Va, måste vi betala? "Lurad"

Bankerna var en gång serviceinrättningar, de tog emot sparmedel som gav en liten ränta, och lånade sedan ut dem  mot en något högre ränta till de som ville investera i något som kunde ge en bra avkastning. Starta en rörelse, en fabrik, eller för att bygga ett litet hus som inte kostade så mycket att bo i, men det var aldrig för att konsumera.  Men det uppstod fenomenet att handla på bok, dvs att betala när man fick lönen. Och större inköp kunde köpas på avbetalning, vilket givetvis blev dyrare än att betala kontant och genast. 

Minns så väl hur min kloke far sa, man handlar inte på vbetalning, man lånar inte. Det blir för dyrt. Och, den som är satt i skuld är icke fri. Han var bibelsprängd också. (Långt före Göran Persson... )  

Man sparar ihop i förväg, man ska ha pengarna i handen (eller plånboken) innan man handlar. Så sa min far. 
Men så uppstod bankerna, som ersatte procentarna och privatbankirerna. Och bankerna, affärsbankerna
 hade ett gott syfte, att möjliggöra (sund, lönsm) affärsverksamhet och sparbankerna detsamma för "vanligt och enkelt folk". 
Och alla transaktioner bokfördes noga, inte bara hos varje bankkontor, utan också i kundernas BANKBÖCKER. Och vid varje årsskifte räknades ut, och skrevs in i bankboken hur mycket ränta kundenfått på sin (sina) bankböcker. Decennierna gick, konjunkturer gick upp och ned, liksom räntorna. Det uppstod bankkrasher, när bankerana inte skött sig, lånat ut för mycket. Och när spararna inte fick ut sina sparade pengar. Systemet i sig överlevde dock, bl a p g a att guldmyntfoten avskaffades, och det började tryckas sedlar utan täckning...  med inflation som både orsak och verkan. 
Men folk visste om de hade pengar eller inte. Det såg man i plånboken och i bankboken. Och statliga penningpolitiska åtgärder blev allt fler. Och Keynes glömdes eller misstolkades...
Dock, bankerna hankade sig fram.  Fick stöd för att överleva. Då ofta pga att de satsat för mycket i att låna ut till bostadsbyggande. Men "billigt" blev inte billigt, och kuinderna kunde inte betala lånen, husen tömdes liksom bankernas och kundernas konton. 
Nå. Bankväsendet "sanerades" och bakerna började tjäna pengar igen. De lånade ut, men betalade allt dåligare ränta till sparana, bankerna fick bra marginaler. 

Men, bankböcker började försvinna runt senaste sekelskifter, tror jag. Jag har ett antal (makulerade) någonstans. Och de är inte sedan stenåldern, utan en del sedan 1960-talet... De fanns alltså ännu kvar under det som kallades för "Nya tiden", då de flesta (?) av oss, här vid dagens daatorer, var unga, friska, med spänstiga ben och/eller med cykel eller bil försedd (fast det behövdes ju inte i storstäder eller världmetropoler, där fanns och finns subventionerde t-banor ochpendeltåg)..
Men, samtidigt i och med att internet kom och s.k. bankkort introducerades (vid ett hål i väggen, utanför bankkontoret, ATM), började eländet. Och vi bankkunder tappade alltmer kontrollen över våra pengar. Och bankerna lurade oss att låna pengar "billigt",  så vi trodde att vi kunde bo snudd på gratis i stora, moderna hus. Och länge var det " "omodernt" att amortera av på de stor huslånen också. Så även om räntorna var låga så sjönk ju inte lånen - utan bankerna fick in räntor ändå.....   utan att anstränga sig. 
Och de, bankerna betalade väldigt låga räntor till sparana, som dessutom måste betala skatt på pengarna.  Samtidigt som lånetgarna får ett avdrag på de (redan) låga räntor de betalar på (höga) huslånen.  
Vilket ju visar att det är en skriande orättvisa  mellan låntagare och sparare, till spararnas nackdel..
Det är alltså spararna som betalar att låntagrna har kunnat ha så låga räntekosnader. 
 
