det andra

Råkade scrolla och hittade både det ena och det andra. Runt 2019-2020, före coronans härjningar. . Blandat, då aktuell politik men också en hel del musik, recensioner.  Som kn intressera både de samhällsintresserade och de musikintresserade delarna av mina fb-vänner. 

Exempe om en skival, köpt jan 1961, skivan. "Singing the blues" RCA Camden, 12 spår sammanställda av Leonard Feather.
Leadbelly/Good Morning Blues, Lizzie Miles/Yellow Dog Gal Blues, Just another Woman med Hot Lips Page och Teddy Bunn….vilka grejjer !

Hittade, utan att söka, också en hel del inlägg frånmina läsare, som av okänd anledning inte blivit modererade och publicerade. 
Undrar varför. Jag kände inte igen något av de inläggen....(några hade dessutom kinesiska eller japanska skrifttecken, vet  aldrig jag fått det till min blogg... )  Nå, flera vekade lite aparta, så de fick fortsätta att vila i frid, men några släpptes ut i frihet, för studium....

Väl bekomme att botanisera och kolla. Politik och musik. 

En iakttagelse, de scrollade åren så  fick mina inlägg oftast 100-200 besök. Numera  ligger det på runt 50 besök (den närmsta tiden).. 
Samtidigt får min blogg dagligen rätt många andra besök än på de allra senaste...  flera gånger fel på gammalt än på dagsfärskt! 

Singing the Blues, gammal LP

Beslöt stänga FB. Men "hittade" en gammal LP, la den på skivspelaren.
En av mina första, köpt jan 1961. "Singing the blues" RCA Camden, 12 spår sammanställda av Leonard Feather.
Leadbelly/Good Morning Blues, Lizzie Miles/Yellow Dog Gal Blues, Just another Woman med Hot Lips Page och Teddy Bunn….vilka grejjer !
Och Lil Green med Why Don´t You Do right? Fats Waller med Bessie, Bessie, Bessie. Wingy Manone med How Long Blues. etc etc . Det är inte klokt vilken fin samling musik på dessa 12 spår. Det är säkert 30 år sedan jag lyssnade på just denna skiva.

Hur många av dagens 17-åringar har hört ett enda av dessa enorma inspelningar? Eller av dagens 40-åringar heller... Vilka musikskatter som återstår att upptäcka för dem.
Att upptäcka både från några decennier före den äldsta av dessa inspelningar - och fram till sekelskiftet...
Etiketten med Lil Greens inspelning från 1941, Why Don´t You Do Right. På legendariska Bluebird. Och hon kompas av Simeon Henry piano, Big Bill Broonzy gitarr och Ranson Knowling på bas.

Och tänka sig, hela LP-n, med undantag av ett spår, har en fantastisk ljudkvalitet.!

Claes Janson i Piteå, bluestroll och bluesveteran

Claes Janson har en riktig bluesröst, lagom skrovlig. Det visade han när han gästade Piteå på måndagskvällen tillsammans med Wolf Organ Trio, med Micke Finell på el-bas. Trots i det närmaste obefintlig annonsering och reklam hade tämligen många lockats till Kaleido.

Claes Janson, sitter och sjunger blues. 

   Bluestrollet Clas plockade låtar allt från Leadbelly, Ray Charles, Albert King, Fats Domino etc till Cornelis Vreeswijk (Slusk blues och Ångbåtsblues) och Povel Ramel (Gräsänkling blues).
  Kompet,  Kaj Söderström, orgel,  Micke Finell el-bas, Peder Sundahl trummor, var väl inte så märkvärdigt, och orgel kändes väl inte perfekt i alla låtar, och var ibland lite hårt, tungt, men gav ändå ett effektivt stöd, som ju behövs för nå ett totalt bra resultat.
  Det var en klart godkänd blueskväll, även om jag gärna sett att få höra ett par tunga bluesklassiker till. ( T ex ngt av Howling Wolf - när man nu hade en varg vid orgeln, och något Sonny Boy Williamsson-nummer.)

   Men visst måste det erkännas att de svenska numren, Povels Gräsänklingblues och de två Cornelis-bidragen satt bra och passade bra i sammanhanget. Liksom Fats Dominoversionen av Blueberry Hill - som jag nog kände blinkade lite åt Louis Armstrongs version också.

   En kväll med hard times blues - av olika tyngd och utformning. Samt med trevligt mellansnack av veteranen Claes Janson.