Men nu i dessa yttersta dagar får vi veta att nu ska "vi" (dvs de gynnade låntagarna)  plötsligt BETALA - och upptäcker samtidigt att vi inte har kontroll på ekonomin. Den digitaliserade ekonomin är svår att kolla, när datorer och system är upplagda så att det för många är svårt att klara det. Rapporter och underlag får man inte på papper, utan måste letas fram via datorer och internet. (Datoer och internet som inte alltid funkar och som dessutom utsätts för  cybersabotage.)   
Och den som är satt i skuld är icke fri.... 
Bankerna har "lurat" oss, med statsmakternas goda minne. Spararna har fått  ynkligt lite betalt i (beskattad) ränta. Och de som tagit lån, har trott att det var nästan gratis att bo i fina stora hus. Som byggarna fått bra betalt för, genom att bankerna beviljat de höga lånen.
Vilken chock nu att upptäcka att man måste, inte bara i ngn mån amortera på de stora lånen, utan att man också måste betala en ränta, som inte bara är marginell, utan  sett i historisk perspektiv närmar sig ett normalläge.  Allt medan bankerna fortsätter att tjäna pengar. 
Men det blir tufft att bygga nya hus också, med de höga kostnader som är. Och att köpa begagnade hus, som p g a byggkostnader och  räntepolitik också blivit för dyra. I vart fall om man ska köpa med lånade pengar.  

Behovet av civilkurage, i vardagen och politiken. Förvirring och konflikter.

     I mit FB flöde kom en  Expressen artikel (7 febr2023) med rubriken: 

”Ebba Busch saknade kurage att säga ifrån”. 

Efter mer än ett decennium som partiledare har Annie Lööf sett borgerligheten förändras. 

Owe Nilsson diskuterar ordens värde tillsammans med den före detta centerledaren.
 (Läs gärna artikeln i Expressen, men jag går här direkt på att lyfta fram min slutsats)

 Artikeln är omständlig och knölig till en början (anser jag) men mynnar ut i ett (viktigt) tema som egentligen handlar vårt behov av civilkurage. Vilket också kan ses behovet av eftertanke och (vardags)frihet.
(Ett tema som ngt oväntat dök upp på en debatt på FB hos mig- om att försvara eller inte, när ngn utsätts för ngt slags förföljelse/diskriminering, där folk med "makt" och stämma, tystar de som vill (eller bör) försvara det som görs och/eller är rätt.)

I Expr-artikeln handlar det om hur liberalismens vidsyn knuffas undan av allt högljuddare extremåsikter till höger, men nu också till vänster inkl socialdemokratin. Som nu när Tidö-avtalet hemskheter undgår ngn nämnvärd kritik fr S, och där S gärna säger att de var först med allt hårdare tag emot t ex flyktingar...

Ur led är tiden...

Men Annie Lööf gjorde sin värnplikt, men till slut orkade hon inte längre. Vilket i o f sig är helt förståeligt, med allt hat hon utsatts för. 

 I sammanhanget tycker jag också att man, som liberal, inte ska blunda för hur miljöpartiet på senare år också utsatts för en hel del förenklad mobbning från högerhåll (och från LO-sossar).
L-partiet som ju borde stå som en sansad mitten, har ju  tappat kompassriktningen och svassar numera mest efter SD´s ytterst extrema pipa. Liksom M och Kd.   V är väl någon  sorts "vänster" som vänstersosar, som samtidigt är lika TIDÖ-vänligt som sossepartiet. 

Den breda mitten, rättvisans och civilkuragets försvar för individens vardagsfrihet och rättssäkerhet,  den sitter trångt nu, med smalnande bas. Centern under den nya ledningen verkar något tveksam om vägen, Annie Lööfs, eller konservativ bonderomantisk subventionspolitik, isolerad från de stora sammanhangen. 
Det är mycket att grubbla över...  när orden fått ny betydele och det spetar åt ytterligheter och förvirring. Och konflikter. 

Pellerins margarin, smör eller bregott på brödet?

SMÖR, BREGOTT ELLER MARGARIN.

Den våldsamma inflationen, inte minst på livsmedel, sätter sina spår. Vi har ju i sådär under de senaste decennierna varit förskonade från det. Och vi har vant oss med att levnadsstandaren, realinkomsten ”alltid” stigit. De unga har aldrig upplevt en rejäl inflation, och sjunkande standard och att måsta betala husamorteringar och låneräntor, som märks. Många av oss äldre har glömt – eller förträngt - denna dystra ”forntid”.
Men nu måste vi tänka oss för, ja t o m spara in på sånt som vi unnat oss.
Så t ex detta med vad vi har på brödet. Om vi har Bregott i någon variant, Flora, eller Smör. Eller om man, av ekonomiska skäl valt bordsmargarin.

Ett apropå till dessa gamla tider - och till mångas prisande av det goda smöret, och till att se Bregott som det enda alternativet. Vilket jag ser som alltför dyrt, även om man själv söker göra en "finvariant" med rea-smör inblandad.

Jag vill påpeka (med bl a ålderns rätt, att Smör, eller ens Bregott, inte är något som alla människor i Sverige åt, inte vanliga enkla människor i alla fall. Möjligen då mjölkbönder...

Min far var inte bondson, och p g a dåligt med jobb för en utbildad målare såg han sig tvungen att utvandra till Amerikat strax före Första världskrigets utbrott – han jobbade då sig igenom södra Kanada och sen genom norra USA plus en tid i Kalifornien (för militärutbildning) i huvudsak på farmer och rancher dvs cowboy, och med jordbruk), lite målning och skogsarbete.

Men så fick han brev 1920 från Sverige och sin syster att hans far (skogsarbetaren och flottare), var allvarligt sjuk. Han skrapade ihop till en biljett, världskriget var ju slut, och han korsade Atlanten.

När till slut fartyget närmade sig Göteborgs hamn, då såg han stora skyltar för "Pellerins margarin", då kände han att han var hemma i Sverige. Trots att det ännu återstod ytterligare 150 mils resa innan han var riktigt hemma.

Smör var inget alternativ för en svensk arbetare.

---
(Min far avled för 41 år sedan, vid hög ålder.)

(Nu kom räkningen på vatten avlopp  och renhålling också.)

Klagovisa om hur internet terroriserar våra liv

Klagovisa över hur dator- och internettvånget terroriserar och styr våra liv, i synnerhet för äldre, sjuka och ensamma.

ÖPPET brev till Myndigheter (inkl Skatteverket) banker, näringslivet (små som stora företag).

En bakgrund. Jag sitter just nu nu med ett snigelbrev från Handelsbanken. Kort sagt, jag har inte fått (kunnat få) meddelandet via internet, som de säger sig ha skickat. Och inte fått det som brev heller. Så nu ett brevförsök (igen ?, näe knappast det. Om jag inte svarar inom kort, så måste de avsluta mina konton...
Tänkte ringa banken lokalt (dvs i stan 10 km bort) och förklara och be om förklaringar, men men, ser då att mina uppgifter ska, enl blanketten sändas till Stockholm. Så det går ju inte, inte har de där rutiner för att läsa och beakta synpunkter..
En ggn i tiden hade jag en hel del med SHB att göra, främst tiden före internet, men på senare år, ytterst lite. Har en fond, som inget hänt med sista året (förutom att den sjunkit med 30% ), och en hundring på ett bankkonto. Och min PC som har varit död i ett par år. (Och jag också, närapå.)
Men även en död fond, för den omyndige sonen, som de rimligen måste ha en del uppgifter om, men ej begärt...
Detta sagt som bakgrund för min irritation.
ALLTSÅ, På senare år, i accelererande takt, har alltfler banker (m fl), i s k besparingssyfte slutat skicka brev och viktiga rapporter liksom dekl-underlag till sina kunder. Arbetsgivarna skickar inte längre uppgifterna till oss, utan direkt till Skatteverket. (Och deklarera det förutsätts vi göra via internet, trots att vi fått allt färre underlag, men vi ska kolla noga att de uppgifter Skatteverket fått är riktiga!)
DET MÅSTE BLI ETT SLUT PÅ ATT ALLT VAD GÄLLER PENGAR, RÄKNINGAR, BANKER OCH DEKLARATIONER, SKA SKÖTAS VIA DATORER OCH INTERNET - OCH en allt sämre POSTGÅNG DESSUTOM. Alla klarar inte av, eller har datorer med internetuppkoppling eller mobiltelefoner med dator-funktioner! MÅNGA har inte detta, och har inga släktingar (nära till) och kan inte leta reda på andra som kan hjälpa till, tex på grund av sjukdom, ålder eller geografiska skäl.
Men trots det är vi myndiga människor! Som noga skött våra affärer, bankkontakter och t o m kunnat hantera kontanter, så länge det var tillåtet. Handlat mat, köpt bilar och hus och hyror - och el-räkningar... och deklarerat och betalt skatt.
Jag är inte emot datorer (och internet, frånsett hackers och utländska cybersabotörer) , började arbeta med datorer redan i mitten av 80-talet i tjänsten, och även hemma fr ån1988,, "fick" internet ca 98 ( då kunde jag skrota telefaxen). Och jag pushade på (som skolstyrelseledamot) att lärarna och eleverna skulle få tillgång till datorer... lite trögt till en början, men visst blev det så. ... men inte ville jag att datorer och mobiler skulle ta över ALLT, näe det blev ju fel.

PS. Handelsbanken är inte värst, (den har ju faktiskt ännu en viss lokal närvaro.) Och visst kan datorer och internet vara till stor nytta många gånger – om de fungerar – men det är helt galet att de så till den milda grad ska styra våra liv, försvåra. I stället för att förenkla .
DS.